"Jag är ett parti, jag är Ai Weiwei"
Den kinesiske konstnären och oliktänkaren Ai Weiwei är en kreativ naturkraft, som tar in allt omkring sig och förvandlar det till konst. Samtidigt blir allt han rör vid politiskt.
Efter att ha hållits fängslad i nästan tre månader gör Ai Weiwei en serie tittskåp där betraktaren ser honom sova, äta, duscha och bli förhörd i det lilla rummet. När han släppts och sitter i husarrest, övervakad av säkerhetspoliser utanför hemmet, skruvar han till övervakningstemat och lanserar weiweicam.com, där bilder från fyra webbkameror i hans hem strömmas dygnet runt. Myndigheterna bryter livesändningen efter 46 timmar.
Ai lägger till och med beslag på säkerhetsagenternas askkopp, inklusive tio fimpar, och ställer ut den på ett galleri.
Till detta kan man bland annat lägga en övervakningskamera i marmor, handklovar i trä och en musikvideo, Dumbass, som utspelar sig i fångenskap.
På nyöppnade Helsingfors konstmuseum Ham visar Ai Weiwei verk som till största delen är gjorda i trä.
– Det är rörande att få besöka min egen utställning, säger den kinesiske konstnären som efter perioden i husarrest fortfarande länge hade utreseförbud.
Först i somras fick han tillbaka sitt pass.
Är det en mer harmonisk utställning än vanligt?
– Den är inte harmonisk, här finns konfrontation och kamp i formerna. Men verken bygger också mycket på hantverksskicklighet och tradition.
Det är lätt att fastna för Ai Weiweis mest uttalat politiska verk, som verkar komma till i en frenetisk ilska över bristen på mänskliga rättigheter i Kina.
– Mina verk handlar om att förstå livet. Mitt liv har varit en kamp sedan jag föddes. Min far var en poet som förvisades och fick utstå kränkningar och omänsklig behandling. Naturligtvis finns det ilska. Men bakom ilskan finns frågor om social rättvisa och ett rop på mänsklig värdighet och livet självt.
Han har tagit stora risker genom att ständigt gå över gränsen för vad som är tillåtet i Kina, men det enda han säger sig vara rädd för är att inte kunna förmedla sina erfarenheter.
– Folk tror att fysisk misshandel är farlig, men tankar är farligare.
Du har kunnat använda konflikten med den kinesiska regimen på ett mycket fruktbart sätt. Kommer du att arbeta på ett annat sätt nu när du är fri?
– Mitt liv består av många olika liv, som om de var olika böcker. Där finns sagor och skräckhistorier. Jag hoppas att också sista meningen blir en överraskning. Jag planerar inte, utan tar det som det kommer.
Ibland kommer Ai Weiweis konstverk till på skoj, utan större eftertanke. Ett exempel är fotografiserien Perspektivstudie, där han visar långfingret mot olika landmärken världen över. Här finns Himmelska fridens torg, Eiffeltornet, Vita Huset och förvånande nog Helsingfors Domkyrka och en Viking Line-färja.
– Jag var helt enkelt uttråkad och började fotografera.
Ai Weiwei säger på fullt allvar att det är fånigt att se ett uppror i serien – eller så passar han på att driva lite med journalisten också.
– Jag ville bara kolla om jag har mittfingret kvar, skämtar han och klagar över att det finns för lite humor.
– Varje gång jag skämtar tar folk det på stort allvar.
Också fotografiserien där han tappar en antik urna i golvet kom till på skämt.
– Jag ville se om kameran kunde fånga rörelsen.
Det kunde den inte så han fick skaffa ytterligare en urna innan experimentet lyckades. Urnorna är värdefulla, men inte så fasligt dyra påstår han.
De flesta av Ai Weiweis verk präglas ändå av eftertanke och är massiva projekt som involverat otaliga medarbetare, det praktiska arbetet gör han sällan själv. Han utgår ofta från missförhållanden i Kina, som att illa byggda skolor gjorde att barn dog i onödan i jordbävningen i Sichuan 2008.
Sorg över övergivna barn
Skulpturen Skräpcontainer, som visas på Ham, handlar om övergivna barn som får försöka klara sig själva på gatan. I Kina finns uppskattningsvis 60 miljoner.
– Fem pojkar kvävdes till döds i en skräpcontainer efter att de gjort upp eld för att värma sig. Verket är ett av de som berör mig känslomässigt starkast på den här utställningen.
Ai ser all konst som politisk. Ju bättre konsten är på att kommunicera den mänskliga upplevelsen desto mer politisk blir den.
Har du någonsin funderat på att grunda ett politiskt parti?
– Jag är ett parti, jag är Ai Weiwei. Jag arbetar för individens frihet och yttrandefrihet.
Rätt få konstnärer ställer sig upp mot regimen i Kina. Ai har bland annat kritiserat valet av Mo Yan till Nobelpriset i litteratur.
– Intellektuella har en plikt att försvara yttrandefriheten, jag har problem med personer som låter bli för personlig vinning.
Kan du åka tillbaka till Kina?
– Om jag åker tillbaka kan jag inte veta om jag får lämna landet igen.
Skuldsedelstapet. När Ai Weiwei anklagades för skattefusk och krävdes på motsvarande 1,7 miljoner euro började folk skicka pengar. Han skrev skuldsedlar till alla. I form av en tapet täcker skuldsedlarna väggarna i de båda magnifika utställningssalarna på konstmuseet Ham.