Poetiska minnen av det farliga New York
New Yorks elektriska konstvärld på 1980-talet hann uppleva underbarnet Jean-Michel Basquiats väg från okänd bråkstake till omhuldad nykomling. Staden, konstnären och hans musa återuppstår i Jennifer Clements sinnliga rekonstruktion.
"Han luktar läder, oljefärg, tobak och marijuana och han omges av en svag doft av kokain."
Orden är Suzanne Mallouks, hon som fick smeknamnet Basquiats änka trots att hon och Jean-Michel Basquiat aldrig var gifta. Suzanne Mallouks röst löper genom Jennifer Clements poetiska bok Widow Basquiat – en bok som handlar om konstnären Jean-Michel Basquiat sedd genom Suzanne Mallouks ögon.
Jean-Michel Basquiat var begåvad, destruktiv, lynnig, våldsam och otrogen. Han överöste sin käraste med dyrbara gåvor, bakelser och champagne när han var på gott humör men när han var grym och manisk misshandlade han sin Venus och tvingade henne att leka kattunge och sitta under bordet medan han arbetade, åt och sov.
Mycket har skrivits om Basquiat så vad fanns att tillägga?
– Jag ville att boken skulle andas 1980-tal – det är inte en bok om den tiden utan en bok från den tiden, säger författaren Jennifer Clement.
– Min förhoppning är att läsaren ska transporteras tillbaka till den där perioden.
Jennifer Clement lärde känna Suzanne Mallouk när de två arbetade som servitriser på en mexikansk restaurang i New York i slutet av 1970-talet. Suzanne Mallouk presenterade sin nye pojkvän, Jean-Marie Basquiat för henne och boken bygger på Clements egna dagboksanteckningar om vad Suzanne Mallouk berättade för trettio år sedan.
Vad minns du av ditt första möte med Jean-Michel Basquiat?
– Att han var hög, säger Jennifer Clement.
– Dessutom var han längre än man föreställer sig, snabbtänkt och superintelligent.
Drogerna tog livet av Jean-Michel Basquiat 1988. Trots att det i år blir 27 år sedan han dog är han fortfarande en superstjärna inom konstvärlden. De flesta av hans arbeten ägs av privata samlare och de få gånger de kommer till salu på marknaden stiger priset till tiotals miljoner dollar.
Möte på nattklubben
Suzanne Mallouk och Jean-Michel Basquiat möttes 1980 när hon arbetade som bartender på nattklubben Night Birds. Basquiat iakttog sin blivande käresta i två veckor och spelade varje kväll Eartha Kitts My heart belongs to Daddy på jukeboxen.
Efter första dejten flyttade han in hos henne i en liten lägenhet på Crosby Street i Soho och instruerade henne hur man sniffar kokain.
– 1980-talets New York var smutsigt, farligt och fullt av knarkare, säger Jennifer Clement.
– Men det var också en stad som präglades av den sexuella frigörelsen, av gayrörelsen, graffitikonst och hiphop. Kulturen från stadens fattiga områden blev populär och accepterad.
– Sedan kom aids och då var det slut på det roliga.
Tre konstscener
Också Jean-Michel Basquiat representerade en subkultur som så småningom skulle bli dyr och eftertraktad. Basquiat kom från ett fattigt hem i Brooklyn och hade en barndom präglad av försummelser, våld och en psykiskt instabil mamma.
Men Basquiat hade sin begåvning trots att tiden ännu inte var riktigt mogen.
"Vithyade konstnärer förses aldrig med en påhittad barndom", vrålade en uppretad Basquiat när han i tidningarna fick läsa om sin barndom i slummen, om sin "primitiva" konst och om graffiti.
1980-talets konstliv var, i synnerhet i New York, en hektisk värld. Jennifer Clement säger att det på den tiden fanns tre konstscener i New York.
– I East Village härskade undergroundkulturen som Jean-Michel var en del av. Här hade man provisoriska gallerier i lägenheterna. I Soho låg de hippa gallerierna som var lite finare, och längs Madison Avenue fanns övre Manhattans exklusiva konstscen.
– Mest spännande var det förstås i East Village och det var också hit namn som Andy Warhol, Keith Haring och Julian Schnabel sökte sig. Men i dag är den tiden och den atmosfären borta. Manhattan är så dyrt att unga konstnärer inte har råd att verka där.
Jean-Michel Basquiat fick uppleva ett litet genombrott men slog inte igenom på allvar förrän efter sin död. Först då började priserna på hans arbeten stiga mot astronomiska summor.
Mysteriet Andy Warhol
Andy Warhol var en av Basquiats tidiga förebilder och inspirationskällor men Warhol var länge reserverad inför den yngre kollegans uppvaktning. Jennifer Clement säger att om hon fick ställa en fråga till Basquiat så skulle den handla om relationen mellan Basquiat och Warhol.
– De hade en speciell relation men jag skulle inte tro att det var älskare. Andy Warhol var snarast asexuell och han var definitivt inte faderlig så han kan inte ha agerat fadersfigur.
I möten med andra var Warhol sarkastisk och smart, säger Clement. Och så avskydde han knark och tjatade ständigt på Basquiat om att han skulle lägga av med drogerna.
Andy Warhol avled 1987, ett år före Jean-Michel Basquiat. Warhols död blev början till slutet för Basquiat.
– Andys död knäckte Jean-Michel och han sjönk ner i knarkträsket, säger Jennifer Clement.
Vilket är ditt sista minne av Basquiat?
– Jag var på krog med Suzanne, och Jean-Michel kom in på samma restaurang. Han satt vid ett annat bord och höll hov.
Vid det laget hade Suzanne Mallouk lämnat Jean-Marie Basquiat. Hon lyckades bli kvitt sitt drogberoende, avslutade skolgången och studerade till läkare. I dag arbetar Mallouk som psykiater i New York.
Jean-Michel Basquiat är begravd i Brooklyn. Han hade inget testamente vid sin död och intäkterna från försäljningar av hans verk tillfaller hans syskon.
Widow Basquiat har nu getts ut på finska. Basquiatin leski är utgiven av Like. År 2016 kommer boken på svenska.