Verkligheten som blev bok som blev pjäs

På Teaterhögskolan håller regissören Linda Wallgren på att repetera föreställningen Kopparbergsvägen 20, en pjäs som bygger på Mathias Rosenlunds självbiografiska bok från 2013.

– Jag var intresserad av tematiken, frågorna kring strukturellt uppehållen fattigdom. Men jag var också intresserad av frågan om hur man berättar om verkliga männi­skor och händelser på scenen, säger Wallgren.

Det är Mathias Rosenlund själv som dramatiserat verket inom ramen för dramatikprojektet Reko. Precis som boken behandlar pjäsen fattigdom i dagens Finland, genom ett självbiografiskt grepp.

– Jag kallar boken för en självbiografisk roman, men ju mer jag funderar desto mer känns pjäsen som något annat. Den känns mer fiktiv än boken, och den känslan kommer säkert att förstärkas när jag ser den på scenen.

Boken väckte flitig diskussion – vissa ifrågasatte rentav Rosenlunds rätt att kalla sig fattig. En del av debatten som följde boken ingår i Rosenlunds pjäs.

– Boken fick så mycket uppmärksamhet och under året som följde funderade jag väldigt mycket på författandets etiska dimension, vad den innebär, vad jag har för ansvar som författare av självbiografiska verk. Samtidigt skrev jag pjäsen och debatten blev en del av den.

Annorlunda upplägg

Kopparbergsvägen 20 är ett av åtta nyskrivna stycken som under november och december kommer att framföras på Viirus.
Upplägget är annorlunda, med flera föreställningar som spelas tätt inpå varandra.

Också för arbetsgruppen medförde projektet utmaningar. Linda Wallgren fick en helt ny text i sin hand, en ensemble och två veckors repetitionstid.

– Projektet är massivt och galet. Men trycket är mindre i jämförelse med den vanliga produktionstakten. Eftersom man har så lite tid måste man gå rakt på sak och se det väsentliga i texten, processen och görandet.

Wallgren har tidigare regisserat bland annat på Ryhmäteatteri. Trots att Wallgren är finlandssvensk är det här första gången hon arbetar på svenska utanför Teaterhögskolan.

– Själva processen är densamma, men det tar ett par dagar för att få i gång känslan av att det är så här jag brukar arbeta, att man får sin tanke fram och använder samma begrepp som skådespelarna, säger Linda Wallgren.

– Jag hoppas förstås på att det blir fler jobb på svenska i framtiden. Det är ändå en del av min identitet och möjligheten att också jobba på det svenskspråkiga fältet känns frestande.

Väcker frågor

Regissören Linda Wallgren tjusades av de många frågor som Mathias Rosenlunds pjäs ställer.

– De här omöjliga frågorna, till exempel att vi inte kan lösa problemet med fattigdom med den här föreställningen som vi sätter upp, att vi inte heller kan lösa frågorna om hur man egentligen ska representera personer som finns i verkligheten på scenen. Texten är också så personlig, den står verkligen för det den säger, vilket gör att vi i arbetsgruppen måste ta den seriöst.

Mathias Rosenlund berättar att skrivprocessen inte var lätt, främst för att formen var ny.

– I våras hade jag en text som jag arbetat med sedan hösten, men lite före deadline skrotade jag den eftersom jag insåg att den inte funkade. Jag slängde bort allt och skrev en ny pjäs som blev mycket bättre. Det tog åtta, nio månader att hitta det som fungerar. Men det var ett jobb som måste göras.

Trots den krävande processen vill Mathias Rosenlund gärna fortsätta skriva dramatik.

– I teatern finns en möjlighet att snabbt reagera på samhället. En månad efter en stor, omvälvande upplevelse är det i princip möjligt att sätta upp en text om den på scenen. Det är omöjligt att reagera så snabbt med romanen. Dramatik känns som en mer flexibel och impulsiv konstform, säger Rosenlund.

Pjäser som uppförs på Viirus Textfest

Dan före dan av Kaj Korkea-aho: Om barndomen, döden och julgubben.

Vinterkriget – Here we go again av Sara Ehnholm Hielm: En satir om ledarskap och nyliberalism.

En kropp att förbrukas av Janne Strang: En komedi om individens fria vilja i det ”civiliserade” samhället.

Kopparbergsvägen 20 av Mathias Rosenlund: En personlig berättelse om fattigdom i Finland.

Vision av Linnea Tillema: Ett kammarspel om begär och kontroll.

Kycklingrättegången av Johanna Koljonen: En dokumentär fantasi om konst, nattklubbar och djurplågeri.

Det du minns av Tobias Zilliacus: En psykologisk thriller om mobbning, hämnd och minnets pålitlighet.

Stephen Hawking är inte rädd för mörkret av Johanna Holmström: En berättelse om en pojke som vill undersöka himlen.

Beskrivningarna av pjäserna kommer från Viirus webbplats viirus.fi