En Tom Krauses mantelbärare
Sopranen Kajsa Dahlbäck tror att hon är skapt att sjunga och att hon kan vara ett instrument för den gudomliga rösten. Arvet efter läraren Tom Krause kommer hon alltid att bära med sig.
För alla som följt sopranen Kajsa Dahlbäck kom Konstsamfundets lilla stipendium på 3 000 euro nyligen inte som någon större överraskning. Hon är en konstnär som utvecklats i jämn takt och alltid imponerat i sina roller under alla år på scenen.
Själv säger hon att hon har gått en lång väg för att bli den hon är, men hon har alltid litat på sin magkänsla, intuition eller den heliga anden.
– Intuition är ett ord som ofta uppfattas som hömppä (lättsinnigt eller oseriöst), men för mig handlar det om att lyssna på mitt inre jag. Jag vill inte gå emot jaget och gör det inte heller i allmänhet. Om jag inte vet vad jag tänker eller tycker, brukar jag be om mera tid.
Ett beslut som mognade efter långt övervägande var beslutet att säga upp sig från kantorstjänsten i Esbo och satsa på en sångarkarriär på heltid.
– Jag känner verkligen att det är som i Merikantos Ma elän: "sillä Luoja mun laulamaan loi" (ty Gud skapade mig att sjunga, text av Larin Kyösti, red. anm.). Om det är meningen att jag ska sjunga får jag väl tro på familjens försörjning.
Hellre musik än medicin
Egentligen var det tänkt att Kajsa Dahlbäck skulle bli läkare, men hennes intuition sade något annat. Därför tackade hon nej till studieplatsen vid läkarutbildningen i Uppsala innan hon ens hade börjat. Flera i hennes omgivning höjde på ögonbrynen när hon i stället sökte in till kyrkomusiklinjen vid Sibelius-Akademin.
– De sade "Va, ska du bli kyrkomusiker, du som aldrig har varit i närheten av en orgel", säger Dahlbäck och minns att Markus Malmgren snabbt lärde henne spela ett par stycken på orgel så att hon klarade inträdesprovet.
Kyrkomusikutbildningen säger hon var en hård men fruktbar skola. Hon studerade kör- och orkesterdirigering, orgelspel och orgelimprovisation och Kaj-Erik Gustafsson var en sträng men bra lärare. Samtidigt sjöng hon under fyra år i dåvarande Radions kammarkör.
– För femton år sedan hade jag aldrig kunnat profilera mig som sångerska för jag visste att min röst inte var fullt utvecklad. Emma Kirkby, som är den stora förebilden på barocksångens område, sade att man alltid borde sjunga med hela rösten, och jag tänkte att om till och med Kirkby säger så, måste jag först skaffa mig en ordentlig teknik.
Ett långt och idogt arbete började och 2005 träffade hon Tom Krause som tillsammans med Kirkby kom att bli hennes viktigaste sångpedagog. Vid samma tidpunkt började hon få allt flera uppdrag som sångerska, nästan alltid med barock eller tidig musik på repertoaren.
Arvet efter Krause
Dahlbäck reste flitigt till Hamburg där Tom Krause undervisade till sin död i början av månaden. Sånglektionerna blev många och långa och samtidigt anammade hon något av Krauses tänkesätt. Bland annat lärde hon sig att en sångare inte äger sin röst, utan att rösten är en gåva.
– Om man tänker sig att man inte själv äger sin röst utan att man är en förmedlare av den gudomliga rösten, tror jag man kan skydda sig mot mycket av den divakultur som omger många sångare. Vi väntade alltid på tonen, tystnaden, stillheten, sanningen under våra timmar. Det handlar om att förhålla sig ödmjukt till varje konsert för att låta rösten komma.
På Krauses initiativ började Dahlbäck också undervisa och i dag verkar hon som sångpedagog både vid Novia i Jakobstad och vid Kuulainstitutet i Vasa, något som hon upplever som ytterst lärorikt och berikande.
Vill jobba med de bästa
- Sångerska inriktad på tidig musik.
- Född och uppvuxen i Vasa. Flyttade till Helsingfors för studier men är numera återbördad.
- Studerade först kyrkomusik, sedan klassisk sång för Tom Krause och Emma Kirkby. "Jag kände från början att om jag ska sjunga barock, måste jag lära mig det via bel canto-tekniken."
- Musikaliska förebilder: "Med Emma Kirkby känns det bra att ännu vara i mejlkontakt. Av samma orsak känns förlusten av Tom Krause mycket stor."
- Uppträder regelbundet med Helsingfors barockorkester och i olika operaroller. Dahlbäcks festival Vasa barock ordnades för första gången i höstas.
- Ser fram emot: C. Ph. E. Bachs Matteuspassion med Hebo och Eric Ericsons kammarkör under Klang i kyrkan i mars.
- Familj: Äkta mannen Mikael Pennanen-Dahlbäck är musiklärare i Vasa. Två barn, 2 och 5 år.
Kajsa Dahlbäck har blivit en ofta återkommande artist på barockscenerna i Finland och ofta uppträder hon med Helsingfors barockorkester och Aapo Häkkinen, för vilka hon blivit något av en hovsångerska.
– Jag tror det var Mats Liljeroos som skrev att Aapo Häkkinen är en magiker och jag håller helt med. Jag vill sjunga med de bästa musikerna, med vilka jag upplever att jag kan kommunicera på en intuitiv våglängd.
Av samma orsak har Dahlbäck fortsatt samarbetet med Argo-ensemblen som musicerat ihop i tre år och som gav ut sin kritikerrosade debutskiva Canta la Serenissima (Alba) med venetiansk barockmusik tidigare i höst.
– Trots att vi alla numera är utspridda på olika orter är vårt samarbete så bra att vi gärna fortsätter.
Kajsa Dahlbäcks eget sikte är internationellt inställt, men ännu vill hon inte yppa något om sina planer i offentligheten. Samtidigt känner hon ett ansvar för att utveckla musiklivet i hemlandet, bland annat i form av den egna festivalen Vasa barock som ordnades för första gången i höst.
– En dirigent frågade mig nyligen vilka Monteverdioperor jag sjungit, varpå jag svarade med häpnad, för Monteverdis operor framförs ju nästan aldrig i det här landet.
Kanske kan det bli en förändring på den punkten när Kajsa Dahlbäck får styra och ställa?
Kajsa Dahlbäck medverkar i framförandet av Heinrich Schütz Weihnachtshistorie denna helg.