Mammas cypress blev svenskarnas gunstling

"Skulle hon någonsin bli fri från sitt eget land? Skulle hon någonsin bli en annan människa?" undrar Elena.

Elena är en av de miljoner greker som lämnar sitt land i hopp om ett bättre liv någon annanstans. Hon och hennes man Giannis landar i Australien, gör karriär, bygger upp en förmögenhet och återvänder till Grekland i tron att det är dags att slå sig till ro i hemlandet.

Men återkomsten blir inte så underbar som planerat och några år senare är paret åter invandrare, denna gång i Sverige som ropar på arbetskraft.

Elena är huvudperson i Theodor Kallifatides nya roman Med sina läppars svalka. Kallifatides har skrivit om sitt Grekland och om livet i exil i flera tidigare böcker men i nya romanen är temat så stort att det egna livet inte räckte till.

– Grekland har åderlåtits på sin ungdom fyra gånger. Det är därför vi inte har kunnat bygga en modernare stat. Nu är det dags igen. De utbildade, som kan få jobb på andra håll, lämnar landet, säger Kallifatides, lutar sig tillbaka på stolen och placerar fötterna på skrivbordet.

Vi sitter i arbetslokalen på Söders höjder. Här har flera av Kallifatides romaner kommit till, så också Med sina läppars svalka som är en direktöversättning av det grekiska ordspråk som på svenska motsvaras av Hon fuktade sina läppar.

Ordvirtuosen Kallifatides älskar att leka med språket och drar till med en annan jämförelse.

– Hon fick sina fiskar varma, säger man i ett talesätt på svenska. Men på grekiska säger man Hon stekte sina fiskar på hans läppar.

Alla invandrare är kusiner med varandra, skrev Theodor Kallifatides en gång. Med sina läppars svalka är både ett emigrantepos och ett försök att sammanfatta den grekiska historien från andra världskriget till nutid. Elenas och Giannis historia åskådliggör hur betydelsefull invandringen var i kampen mot fattigdom.

– Industrierna i länder som Sverige och Australien fick folk som höll fabrikerna i gång. Och arbetarna fick jobb som innebar att de kunde konsumera och skicka hem pengar till sina fattiga familjer. Alla vann på det.

Fascismen och nazismen i 1940-talets Grekland har Theodor Kallifatides behandlat i flera verk, bland annat i Mödrar och söner och Det gångna är inte en dröm. Nu har nazismen återvänt, i form av partiet Gyllene gryning.

– Det är nästan absurt att ett land som Grekland, som led så hemskt under fascismen, är där igen. Glömskan är enda anledningen till det, säger Kallifatides.

Med tåg till Sverige

Theodor Kallifatides var 26 år när han satte sig på tåget som förde honom till Sverige. Att det blev just dit han åkte berodde på att varken USA eller Australien ville ha honom på grund av hans politiska åsikter.

Den första tiden i Sverige var ensam och motig – den vetgirige Kallifatides försörjde sig som diskare och tidningsbud och läste Strindberg för att ta sig in i det svenska språket. På den tiden fanns inga grekisk-svenska ordböcker så Kallifatides måste först översätta Strindberg till engelska och sedan översätta från engelskan till grekiskan.

Att han så småningom kunde börja studera filosofi vid Stockholms universitet har Kallifatides en godhjärtad universitetsanställd att tacka för.

– Det här är ju rena grekiskan! utbrast kvinnan efter att ha studerat hans avgångsbetyg från gymnasiet.

Kallifatides gav henne rätt och förklarade att betyget var bra vilket hon trodde på. 1967 tog Theodor Kallifatides sin filosofie kandidat-examen.

Tänkte du någonsin på att återvända till Grekland?

– Jo. Men sedan kom juntan och då var det omöjligt. Och när juntan föll var jag gift med en svensk kvinna, hade barn och var författare. Så jag sköt återvändandet på framtiden och här är jag.

– Att vara invandrare förändrar en människa. Jag fick ett bra liv.

En egen gata i Molai

Nitton av Theodor Kallifatides romaner har översatts till grekiska. Nu översätter han själv Med sina läppars svalka vilket innebär att boken delvis skrivs om.

– Det måste bli en bok skriven för greker. Dessutom vill jag använda mitt första språk, förklarar Kallifatides och säger att han tror att han åtnjuter respekt i sitt forna hemland.

Glädjestrålande klickar han fram en gatuskylt på datorn och jag stavar mig till Theodor Kallifatides-gatan. Den finns i hembyn Molai som ville hedra sin store son.

– Jag fick en gata uppkallad efter mig och pappa fick en skog som bär hans namn. Det är härligt!

Pappa var lärare och Mödrar och söner handlar om honom trots att han redan är död när Kallifatides under en intensiv vecka besöker sin mamma och bror i Aten. Men den avhållne fadern fick uppleva att sonen blev författare och hann även läsa några romaner av honom på grekiska.

– Egentligen tror jag att det var viktigare för mig att mina föräldrar läste mina böcker än det var för dem, säger Kallifatides med ett snett leende.

Det frodiga, gärna erotiskt färgade, språket är ett av Theodor Kallifatides signum som författare. I Mödrar och söner refererar han alla de ömsinta smeknamn hans mor förser honom med – trots att han är vuxen är han alltjämt sin mammas prydnad, cypress och ekorre. Mormorsmor var brutalare och kallade den femårige Theodor för storkuken.

– Jag skriver grekiska men på svenska. I Med sina läppars svalka ville jag att det grekiska språket skulle blomma.

I Platons våld

"Vi har stulit dina ord", erkände en kvinna som kom fram till Theodor Kallifatides efter att han hade hållit ett föredrag för en tid sedan.

Kvinnans tonårige son hade avlidit i en bilolycka och de sörjande föräldrarna hade ristat in en vers från en av Kallifatides böcker på hans gravsten.

Handlingen är, säger Kallifatides, ett bevis på hur stor roll litteraturen kan spela. Vissa böcker är lika viktiga som förälskelser.

– Att tro att litteratur inte spelar någon roll är inte bara cyniskt utan också farligt. Den åsikten passar kapitalismen som handen i handsken. Då kan man sälja hur mycket skräp som helst och dränka seriös litteratur i sörja.

– Varför månne jag vill vara grek? Jo, tack vare Platon, Aristoteles och Giannis Ritsos. Inte är jag grek så där bara.

Att vara utlandsgrek i dag innebär att man ibland måste rycka ut och försvara sitt land, skamfilat av anklagelser om korruption och ekonomisk ansvarslöshet på högsta nivå.

– Jag är ingen Greklandsriddare men ibland har jag reagerat, delvis av sentimentala skäl och delvis när argumenten blivit ohållbara och man fått höra dumheter i stil med "de kan väl sälja Akropolis".

– Det är sant att korruptionen styr men jag tycker inte om att man raljerar om det helvete Grekland är i dag. Där råder fattigdom och arbetslöshet, lärarna får inga löner, värmen är avstängd och sjukhusen har inte mediciner.

– Jag vill inte bortse från det grekiska ansvaret. Vi ser inte vår verklighet och letar alltid efter syndabockar.

Under sina femtio år i Sverige har Theodor Kallifatides regelbundet rest till Grekland. Nästa gång blir det i september när Med mina läppars svalka kommer på grekiska.

– Nuförtiden är resorna känslomässigt krävande. Du kommer ner, träffar folk du tycker om och efter en vecka måste du åka. Det känns sorgligt.