Mannen med den galna blicken
Filmlegenden Udo Kier har ärvt kronan efter Klaus Kinski som världens mest kända tyska skådespelare. Efter hundratals roller som bland annat Hitler och Dracula ses han härnäst i Lars von Triers Nymphomaniac.
Listan över regissörer som Udo Kier jobbat med är lång. Kommersiellt slog han genom i Paul Morrisseys skräckdrama Andy Warhol’s Flesh for Frankenstein (1973). Ändå är det via huvudrollen i Berättelsen om O (1975) som han själv anser sig ha blivit ett namn. Filmen bygger på romanen med samma namn; en sadomasochistisk historia som var förbjuden under Kiers uppväxt.
– Man var tvungen att köpa den under disken för att alls få läsa. Så när jag på en nattklubb erbjöds att delta i filmen förstod jag att jag måste tacka ja.
Länge hörde Kier till Rainer Werner Fassbinders kärntrupp av skådespelare.
– Det var på den tiden när alla stora regissörer hade sitt eget stall. Om jag då hade gått över till exempelvis Wim Wenders hade Fassbinder sett mig som en spion. Han hade krävt att jag avslöjade hur Wenders jobbade.
Intellektuell orgasm
Småningom blev det ändå fler regissörer, bland andra Gus Van Sant som övertalade Kier att komma till USA för att göra My Own Private Idaho (1991). Det blev Kiers första amerikanska film. Efter premiären ville han tillbaka till Europa men flickvännen övertalade honom att stanna. Några år tidigare hade han träffat Lars von Trier på en filmfestival i Mannheim, Tyskland.
– Jag såg hans film Element of Crime (1984). Vi tog en öl. Några månader senare ringde han och gav order om att jag inte fick tvätta håret eller raka mig. Han skulle sälja in mig som vikingakung.
Kier gick med på villkoren och fick rollen som krigaren Jason i Medea (1988). Sedan dess har han medverkat i de flesta av regissörens filmer. Kier är även gudfar till von Triers son.
– Till en början tänkte jag att det mest skulle handla om att ge gåvor. Men Lars är mer seriös än så. Han har förklarat att om det händer honom något så blir jag ansvarig för hans sons uppväxt.
Snart ses Kier i von Triers omtalade sexdrama Nymphomaniac (2013) som får dansk premiär i december. Filmen kommer i fyra versioner, två ocensurerade och två censurerade.
– Jag spelar servitör, en av få roller som inte får orgasm – ja, det skulle vara intellektuellt då.
Han säger att det är på tiden att någon gör en film om riktigt sex.
– I amerikansk film täcker man fortfarande kroppen när folk älskar. Absurt! Samtidigt är det stor skillnad mellan erotik och porr. Det senare gör man bara för pengarna. Nymphomaniac är inte porr.
Kladda med ketchup
När Kier kom till Amerika uppmanade hans agent honom att aldrig nämna ordet konst, då konst inte ger några pengar.
– Amerikansk film är industri. Man gör film på samma sätt som tvättmaskiner eller brödrostar. Via filmer som Blade och Armageddon (1998) har mitt namn blivit känt i hela världen. Något som gör att nya talanger kan ha nytta av mig när de ansöker om finansiering. Jag gillar filmare som inte försöker tillfredsställa någon.
Ett exempel på det sistnämnda är finska Iron Sky (2012), en svart kome- di där Kier spelar en galen nazistledare som gömt sig på månen. Just nu figurerar ett klipp på Youtube där karaktären syns iklädd cowboyhatt ute i den amerikanska öknen. Ett försök att samla ihop publikfinansiering till uppföljaren.
– Folk tror att min karaktär dog, men regissören Timo Vuorensola planerar att han ska återuppstå. Jag hoppas att filmen blir av. Ettan hade samma bombastiska känsla som Steven Spielbergs och George Lucas filmer.
Ändå är modern teknik inget Kier hurrar för.
– När jag hörde att Dracula ska göras i 3D blev jag upprörd. Varför det? Vem bryr sig? Ska man se skräckfilm ska man se Nosferatu eller något med Bela Lugosi, gärna där det kladdas med ketchup. Dagens skräckfilm är bara teknik, det handlar inte om människor längre.
Udo Kier gästar skräckfilmfestivalen Nightvisions i kväll i samband med visningen av House on Straw Hill klockan 21.