Marionettoperans återkomst
På torsdag kväll ges en ovanlig operaföreställning i Sellosalen i Esbo. En tidigare flitigt odlad genre ges nytt liv.
Det är Finländska barockorkestern som tillsammans med Wasa Marionettopera ger Ignaz Pleyels komiska opera Die Fee Urgele (Fen Urgele, eller vad kvinnor vill ha).
Wasa Marionettopera har fungerat i en eller annan form sedan slutet av 1980-talet, men har under hela sin existens bara satt upp två verk: förutom Pleyels 1700-talsopera också Jacopo Melanis 1600-talsopera Girello.
Det svenska marionettoperasällskapet grundades av Gabriel Bania, ursprungligen barockviolinist och polack, men bosatt i Sverige sedan trettio år tillbaka.
– Det var när jag läste in mig på drottning Kristina och forskade i hennes öde och resor i Italien, som jag upptäckte hennes engagemang i marionettoperakonsten. Då stötte jag också på Melanis Girello, som uruppfördes i Rom på 1660-talet och framfördes i en större uppsättning i Venedig på 1680-talet.
Teater stor som en orgel
Ju mera Bania visste om marionettoperorna, desto större växte sig behovet av att bygga en teater. Dockteatern blev en väldig apparat, stor som en liten orgel, fem meter bred, fyra och en halv meter hög och tre och en halv meter djup. Inför varje produktion byggs den upp på nytt och mellan föreställningarna förvaras byggsatsen i Polen.
– Även om dockteatern är skrymmande, lämpar sig dekoren och maskineriet för flertalet verk, eftersom barockoperorna ofta utnyttjade samma platser i scenografin – till exempel staden, hovet och skogen.
Problemet är bara att så få verk har bevarats.
- Ignaz Joseph Pleyel var Haydns kompositionselev 1772–1776 och en av hans mest lovande.
- År 1776 skrev Pleyel sångspelet Fen Urgèle om en lättsinnig prins som blir tvungen att gifta sig med en anskrämlig gumma för att få reda på vad kvinnor allra helst vill ha. När prinsen går med på giftermålet, förvandlas den gamla gumman givetvis till fe.
- Librettot skrevs troligtvis av Karl Michael von Pauersbach, utgående från Chaucers berättelse som också inspirerade Voltaire till Ce qui plaît aux dames (Vad som behagar damerna).
- Verket är en av få bevarade marionettoperor.
– Jag har försökt leta efter marionettoperor, men Fen Urgèle är en av de få som finns bevarade. Till exempel vet vi att det fanns en marionetteater i hovet i Eszterházy och att Haydn skrev fem marionettoperor, medan bara en prolog till en större opera finns efterlämnad. Resten förstördes i en brand, säger Bania.
Att marionettoperor framfördes i Esterhazy gjorde hovet till något av ett undantag. I regel var marionettoperorna komiska historier och parodier på mera allvarsamma spörsmål som inte lämpade sig att framföras vid hoven.
Genom Fen Urgele kan man också få en fingervisning också om hurdana Haydns marionettoperor var, eftersom Pleyel var Haydns elev och sin lärares stil mycket trogen. Fen sattes upp i Esterhazy 1776, när Pleyel var 19 år gammal.
– Själv drömmer jag ännu om att göra Haydns Orlando Paladino, som inte skrevs som marionettopera men som jag tror kunde fungera utmärkt som sådan, säger Bania.
Under den nu aktuella föreställningen jobbar fem professionella skådespelare med att styra omkring tio dockor och byta dekorer. Själv är Bania något av en koordinator som följer med den finska texten och ger små signaler. Tajmningen är avgörande.
– Ibland är det nästan viktigare att det händer saker i rätt ögonblick än vad som händer.
Fen Urgele ges i kväll i Sellosalen i Esbo kl. 18 samt i Sibeliushuset i Lahtis 28.1 kl. 18. Dessutom skolföreställningar. Sångsolister: Piia Komsi, Niall Chorell, Jakob Bloch Jespersen. Berättare: Teppo Lampela. Konsertmästare: Arek Golinski.