Ingrid Bergman bröt alltid upp

– Ska vi göra en film om mamma? undrade Isabella Rossellini.

– Javisst, svarade filmvetaren och regissören Stig Björkman.

Detta var under filmfestivalen i Berlin för fyra år sedan där Stig Björkman och Isabella Rossellini, som var ordförande för juryn, möttes av en slump.

Resultatet är filmen Jag är Ingrid, en film där Ingrid Bergman själv är märkvärdigt levande. Filmen hade Sverigepremiär i fredags, dagen före Ingrid Bergmans hundraårsdag.

När Ingrid Bergman insåg att hon skulle förlora kampen mot cancern visade hon sin personliga skatt för dottern Isabella. Bergman sparade på allt och i hennes gömmor fanns hennes dagböcker sedan tioårsåldern, alla brev, alla recensioner samt smalfilmer tagna av dels hennes pappa, dels henne själv.

Det är denna samling, numera deponerad i Wesleyan University i Connecticut som utgör basen för Stig Björkmans film.

– Det var fantastiskt! Jag fick tillgång till sju-åtta timmar smalfilm, berättar Björkman.

Ingrid Bergmans egna filmer kompletteras med intervjuer gjorda med hennes fyra barn – Pia Lindström samt Robertino, Isabella och Ingrid Rossellini. Barnen vittnar om en mamma som de älskade, och som de ofta saknade eftersom hon var borta långa perioder i sträck.

”Man ville alltid ha mer av henne än man fick”, säger dottern Pia me­dan dottern Ingrid medger att ”det inte var lätt”. Dock är barnen ense om att hon var en omtänksam mamma de gånger hon fanns till hands. När Isabella Rossellini som tonåring insjuknade i skolios inhiberade modern sina engagemang och fanns vid sin dotters sida i två år.

Själv konstaterade Ingrid Bergman att hon varit mer väninna än mor åt sina barn.

– Jag tror att Ingrid påverkades enormt av att hon blev moderlös som treåring och föräldralös som trettonåring. Den faster som skulle ta hand om henne dog när hon var 14 och sedan fick hon i princip klara sig själv, säger Stig Björkman

– Upplevelsen gav henne styrka och viljekraft. Dessutom kände hon att barn klarar sig utan sina föräldrar.

Helgon och hora

”Jag har gått från helgon till hora till helgon igen”, lyder ett ofta citerat uttalande av Ingrid Bergman.

Från att ha varit Hollywoods älskling förvandlades hon till paria när hon efter att ha filmat med Roberto Rossellini, beslöt sig för att lämna sin förste man Petter Lindström och dottern Pia i USA för att bosätta sig med Rossellini i Italien.

Bakgrunden var att Ingrid Bergman inte ville fastna i det fack av snälla och vackra kvinnoroller som Hollywood hade placerat henne. Hon ville vidare, skrev till Rossellini och bad om en roll i någon av hans filmer. Samarbetet ledde till passion, äktenskap och tre barn. Samt till tre filmer.

– Ingrid var väldigt förtjust i den filmtrilogi hon gjorde med Rossellini, säger Stig Björkman.

– Hon var ledsen över det dåliga mottagande filmerna fick men glad över att de så småningom återupprättades.

Bergman versus Garbo

Ingrid Bergman kom till Hollywood 1939. Bara några år senare lämnade Greta Garbo den amerikanska filmstaden och drog sig samtidigt tillbaka från offentligheten.

– Greta Garbo och Ingrid Bergman var båda ikoner för sin tids skådespelarkonst men de träffades bara en enda gång. Greta Garbo var inte intresserad av kontakt, säger Björkman.

Stig Björkman mötte Ingrid Bergman en gång, i samband med en svensk filmvecka i Sorrento. Paret kom att färdas i samma limousin men pratade inte med varandra.

Vilken film skulle Björkman rekommendera då det gäller Ingrid Bergmans dig­ra produktion?

– Jag tycker att Notorious är bäst. Rossellinitrilogin är också sevärd och Höstsonaten är fruktansvärt bra.

Höstsonaten blev Ingrid Bergmans sista film. Den är regisserad av Ingmar Bergman och blev de två viljestarka konstnärernas enda samarbete.

Stig Björkman ler roat när han refererar ett brev Ingrid Bergman skrev i början av 1960-talet.

– Ingrid hade sett några av Ingmar Bergmans första filmer och tyckte de var hemska. Hon kunde inte förstå varför någon ville se något av den ”vidrige regissören”.

Ingmar Bergman är huvudperson i två av de filmer Stig Björkman har gjort. Vem skulle han nu kunna göra film om?

– Gärna Aki Kaurismäki.

I Stig Björkmans film Jag är nyfiken film är Aki Kaurismäki både intervjuobjekt och skådespelare. Intervjun är gjord på ett hamnkafé i Rotterdam och i samband med inspelningen slog sig Kaurismäki, bakfull och törstig, i slang med en hamnarbetare.

– Det hela slutade med en kortfilm i filmen, en film med Kaurismäki som skådespelare, berättar Björkman.