Hon söker efter den känsliga kroppen
Den hyllade koreografen Elina Pirinen hoppas att hennes verk kan tjäna som feministiska förslag.
– Jag har fått rådet att inte prata feminism eftersom det lär göra vägen svårare för mig som konstnär, säger Elina Pirinen och tillägger:
– Ifall det faktiskt är så illa ställt finns det desto större orsak att tala om det.
Elina Pirinen utexaminerades 2008 från Teaterhögskolans danslinje, och har sedan dess hyllats för sina egensinniga verk som blandar tal, dans och samtidskonst med både populärkulturella och klassiska referenser.
I fjol fick den 33-åriga dansaren och koreografen Kritikerförbundets prestigefyllda Kritikens sporrar-pris för årets konstnärliga genombrott.
I motiveringen lyftes särskilt dansverket Personal Symphonic Moment fram – en föreställning där Sjostakovitjs sjunde symfoni rivs av i sin helhet samtidigt som tre kvinnliga dansare – Pirinen, Kati Korosuo och Katja Sallinen – smetar in sig i fil och målarfärg, slår varandra, visar rumpan, röker bong, doppar huvudet i en bytta full av iskuber, och trotsar alla tänkbara normer.
Nu arbetar Elina Pirinen med verket Meadow, Meadow, Meadow (ung. äng, äng, äng) som visserligen tar sig an feminism, men ur en annan infallsvinkel.
– Personal Symphonic Moment var ett våldsamt sätt att slå sig loss. Verket kan ses som en hyllning till överdrifter, tjejerna gjorde precis vad de hade lust med på scenen. I det nya verket finns en "gentle body", en känslig kropp, som fungerar som ett slags politiskt förslag. Här är de kvinnliga och manliga dansarna precis lika känsliga på scenen. Det handlar med andra ord inte om att underbygga klichéer om starka kvinnor och mjuka män, utan om att skapa ett kroppsligt landskap som inte stöder en hård människobild.
Den tredelade föreställningen är ett samarbete med den finska koreografen Maria Saivosalmi, den palestinsk-franske scenkonstnären Jassem Hindi och de irländska scenkonstnärerna Ruairí Donovan och Cathy Walsh.
– Det var viktigt med ett internationellt samarbete. Jobbar man i Finland tenderar de flesta kolleger komma från Teaterhögskolan och ha liknande bakgrunder. I den här arbetsgruppen har vi totalt olika erfarenheter och praktiker att ösa ur.
Verket behandlar intimitet, döden, tidlöshet och generationer, enligt Pirinen.
– För mig är konstens uppdrag överlag, om den måste ha ett, att arbeta mot ytlighet, fördumning, och ge motförslag till den rådande hårda världsbilden.
Manlig kanon – nej tack!
Elina Pirinen började spela violin och piano när hon var sex år gammal. Hon studerade klassisk musik ända tills hon inledde sina dansstudier vid Teaterhögskolan.
– Dansen passade mitt temperament bättre. Jag är ändå inte en dansare i traditionell bemärkelse, utan närmade mig tidigt "corporal live art". Jag tycker om att kombinera uttryck, i stället för att fila på ett enda. Jag har fortfarande en enorm respekt för musiker, men det här var ett bättre sätt för mig att gestalta världen.
– I egenskap av kvinnlig musiker skulle det också kännas krävande att i stort sett enbart spela verk skapade inom en manlig kompositörskanon. Det betyder förstås inte att det inte skulle finnas verk bland dem som tilltalar mig starkt.
Casting politiskt
För nästa projekt kommer Pirinen att enbart rollbesätta kvinnliga dansare.
– Genom att sysselsätta kvinnor kan jag som koreograf påverka politiskt. För mig är det särskilt viktigt att sysselsätta kvinnor som passerat ”ung och lovande”-stadiet som skapats av medier och konsttrender. Det ska inte vara bara de framgångsrika trettioåringarnas värld, och jag hoppas att vi så småningom börjar uppskatta erfarenhet och vad det för med sig i form av känslighet och visdom. Casting är att göra politik.
I Meadow, Meadow, Meadow är arbetsgruppen i åldern 20 till 45 år, och även första årets studerande har fått möjlighet att stå på scenen.
– I det här verket har oerfarna unga studerande behandlats som jämlika kolleger av de mer erfarna konstnärerna. Vi har involverat olika konstnärer i olika arbetsmoment i stället för det traditionella sättet där man skapar inom ett slags slutet "dream team". Vare sig man vill det eller inte speglar det färdiga verket också arbetssättet. I vårt fall har det varit ett medvetet val.
Meadow, Meadow, Meadow har premiär i kväll på Zodiak i Kabelfabriken.