Tonsättaren Jouni Kaipainen är död

Kaipainen föddes 1956 och inledde sina studier i mitten av 1970-talet på Sibelius-Akademin först för Aulis Sallinen och senare Paavo Heininen. Tillsammans med Esa-Pekka Salonen, Kaija Saariaho, Magnus Lindberg med flera kom han att bilda Korvat auki-gruppen som ville reformera musiklivet i Finland på 1980-talet.

Kaipainens pedagogiska gärning är betydande. När kompositionsutbildningen i Tammerfors utvecklads på 1990-talet slog sig Kaipainen ner där och kom samtidigt att inta en tongivande position i det tammerforsiska musiklivet, bland annat som Tammerforsfilharmonikernas huskomponist. In i det sista undervisade Kaipainen också under sommarkurserna i samband med Avantis sommarmusik i Borgå där han kom att influera ett stort antal tonsättare.

Ett av Kaipainens sista uruppföranden var trombonkonserten på Avantis sommarmusik i år. Förutom solokonserten för trombon skrev Kaipainen konserter för bland andra violin, trumpet, cello, valthorn, altviolin och oboe. Han skrev också fyra symfonier och en stor mängd vokal- och kammarmusik. Hans nästa uruppförande, andra pianotrion ...nous hauki kuusen latvukseen... äger rum postumt vid Minna Pensolas och Antti Tikkanens konsertserie på Ekbergs kafé på Bulevarden måndagen den 30 november.

Kaipainen hade ett stort litterärt intresse, som han fick med modersmjölken av författaren Anu Kaipainen (hans far var läkaren och riksdagsmannen Osmo Kaipainen). Sjunde stråkkvartetten, som nyligen utkom på skiva, skrev han inspirerad av Volter Kilpis Batseba. Han kom också att tonsätta omkring tjugo av Edith Södergrans dikter, som framfördes vid kompositionskonserten i Tammerfors för ett drygt år sedan.

– Om jag över huvud taget tar mig an att komponera en annan människas text, ser jag som min förpliktelse att respektera den. Om man vill spjälka texten till att bli oigenkännlig, som vissa gör, är det bättre att skriva en egen text. Den kan man våldföra sig på i fred, men inte en annan människas text. Också när jag citerat andras musik, har det varit viktigt för mig att citera respektfullt, sade Kaipainen i min intervju inför kompositionskonserten.

Om sin musikaliska stil sade Kaipainen att han inte använder treklanger förutom av en slump. Användningen av baslinjen betecknade han dock som traditionell.

Kaipainen blev också känd som en lysande skriftställare i sina programkommentarer till flera av Radions symfoniorkesters program och otaliga skivhäften. Dessa texter var alltid betydligt längre än andras, men modiga, djärva och insiktsfulla på ett sätt som saknar sin like.

Fotnot: Fel bild hade kopplats ihop med artikeln först. HBL beklagar missödet.