Tom Krause var en filosofisk storsångare
Han hörde till våra mest framgångsrika och internationellt inriktade sångare och var en mångsidig konstnär med intresse för österländsk filosofi. Jan Granberg minns Tom Krause som dog på självständighetsdagen 79 år gammal.
Storsångaren och barytonen Tom Krause avled 6.12 i Hamburg där han på senare tid arbetat som en uppskattad pedagog. Han hörde till våra mest framgångsrika och internationellt inriktade sångare och var en mångsidig konstnär inom hela det klassiska fältet.
Med tanke på hans stora framgångar är det litet överraskande att yrkesvalet skedde efter så pass svår tvekan. Läkare skulle han bli – det var väl föräldrarnas ambitioner – och först efter avlagd med.kand.-examen avbröt han medicinstudierna och åkte till Wien.
För alla som kände honom privat eller hörde honom som solist med Akademen var det självklart att han skulle bli sångare. Han var en naturbegåvning av stora mått och sångstudierna gick förbluffande snabbt undan. Hans starka röst hade en härlig märgklang och som person var han utåtriktad, elegant och expressiv.
Redan 1958 fick han engagemang vid Tyska Operan i Berlin. Sedan sjöng han över tio år på Hamburgoperan, där han bl.a. under Rolf Liebermanns ledning gjorde en hel del modern opera och även berömda operafilmer.
Allt större roller
Krause var oerhört språkbegåvad och han började få bl.a. stora Mozartroller, inte minst i Salzburg, och allt viktigare roller på skiva. Han tolkade Kurwenal och Orestes på Birgit Nilsons bejublade inspelningar av Tristan och Isolde och Elektra under Georg Solti. Därmed öppnades dörrarna till Metropolitan, Wiens statsopera, La Scala och de andra stora operahusen.
Benjamin Britten valde Krause till solist i sitt War Requiem och Eugene Ormandy gav honom barytonpartiet vid Amerikapremiären av Sjostakovitjs trettonde symfoni. Det ledde till konserter i USA samt närmare femtio föreställningar på Metropolitan, bl.a. som Escamillo under Leonard Bernstein.
Parallellt med sin operakarriär gav han gärna romansaftnar och sjöng oratorierepertoar. Han kom att medverka i ett hundratal skivinspelningar, av vilka många blev berömda och fick prestigefulla pris. Till hans storartade skivtolkningar hör Lysiart i Euryanthe, Escamillo i Carmen, Don Pizarro i Fidelio och många till.
En personlig favorit är för mig hans humoristiska och avslappnade tolkning av mandarinen Ping på Zubin Mehtas härliga inspelning av Puccinis Turandot. Hans kompletta album med Sibelius sånger har även fått välförtjänt beröm och skivpriser. Krause hann också vara med på ett hörn i den finska operaboomen i Sallinens Palatset.
Intresse för yoga
På 70-talet upplevde han något av en vokal kris och det var kanske i det skedet som hans intresse för yogan vaknade. Engagemanget i österländsk filosofi varade livet ut.
- Tom Krause föddes 1934 i Helsingfors. Han studerade först medicin och blev med.kand. 1956.
- Gav sin debutkonsert 1958. Sedan följde sejourer på Deutsche Oper Berlin 1959-62 och ett kontinuerligt kontrakt med Hamburgoperan från 1962.
- Han debuterade på La Scala 1965 och Metropolitan 1967 och sjöng Don Giovanni med Herbert von Karajan i Salzburg 1968.
- Verkade som gästprofessor vid Sibelius-Akademin 1989 och professor i Hamburg 1994-2013 och Madrid 2002-13.
- Dog den 6 december 2013.
Ofta hörde man honom säga, att han lärde sig sjunga först på gamla dar. Då började han även tolka basroller, t.ex. Filip II i Verdis Don Carlos i Nyslott. I mina öron var nog unga Krauses rasande stiliga, mörka stämma och intensitet oemotståndliga. Men vid äldre år gjorde han några tolkningsmässigt utsökta liedinspelningar av tyska sångcykler ofta med Gustav Djupsjöbacka. Hans äldre sångstil präglades av ett nyanserat, innerligt lugn som inte minst den inhemska publiken också fick njuta av på operascenen i valda roller fram till år 2002.
Det som Krause lärde sig genom sin egen kris och sin yoga gjorde honom till en ytterst lyhörd röstpedagog. På 80-talet var han en kort tid gästprofessor vid Sibelius-Akademin. Senare tog han emot en professur vid Musikhögskolan i Hamburg och blev chef för institutionen vid högskolan Reina Sofia i Madrid. Vid dessa skolor och inte vid Sibelius-Akademin arbetade han in i det sista. Inhemska sångelever fick nöja sig med privatundervisning av honom.
Tom Krause var vid sitt frånfälle 79 år gammal.