Svenskt vemod klingar på farsi
Den iranska sångerskan Mahsa Vahdat fann hos Bellman en livsfilosofi som hon kände igen hos persiska poeter. Hon har gjort bejublade framträdanden i Norden, men i Iran får hon bara sjunga i privata sällskap. Ändå drömmer hon om att framföra Bellman med nordiska musikvänner i Teheran.
Vårljuset silar in hemma hos den iranska sångerskan Mahsa Vahdat i norra Teheran. Bakom jalusierna blänker snön på Alborzbergen. Det är en dag efter regn. I Teheran med dess femton miljoner invånare känns luften ovanligt klar.
Mahsa Vahdats varma röst fyller rummet när hon sjunger Fredmans epistel N:o 81, Märk hur vår skugga, på farsi. Hennes sång a cappella får håren att resa sig på oss andra. I detta ögonblick uppstår en sällsam förening mellan ett iranskt och nordiskt vemod.
Det är kanske inte är så märklig eftersom iranierna, precis som nordborna, bär med sig en diktskatt som rymmer både lyckorus och melankoli genom klassiska poeter som Hafez, Rumi och Omar Khayyam – vars dikter många iranier kan utantill.
– Märk hur vår skugga är min favorit bland Bellmans sånger, säger Mahsa Vahdat.
Under en bejublad turné i Norge och Sverige förra hösten, Caravan of Life, sjöng hon den svenske 1700-talspoeten tolkad till farsi och sånger av den iranske nationalskalden Omar Khayyam.
Det var en turné med en genommusikalisk ensemble: Georg Riedel på kontrabas och hans dotter Sarah Riedel som solist vid sidan av Mahsa Vahdat, ackompanjerade av jazzpianisten Tord Gustavsen och nyckelharpisten Erik Rydvall tillsammans med Pasha Hanjani på persisk neyflöjt.
I denna konsert med svenska, norska och iranska musiker möttes nyckelharpan och neyflöjten, liksom Bellman och Omar Khayyam, trots att den iranske poeten – som också var filosof, matematiker och astronom – levde i det gamla Persien 700 år före den svenske skalden.
Men Mahsa Vahdat slår med sin sång en brygga till de båda diktarna som sträcker sig över tid och rum.
När hon läste Bellmans dikter första gången blev hon slagen av hans släktskap med Omar Khayyam.
– Deras livsfilosofi har många beröringspunkter. De lär oss vikten av att leva i nuet och ha förmågan att njuta av stunden i stället för att försjunka i grubblerier över det som varit eller det som kan ske i en framtid.
En dag hoppas hon framföra Caravan of Life tillsammans med sina nordiska musikvänner inför en publik i Teheran.
Men eftersom kvinnliga solosångerskor inte får stå på en offentlig scen i Iran inför en publik med både män och kvinnor, måste en sådan konsert ske inför ett slutet sällskap. Privata konserter har därmed blivit en viktig och levande del av musiklivet i dagens Iran.
Den islamiska republiken har förändrats på många sätt sedan revolutionen för 36 år sedan. Men än i dag är det tabu att visa klassiska persiska instrument på iransk tv, som stränginstrumenten setar och tar, tonbak-trummor eller ney-flöjter. Piano kan däremot förekomma på iransk tv; det har uppenbarligen mindre laddning.
Motståndet mot musik motiveras med religion, men skälen är kanske politiska i grund och botten, resonerar den iranska sångerskan. Musiken kan lyfta människor, ge dem ny energi och binda samman dem med gamla traditioner.
– I många hundra år har de styrande fruktat musikens kraft i Iran, säger Mahsa Vahdat.
Hemma hos vanliga iranier och i taxibilar lyssnar många på iranska sångerskor som har gjort karriär i Los Angeles – eller på Mahsa Vahdat, som har valt att bo kvar i Iran.
Att Irans musikliv är vitalt bortanför offentligheten blir vi påminda om, när vi en kväll besöker en privat musikafton i Esfahan. Några av musikerna och sångarna håller professionell klass. Mästarna lär ut sin teknik till de andra.
– Privata musiklektionerna är viktiga för att föra vår musikskatt vidare, säger Mahsa Vahdat som själv ger privatlektioner.
Kvinnliga körsångerskor får framträda i Iran inför öppen ridå. På firandet av revolutionsdagen såg vi kvinnor sjunga i blandade körer mitt på Teherans Revolutionsgata. Men kvinnliga solister vore otänkbart där.
Mahsa Vahdat skulle kunna sjunga inför en enbart kvinnlig publik. Men det säger hon konsekvent nej till.
– Jag är lojal med min konstart. Jag går inte med på att sjunga inför en enkönad församling, eller inför bara en religion eller en ras. Men jag anklagar inte de sångerskor här som uppträder för bara kvinnor. Alla måste välja sin väg. Det viktigaste är att hålla musiktraditionernas lågor flammande.
Lyssna på Mahsa Vahdat
-
Genom sin mormor lärde Mahsa Vahdat känna den persiska musiken. Genom sin pappa lärde hon sig älska klassiska poeter som Rumi, Hafez och Omar Khayyam, långt innan hon förstod vad deras dikter betydde.
-
1997 inledde Mahsa Vahdat en karriär utanför Iran, till att börja med i Tyskland, därefter i Storbritannien och Indien.
-
Med tiden har hon samarbetat med Kirkelig Kulturverkstad i Norge och med Georg Riedel och Re:Orient i Sverige
-
Tillsammans med den norske producenten Erik Hillestad medverkade Mahsa och systern Marjan Vahdat i Lullabies from the Axis of Evil (vilket syftar på president George W Bush stämpling av bland annat Iran som en av "ondskans axelmakter".
-
Systrarna har tillsammans sjungit in albumen Songs from a Persian Garden, I am Eve och Twinklings of Hope. Den senare är inspelad på en privat konsert i Teheran.
-
2009 gjorde Mahsa Vahdat sin första cd tillsammans med den amerikanske bluessångaren Mighty Sam McClain. De sjöng kärleksduetter, hon på farsi, han på engelska.
-
In the Mirror of Wine sjunger Mahsa Vahdat och den norska Skruk-kören Hafez och Rumi. Hennes senaste album, Traces of an Old Vineyard, kom i januari 2015.
- Många iranier har bränt piratkopior. Hennes cd:ar säljs ofta under disk eller kan höras i vanliga taxibilar i Teheran.