Lotta Petronella reser inåt
Tre män funderar på livets stora frågor i Lotta Petronellas nya dokumentär. – Filmen försöker förklara det som inte går att beskriva, säger Petronella.
”Hemma är man inte besökare, där har man en del av sig själv”, säger en av de tre männen i Lotta Petronellas film Hem. Någonstans.
Vi, männen och publiken, befinner oss någonstans i den finländska skärgården, omgivna av havet och vinden. De tre männen lever på naturens villkor och resultatet har blivit en poetisk resa.
– Männen har alla ett förhållande med sig själva och det ser man sällan. De tar itu med de stora frågorna och talar om det de har upplevt och jag hoppas det blir en inre resa också för publiken, säger Lotta Petronella.
Men egentligen skulle Hem. Någonstans bli en helt annan film.
Lotta Petronella hade gjort filmen Skärikvinnor som beskriver fyra kvinnor i Åbolands skärgård och trodde att hon var klar med tematiken. Men hon fick ändra åsikt.
– Jag påverkades av livet omkring mig och mitt förhållande till platsen djupnade. Dessutom såg jag hur området förändrades.
– Jag började fundera på min egen resa, på vad som håller ihop oss och på mitt förhållande till andra och till världen. Ja sökte min egen plats och såg att männen hade något jag inte hade.
Kameran följer de tre skärgårdsmännen under fiske- och jaktturer, på skogsvandringar genom ett snöigt landskap och till havs förstås. En av dem är postiljon med uppgift att leverera post också när isen är svag.
”Det är ingen fara om isen inte håller, jag kommer nog upp”, förklarar brevbäraren medan han stånkande försöker rucka på sin hydrokopter. Samme man beskriver i en annan scen den hisnande upplevelsen av att sitta i tystnaden ute till havs och se två ståtliga havsörnar. Sådana ögonblick är så mäktiga att de ger honom värre hjärtklappning än ett katastrofläge.
– Männen delar med sig av sina upplevelser. Och jag attraherades av att de vet något jag inte vet, säger Lotta Petronella.
Men män brukar vara fåordiga, åtminstone enligt myten. Hur fick du dem att öppna sig?
– Vi diskuterade mycket och jag följde dem i långa perioder. Och ju längre tid jag var där desto mer fjärmades jag från stereotypierna samtidigt som jag måste tillbringa väldigt mycket tid med mig själv, säger Petronella.
Det utdragna arbetet med filmen, delvis dikterat av omständigheterna i skärgården, tvingade Lotta Petronella att inse att mycket ligger utanför hennes kontroll. Vädret är den vanligaste orsaken – för några dagar sedan fastnade Petronella likt tusentals andra i New York på grund av snöovädret.
Och också kameran kan ha ett oanat inflytande över sin användare.
– Kameran har makt men jag lärde mig tycka om den. Kameran kan fånga det som inte går att sätta ord på.
Måste bort
Lotta Petronella är född i Åbo men utbildad i London.
– För att finna mig själv måste jag bort från min invanda miljö. Jag måste våga hitta min egen röst.
Det blev tretton år i London. I dag är Lotta Petronella tillbaka i Finland men säger att hon drivs av en evig rotlöshet.
Nästa uppdrag är på Irland där hon jobbar med en irländsk regissör. Den filmen handlar om makt.
Och arbetet på nästa egna film har börjat i det tysta. Sex veckor av yoga i New York har gett nya dimensioner och Lotta Petronella skissar nu på ett manus.
I kväll har Hem. Någonstans premiär på Docpoint. Hur viktig är dokumentärfilmsfestivalen för dig och din film?
– Jätteviktig. Den här filmen är så svår att beskriva och den finns inte utan en publik. En festivalpremiär är som en ritual.
HEM. Någonstans
Med: Mats Bergman, Ulf Bergman, Johan Simberg
Regissör: Lotta Petronella
Kamera: Lotta Petronella
Klipp: Annukka Lilja
Ljud: Micke Nyström
Musik: Lau Nau
Producent: Leila Lyytikäinen
Produktionsbolag: Fisher King Production