Livet efter Monica Z
Filmen Monica Z innebar det definitiva genombrottet för Edda Magnason. Nu är Edda Magnason aktuell med sitt tredje album och står på scen i Helsingfors på tisdag.
Du har själv skrivit text och musik till sångerna. Hur skulle du beskriva stilen?
Den är jättesvår att definiera. Jag brukar tala om pop men egentligen handlar det om en mer svårdefinierad genre. Mina låtar är lite filmatiska och drömska. Jag jobbar med Johan Lindström som har en orkester som heter Tonbruket. Det är de som gör musiken till uppsättningen av Aki Kaurismäkis Mannen utan minne på Dramaten.
Vad heter det nya albumet?
Women travel alone. Albumet har döpts efter en låt som inte rymdes med. Och o ja, visst är det jag som är den där kvinnan som reser ensam.
Du har isländska rötter på fädernet. Hur syns det arvet?
Det är väl just det där drömska. Island är för mig en annan värld, en lugn tillvaro där jag åker bil. Jag anser mig också vara influerad av spansk musik men eftersom pappa är islänning måste jag ha fått en hel del intryck från det isländska.
Du har även nämnt Maria Kalaniemi som en inspiratör. På vilket sätt då?
Jag älskar Maria Kalaniemi och hennes musik! Är över huvud taget väldigt förtjust i mycket finskt – 22 Pistepirkko är ett av mina favoritband och så lyssnar jag även på Crash. Dessutom tycker jag om Aki Kaurismäki och Tove Jansson – hennes surrealistiska självklarheter är oemotståndliga.
Filmen Monica Z blev en succé och du belönades personligen med en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Hur viktig var filmen för dig som artist?
Den var helt avgörande, jag lärde mig så himla mycket, utvecklades och kom in i smeten. Jag gick in i Monica Zetterlunds värld till hundra procent och fick sjunga på ett helt annat sätt. Men nu är jag inne i en annan värld och tolkar inte Monica Zetterlunds låtar på konserter där jag presenterar mitt eget material.
Edda Magnason uppträder på Savoyteatern tisdag 28.10 kl. 19.30.