Krysostomos uruppför ny vigilia

– Vi ville bredda uppfattningen om ortodox kyrkomusik och valde därför att beställa vigilian av en tonsättare som inte är ortodox och som inte dras med den ortodoxa kyrkomusikens ballast, en tonsättare som inte tänker på vad den ortodoxa kyrkomusiken borde vara utan vad den kunde vara!

Så förklarar kammarkören Krysostomos konstnärliga ledare Mikko Sidoroff varför han valde att beställa en ny vigilia av Lauri Mäntysaari (f. 1982). Mäntysaaris vigilia är den första i sitt slag som skrivits i Finland sedan Einojuhani Rautavaaras 1971.

Vilket är ditt förhållande till den ortodoxa kyrkomusiken, Lauri Mäntysaari?

– Det är ganska spännande. Själv är jag ingen särskilt religiös person, snarare ljummet kristen. Det här projektet har effektivt ringat in skillnaderna mellan den evangelisk-lutherska och ortodoxa mässan. Den lutherska gudstjänsten är en ganska fri tillställning där prästen kan tala om vad som helst och till och med vara ganska politisk, medan varje ord i den ortodoxa mässan är definierat på förhand. Det gör att den ortodoxa kyrkan ger intrycket av en stadig klippa, medan den lutherska alltid anpassar sig efter allt. För musiklivet kan det här vara en utmanande utgångspunkt, eftersom det ortodoxa musiklivet också kan verka förstelnat. Om man tänker på lutherska kyrkomusik­tonsättare som Jyrki Linjama och Paavo Heininen har de självfallet kunnat skriva dissonerande musik, medan vissa ortodoxa har låtit förstå att det vore bäst att hålla sig till F-, C- och B-durklanger och att det finns en orsak till att musiken är utformad på det här sättet.

Hurdan är Mäntysaaris Vigilia?

– Den respekterar traditionen, men har modernare inslag, som en korsbefruktning av den ortodoxa kyrkosångstraditionen och mitt eget tonspråk som känns igen på vissa harmonier och gester. Samtidigt är den ortodoxa kyrkosången en oerhört stark tradition; också Krysostomos klang är som allra bäst när kören får sjunga med treklanger.

Lauri Mäntysaari har själv en gedigen erfarenhet av körsång, bland annat som sångare i aboensiska Key Ensemble under de senaste fem åren och i Ylioppilaskunnan laulajat i tio år dessförinnan. Han säger sig också ha framfört Sergej Rachmaninovs vigilia uppemot tjugo gånger.

– Det har lärt mig ett och annat om vad körmusik handlar om och amatörkörers styrkor. Den mesta nyskrivna europeiska samtida körmusiken är egentligen skriven för upp till 24 solister, medan jag tror en kör mår bra av att sjunga treklanger och ackord som man kan vila på. I den bemärkelsen är kören ett helt annorlunda instrument än alla andra som byggts av människan.

Mäntysaari har i sin vigilia tonsatt de texter som hålls oförändrade längs kyrkoåret, medan varje kyrklig högtid har sina egna texter. Hela mässmusiken blev färdig förra veckan, och första delen – Ehtoopalvelus – uruppförs i mässan i Uspenskijkatedralen på alla helgons dag, då med allhelgonahelgens texter insprängda mitt i mässan i traditionella tonsättningar. Ännu är det oklart när mässan framförs i sin helhet.