Mästersångarna från Zagreb
Matija Meic och Leon Kosavic väckte stor förtjusning hos publiken under hela Mirjam Helin-tävlingen. Många trodde att en av dem skulle vinna. Möt två vitt skilda personligheter – som sparrar och lär sig av varandra.
När det kom två utmärkta barytoner från Kroatien som dessutom klarade sig till final i internationella Mirjam Helin-tävlingen frågade sig många vad som riktigt var på gång. Håller Kroatien på att bli ett sångarland av rang, finns det fler förmågor i gömman, har vi fler stjärnor i sikte?
För den som vill dra långtgående slutsatser av uppställningen i Helin-finalen är det kanske bättre att se till de bakomliggande faktorerna till att just Matija Meic och Leon Kosavic tog andra och tredje pris. Det visar sig att herrarna har känt varandra en längre tid. De träffades första gången på en kurs i Šibenik i Kroatien för sju år sedan. De är födda på olika orter – Meic i Zagreb och Kosavic i Karlovac – men båda har studerat i huvudstaden.
Framför allt har de studerat för samma lärare, basbarytonen Giorgio Surian. Meic, född 1986, har redan gått vidare och studerar numera i Wien för Claudia Visca, medan den fem år yngre Kosavic alltjämt är Surians elev.
Den som följde med tävlingen kunde notera att både Meic och Kosavic satsade på uttrycksfullt gestikulerande och skådespel i sina tolkningar av operaarior. Äran för detta tillfaller Surian.
– Han insisterade alltid på att vi skulle skapa en karaktär för den roll vi sjunger. Till och med när vi sjöng konserter tyckte han att vi skulle inflika teatrala element och göra tillfällena till små framträdanden. Jag minns så väl när jag under en av våra konserter i Bosnien och Kroatien under en hel aria i Figaros bröllop stod och rakade Leon så att hela ansiktet var fullt av lödder, berättar Meic.
Lika men olika
Meic och Kosavic roar alltså publiken, men båda kan också visa en mer allvarsam sida. Till exempel i finalen på onsdagen sjöng Meic Largo al factotum ur Rossinis Barberaren i Sevilla mera humoristiskt och Rodrigos aria Son io, mio Carlo ur Verdis Don Carlos mera allvarsamt.
För Kosavics del gällde Riccardos aria Ah, per sempre io ti perdei ur Bellinis Puritanerna och Belcores aria Come Paride vezzoso ur Donizettis Kärleksdrycken.
Både Meic och Kosavic har fått lära sig hur viktigt det är att en sångare har en stark personlighet. När världen är full av tekniskt utmärkta sångare är det bara den med personlighet som skiljer sig ur mängden.
– Och vem vill väl höra två likadana barytoner? frågar sig Kosavic.
Hur skiljer sig då Meic från Kosavic? Min fråga slängs omedelbart tillbaka och jag får förklara för mästersångarna hur jag egentligen uppfattat dem. Om man grovt generaliserar, kan man säga att Kosavic ger ett lite artigare och aristokratiskt intryck, medan Meic är mera som en vildunge. Det har också med deras fysiska utformning att göra.
Herrarnas fniss visar att min beskrivning inte träffat helt fel, samtidigt som de själva är mycket bättre medvetna om detaljerna. De brukar ju lyssna på varandra med jämna mellanrum och ge kollegial feedback, och under tiden i Helsingfors har det funnits speciellt mycket tid att sparra varandra mellan varven.
– Faktum är att Leon kan sjunga fantastiskt i falsett, medan mina falsettoner är urusla. Jag tror också han kan lära mig sjunga ett vackert piano i det höga registret. Men jag tror mina höga toner är säkrare än hans, att jag är bättre på att sjunga höga toner med full röst och att jag har starkare och djupare låga toner, säger Meic.
Att Kosavic behärskar falsettonerna med bravur beror eventuellt på att han ursprungligen började som sopran, innan målbrottet gjorde honom till baryton.
Karriären skissas upp
Av juryn fick båda sångarna nyttig vägkost när feedbacken för finalprestationerna gavs i går morse.
– Juryn var väldigt berömmande och gav konkreta råd i egenskap av äldre kolleger. Bland annat varnade de för att ta på sig alltför dramatiska roller alltför tidigt. Om man har en trettioårig karriär framför sig har man nog tid, säger Meic.
– De kommenterade mina tempi och bland annat fick jag veta att jag sjöng Das Fischermädchen i semifinalen alltför snabbt, berättar Kosavic.
I en intervju för Yle i början av veckan förklarade Meic att han om han vinner omedelbart kommer att gifta sig. Som andrapristagare ser han ändå främst fram emot semester – både Kosavic och Meic har nämligen sommarställen vid Adriatiska havets kust. Senare kommer bägge också att arbeta med bland andra Ville Matvejeff, som dirigerar i Kroatien nästa säsong.
Innan vi går vill Meic ha sista ordet.
– Framför allt vill jag tacka alla som stött mig: mina lärare, pianister, föräldrar och min fiancée.