Fem frågor till Jouni Kaipainen
Tonsättaren Jouni Kaipainen, 57, är intimt förknippad med musiklivet i Tammerfors där han verkat i över tjugo år. På lördag ordnas hans första kompositionskonsert i staden.
Din kompositionskonsert är en unik händelse i Tammerfors och för dig personligen.
– Jag har bott i Tammerfors i över tjugo år och många har trott att jag har hållit hur många kompositionskonserter som helst här, men faktum är att det här är min första. Kanske får det också vara den sista som jag ordnar själv. Om någon annan vill ordna en, är det okej.
När en tonsättare planerar programmet för sin konsert är det naturligt att hans senaste verk är i färskaste minne. Alla verk är daterade 2010–2014, inte sant?
– Det finns tre slags kompositionskonserter: en retrospektiv, en blandform och sådana som den här, där kriteriet varit att inget verk hörts i Tammerfors förut. Sjätte stråkkvartetten Terror Run (2010) har framförts många gånger som del i ett dansverk, men aldrig under en konsert. Violinsonaten är bara några veckor gammal och hörs i uruppförande.
Vilken stil är på gång i den kaipainenska produktionen?
– En tonsättare är i allmänhet sämst på att definiera sin egen stil, men hurdana attribut vill du ha? Om vi talar i harmonisk-tekniska termer är mitt utgångsläge relativt tonalt jämfört med många av mina samtida kolleger, dock inte kliniskt tonalt. Jag använder inte treklanger förutom av en slump. Min användning av en baslinje är rätt traditionell. Jag tror kvällens fyra verk ger en ganska bra bild av hurdan musik jag skriver just nu. Alla som känner min musik det minsta känner igen mig till och med i blindo.
Varifrån kom inspirationen till tonsättningarna av Edith Södergran?
– Edith Södergran har alltid betytt mycket för mig. Redan som tonåring läste jag henne, först i översättning, sedan i original. Jag väntade ändå tills jag var 32, alltså ett år äldre än Edith vid hennes död, innan jag vågade mig på att tonsätta hennes texter. Alltjämt fascineras jag av hennes poesi, trots att uttrycket är rätt feminint har jag aldrig haft ett problem att ta det till mig. Jag har dessutom haft en fenomenal tur med uruppförandena med solister som Karita Mattila, Soile Isokoski och nu på lördag Helena Juntunen. Till dags dato har jag tonsatt arton av Södergrans dikter. Alla kompositioner är olika, men i alla känner man igen både mig och Södergran.
Din respekt för texten är omisskännlig, inte sant?
– Jag följer texten så långt det går. Om jag över huvud taget tar mig an att komponera en annan människas text, ser jag som min förpliktelse att respektera den. Om man vill spjälka texten till att bli oigenkännlig, som vissa gör, är det bättre att skriva en egen text. Den kan man våldföra sig på i fred, men inte en annan människas text. Också när jag citerat andras musik, har det varit viktigt för mig att citera respektfullt.
Kaipainens kompositionskonsert ordnas i Tammerforshuset på lördag kl. 19. Kaipainens musik hörs också i Helsingfors 7.4 och på Avantis konsert 4.5.