Farligt filmarbete bakom Bollywoods glamour
Olyckor är vanliga och säkerheten negligeras. – Ingen bryr sig om en scenarbetare dör, säger Opender Chanana som skrivit en bok om arbetsförhållandena inom den indiska filmindustrin, världens näst största.
Solen gassar. Det är förmiddag och ett trettiotal inspelningar pågår i Film City i Bombay. Den hinduiska apguden Hanuman sitter i skuggan tillsammans med demonhärskaren Ravana på en grusplan. 8-årige Omar och 10-årige Khush är vana barnskådespelare och gör ofta inhopp i olika tv-serier. Några meter bort pågår en tagning av Satrangi Sasural, en komediserie där en kvinna tampas med sin makes släktingar. Inspelningen har pågått varje dag i en månad. Majoriteten av alla indiska kvinnor flyttar hem till sina svärföräldrar när de gifter sig och temat är återkommande i tv-serier.
– Det är hemmafruar som tittar på såpor och då måste ämnena vara relevanta för dem, säger Champa Tiwari som jobbat som ljudtekniker i över 30 år.
Den indiska tv- och filmindustrin växer med 15 procent varje år. Just nu gör kriminalserier och utländska koncept i indisk tappning intåg i branschen. Tekniken utvecklas i snabb takt, men fortfarande är säkerheten för de anställda bristfällig.
– Alla tror att underhållningsbranschen är glamourös, men allvarliga olyckor sker varje vecka i samband med film- eller tv-inspelningar, säger Opender Chanana som är filmarbetare och författare till boken The Missing 3 in Bollywood – Safety, security and shelter.
Det är de som bygger scenografin och tillverkar rekvisita som utsätts för allra flest risker, men det har också skett dödsfall bland stuntmännen som ofta saknar den utrustning och utbildning som krävs. Senast var det en stuntman som drunknade efter att han fastnat i en bil han kört ner i en sjö.
Att dagstidningen Mumbai Mirror nyligen skrev om att skådespelerskan Priyanka Chopra svimmat under en fyra sidor lång monolog, beror på att hon i egenskap av stjärna har specialstatus, säger Opender Chanana.
– Men värdet av mänskligt liv ska inte vara beroende av personens status.
Höga fall
I Film City är studion för den indiska versionen av reality-serien Master chef under uppbyggnad. Arbetsklädseln för scenarbetarna består av flipflops och jeans. Ingen har något skydd för öronen trots maskinbuller. En yngre scenarbetare arbetar på en hylla i metall med en vinkelslip, men använder inga skyddsglasögon. När han hållit på i några minuter avbryts arbetet efter att han har fått något i ögat. Hans kollega använder därefter solglasögon som skydd mot gnistorna.
– Arbetsutrustning saknas för det mesta, säger han.
Enkla byggställningar står utplacerade i det mörka rummet. I taket hänger plankor utan räcken som ljusarbetarna går på när de sätter belysningen. Rep håller uppe lamporna.
– Fall från hög höjd är en av de vanligaste olyckorna, men ändå sker inget förebyggande arbete, säger Opender Chanana.
Långa dagar
Under de senaste åren har filmbranschen blivit alltmer internationell och globala succéer som Slumdog Millionaire, Life of Pi och The Lunchbox har delvis spelats in i Indien. Publiken ser allt oftare på samma filmer och tv-serier runtom i världen. Ändå har det haft en liten inverkan på arbetsvillkoren för indiska filmarbetare.
– Varför följer inte filmbolagen samma regler här som när de arbetar i Schweiz, frågar Chanana.
I Film City jobbar minst hundra personer på en inspelning. Bakgrundsteamet är ofta först på plats. Kostymassistenten Sumita Mouriya är den enda kvinnan bland en grupp män som sitter vid en klädställning. En blytung symaskin är riggad bredvid dem och ett strykjärn står uppställt på ett bord. Sumita Mouriya har åkt hemifrån vid fem på morgonen och räknar med att jobba i minst 12 timmar. Det är vardag för de flesta bakom och framför kameran. Ibland kan arbetsdagarna vara upp till 16 timmar.
Dessutom är det sällsynt med lediga dagar – bara Indiens självständighetsdag, republikens dag och första maj är inspelningsfria. Ytterligare ett gissel utgörs av de långa, långsamma och farliga arbetsresorna. I megastaden Bombay är det ovanligt att man bor nära inspelningsplatserna.
– De extremt långa dagarna gör att många har kört ihjäl sig på sina hemresor. Senast i går hörde jag om en ung kille som dog på sin motorcykel efter en lång arbetsdag i Film City, säger Champa Tiwari.
Det är ovanligt att någon är försäkrad. Det innebär att ingen ersättning betalas ut vid dödsolyckor.
En ambulans
Champa Tiwari har flera gånger deltagit på det globala fackförbundets IAEA:s – International Arts and Entertainment Alliance – seminarium om förbättrad säkerhet i den indiska filmbranschen.
– Det har varit samma sak i alla år jag har jobbat. Det är svårt att få till en förändring om produktionsbolagen inte är med på det, säger hon.
Hanna Harvima är sakkunnig på det internationella fackförbundet UNI-MEI som startat ett projekt för att förbättra säkerhetsarbetet i Bollywood. Målsättningen är att föra samman olika fackförbund för att få till stånd en större förändring i hälso- och säkerhetsarbetet. De långa arbetstiderna är ett stort problem, precis som uteblivna löneutbetalningar som tar fokus från annat. Det handlar också om att ställa krav på tillgång till toaletter, rent dricksvatten och drägligt boende.
– Det finns exempelvis numera en ambulans i Film City, så det har skett några framsteg under de senaste åren, säger Hanna Harvima.
I en globaliserad filmindustri där tv-serier spelas in och visas runtom i världen, är målsättningen att arbetsförhållandena ska bli mer lika oavsett var jobbet görs.
– Nya idéer och arbetssätt finns överallt i alla länder, så därför är det viktigt att träffas för att lära oss av varandra.