"Frilansare behöver bättre arbetsvillkor"
Frilansarnas situation är en akut fråga som följande regering borde ta tag i, enligt Hanna Helavuori, sakkunnig på Teaterns informationscentral, Tinfo.
I dag är kring 60 procent av skådespelarna frilansare med oregelbundna inkomster och en osäker position på arbetsmarknaden.
– De får inte lön mellan uppdragen, deras arbetsstatus är oklar, ska de till exempel klassas som företagare? Många är arbetslösa i perioder, de är tvungna att leva på arbetslöshetsunderstöd vilket sätter hårt tryck på fackens A-kassor, säger Hanna Helavuori, sakkunnig på Teaterns informationscentral Tinfo.
Problemet påtalades redan 2010 i en rapport av Tarja Cronberg, men krafttag för att underlätta frilansarnas situation har inte tagits, enligt Hanna Helavuori.
– Det gäller inte bara teaterprofessionella, utan hela samhället. Arbetets karaktär har förändrats och snuttarbetare, prekariatet, är en ny arbetarklass. Det finns alltså goda skäl till att diskutera basinkomst eller medborgarlön. Systemet borde helt enkelt vara mer flexibelt, göra det möjligt för personer att växla mellan olika anställningsförhållanden. Nu kan man hamna i en fälla där man är tvungen att tacka nej till ett frilansuppdrag eftersom man lyfter inkomstrelaterad dagpenning.
Kulturfrågor politiskt självmord
Under året har det ordnats en del kulturpolitiska evenemang med diskussioner med både politiker och konstnärer, men överlag ligger inte konst- och kulturfrågor högt i kurs inför valet, enligt Hanna Helavuori.
– I riksdagen är det en minoritet som talar för konst och kultur, de utgör riksdagens ”kulturparti” med ledamöter från olika partier som kan ha mer gemensamt med varandra än med kollegorna från det egna partiet. Men ”sportpartiet” är mycket större, det är många som använt sporten som språngbräda för sin politiska karriär. Att tala sig varm för kulturen kan däremot ha motsatt effekt, det kan vara ett politiskt självmord.
Hanna Helavuori tror att regeringsprogrammet kan vara kort och med få detaljer, vilket ger mer utrymme för ministeriernas planer. Också om kulturbudgeten stannar på nuvarande nivå – 0,8 procent av statsbudgeten – betyder det inte att konstfältet står säkert. I stället kan nedskärningar ske på kommunal nivå.
– Faran är populistiska debatter där man säger att konsten bara tar pengar från exempelvis sjukvården. Legitimiteten hos konsten i allmänhet är en svår fråga, det finns inte så många politiker som tydligt talar för de här områdena, säger Hanna Helavuori.