Rädslan är hennes drivkraft

En våldtäktsman kallad Södermannen härjade på 1970-talet i Göteborg och på 1980-talet i Stockholm. Mannen gjorde sig skyldig till ett flertal våldtäkter, dömdes och avtjänade sitt straff.

Inspirerad av denne man skrev Denise Rudberg sin femte roman i serien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff. Boken, När klockan slår fem, utkommer i november. När vi möts har Rudberg nyss skickat i väg romanens sista mening till sin förläggare och bubblar av indignation och patos.

Synen på hur man bemöter våldtagna kvinnor har förändrats ordentligt sedan 1970-talet, påpekar hon.

– Övergreppen var inte det svåraste för kvinnorna. Värst var det att inte bli trodd när de gick till polisen, säger Rudberg.

– Därför vågade många våldtagna kvinnor inte ens anmäla brotten på 1970-talet.

Den rädsla många kvinnor ständigt lever med kan Denise Rudberg också identifiera. Hon beskriver sin egen barndom som problematisk, bland annat på grund av en familjemedlem som begick upprepade övergrepp på henne – inte sexuella – men övergrepp svåra att glömma. Som den gången hon mitt i middagen släpades ut i badrummet och rakades skallig över hela hjässan.

– Rädslan är min drivkraft. Och efter alla år i terapi har jag lärt mig att sätta ord på utsatthet, säger Rudberg.

– Det psykiska våldet är oftast svårast att komma över.

Har du själv kommit över dina upplevelser?

– Det är svårt att säga. Jag kan inte gå omkring och ha ångest jämt bara för att jag upplevde hemska saker som liten. När jag skriver kan jag stänga av och på mina känslor.

Chicklit och elegant crime

Denise Rudberg började som chicklitförfattare men tröttnade på genren och uppfann sin egen variant av kriminalromanen – elegant crime. I Rudbergs böcker utspelar sig de mest gruvliga brotten i stenrika och lyxiga miljöer, gärna på Östermalm eller i Djursholm.

Huvudpersonen är den förmögna åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff. När serien inleds, med romanen Ett litet snedsteg, är Marianne Jidhoff 55 år och nybliven änka.

– Jag ville ha någon som var kvitt barlasten av barn och make. Hon skulle vara fri.

– Dessutom är det lyxigt med en kvinna som är rik. I allmänhet är det männen som får skapa förmögenheter.

Läsarna har gillat böckerna men alla Denise Rudbergs vänner var inte roade.

– Några par sade faktiskt upp bekantskapen, med motiveringen att pengar och överklass är sådant man inte pratar om.

Portvaktsunge

Också Denise Rudberg bor på Östermalm men hon är definitivt inte överklass, säger hon.

– Mina föräldrar var portvakter.

– Det låter otroligt i dag men när jag växte upp, på 1970-talet, var nästan hälften av lägenheterna på Östermalm hyresrätter. Sverige är mycket mer segregerat i dag.

Romanerna om Marianne Jidhoff kommer förmodligen att bli nio. Antalet kommer sig av att Marianne, i likhet med sin skapare Denise, gillar sudoku vars högsta siffra är nio.

Just nu funderar Denise Rudberg mycket på vilka tabun Marianne ska krossa.

– Mina amerikanska manliga läsare tycker inte alls om att Marianne, som snart blir 60, tycker om att äta och ha sex. De anser att sexscener i en kriminalroman ska vara förbundna med ett brott.

– Men jag gillar tanken på att de regler som tidigare fanns för tanter inte längre existerar. Gränserna har förflyttats vad gäller ålder.

En föreställning, omhuldad av många, är att alla kvinnor älskar tanken på att få barnbarn. Marianne Jidhoff hör till undantagen.

– Marianne är inte alls intresserad av att gå ner i arbetstid för att kunna hjälpa sin dotter med barnbarnen. Hon tycker att barnens far kunde axla den uppgiften.

Gemensamt för många av de svenska kvinnliga deckarförfattarna är att de är födda på 1970-talet och att de skrev sin första bok medan de var föräldralediga. Denise Rudberg lyfter fram den kollega som banade vägen för de andra.

– Liza Marklund har gjort lika mycket för kriminalromanen som Sjöwall & Wahlöö.

Denise Rudbergs första roman om Marianne Jidhoff har nyss kommit på finska. Yksi tappava syrjähyppy ges ut av Into Kustannus.