Analys: Ett etnocentriskt fredspris
I ett Indien som leds av hindunationalisten Neranda Modi får årets fredspris en stor symbolisk betydelse, eftersom det delas av en indier och en pakistanier, en hindu och en muslim.
Kailash Satyarthi trodde att han skulle ge en kommentar när en journalist ringde honom den 10 oktober och upprepade "Sir Nobel prize, sir Nobel prize".
– Han började googla för att se vem som fått priset, men hittade ingenting och inom en kvart var vårt kontor fullt av journalister, säger en anställd vid den numera världskända barnrättsorganisationen Bachpan Bachao Andolan.
Vi står på Jantar Mantar, en avstängd gata i hjärtat av New Delhi. Här hålls protester mot allt ifrån korruption till sexuella minoriteters rättigheter så gott som året runt. Det pågår flera manifestationer den här kvällen, men allra störst är en samling av hundratals barn i vita t-tröjor som står uppställda i raka led. De är här för att delta i en ljusmanifestation mot barnslaveri. Kailash Satyarthi ska göra ett av få framträdanden innan han ska ta emot Nobels fredspris i Oslo. Många medier är på plats när han till slut anländer. Det blir trängsel kring barnen som håller stearinljus i händerna. Han går längs den upplysta ljusgatan likt en frälsare, ger välsignelser och ropar att barnslaveriet ska stoppas. Han stannar till och håller tal om barn på kakaoplantager som inte vet hur choklad smakar och om barn som tillverkar fotbollar, men aldrig själva sparkat på en boll. Stämningen är både lyrisk och kaotisk.
– Barn och kvinnor är den tredje största handelsvaran i världen, bara vapen och droger omsätter mer pengar, säger han innan han försvinner in i en jeep.
När fredspriset tillkännagavs hade Kailash Satyarthi 97 följare på Twitter, men inom ett dygn hade siffran gått upp till 27 000. Samma dag kraschade organisationens webbsidor. Nu har han passerat 50 000 följare. Innan priset tillkännagavs var det nog få av alla indier jag känner som visste vem Kailash Satyarth var, även om hans arbete är beundransvärt. Bachpan Bachao Andolan som han grundade 1980 har räddat över 83 000 barn från slaveri och arbete under omänskliga förhållanden. Fritagningarna har ofta varit riskabla.
Det är en stor bedrift för en polisson som utbildade sig till ingenjör och lämnade livet som lärare för att bara satsa på aktivism. Målet är att skapa ett barnvänligt samhälle fritt från exploatering. Han har kommit en liten bit på vägen. Det finns just nu omkring 168 miljoner barnarbetare i världen. År 2000 var det 78 miljoner fler. Bachpan Bachao Andolan har lanserat flera kampanjer mot barnarbete under de senaste 20 åren.
– Kailash Satyarthi är känd i byarna där han jobbar och det är viktigare än att överklassen vet vem han är, säger Dhananjay Tingal som är direktör för Bachpan Bachao Andolan.
Organisationen är däremot känd utomlands och drivs till stora delar genom donationer från väst. Det är något hjälporganisationer kritiserats för av den nya regeringen som tillträdde i maj. Den leds av premiärminister Narendra Modi från det hindunationalistiska partiet BJP. Den nya regeringen har gjort att hinduismen fått en mer framträdande roll under de senaste månaderna. Studier i tyska har i statliga skolor till exempel ersatts med studier i sanskrit eller ett lokalt indiskt språk. Valresultatet i våras är ytterligare en faktor som skapat osäkerhet i relationen mellan muslimer och hinduer i Indien. Modi är en känd hindunationalist som har kopplats ihop med religiösa kravaller där omkring 2 000, mestadels muslimer, dog.
Det finns därför en betydande symbolik i att priset delas av en hindu och en muslim, en indier och en pakistanier, en man och en kvinna.
Konflikten mellan Indien och Pakistan har inte uppmärksammats särskilt mycket på sistone då oroligheterna i Syrien och Ukraina dominerat. Det märktes under en översvämningskatastrof i Kashmir i september i år där hundratals människor försvann och tusentals människor förlorade sina hem i båda länderna. Kashmir har en blodig historia, men även under översvämningarna var rapporteringen därifrån minimal. Därför behöver regionen all uppmärksamhet den kan få.
Däremot är det tveksamt om priset kommer att påverka ländernas relation. Det är att förenkla en väldigt komplex konflikt och indier jag talat med poängterar att det är en stor skillnad mellan ett pris i kemi eller fysik och fred, där det lätt blir ett subjektivt tyckande. Det är många som ifrågasätter att USA:s president Barack Obama fick Nobels fredspris år 2009 samtidigt som han skickade väpnade trupper till Afghanistan. Det gör att tilltron till priset sjunker. Det är svårt att i efterhand se att priset påverkat USA:s utrikespolitik.
Det samma gäller EU:s fredspris 2012. Indiska medier har skrivit att Norges Natomedlemskap påverkat valet av fredspristagare och det stämmer. EU eller Barack Obama hade aldrig prisats om det hade varit indier eller pakistanier som fått bestämma.
Det fanns ett tryck att 17-åriga Malala Yousafzai skulle tilldelas fredspriset den här gången. Hon sköts i huvudet av talibaner på väg hem från skolan på grund av sin kamp för flickors rätt att gå i skola. Hon är den yngsta Nobelpristagaren någonsin och världskänd. Det visar att priset utöver bedrifter handlar om uppmuntran och opinionsbildning. Därför valde Nobelkommittén säkert att låta henne dela priset med en doldis som Kailash Satyarthi. Gemensamt för båda pristagarna är att de är internationellt erkända, men inte lika hyllade i sina hemländer. Det är också klart att de båda har gjort mycket för att förbättra möjligheterna för barn och särskilt flickor att gå i skola. Däremot är det självklart att fredspriset delvis är etnocentriskt och att symboliken är central.
Journalisten Rakesh Krishnan Simha föreslår i magasinet Tehelka att nya priser bör instiftas då makten sakta håller på att förskjutas från väst till öst. "Indien, Kina och Ryssland borde gå i bräschen och förbjuda sina medborgare att ta emot partiska Nobelpris som fokuserar på en västerländsk agenda."
Det finns nog många indier som håller med. I Europa är vi däremot vana vid att USA och EU sätter agendan. Vi har inte koll på vad som sker i det globala syd, men samtidigt som vi navelskådar oss själva förändras världen. Vi måste titta åt fler håll, annars glöms vi bort och våra pris kommer att förlora sitt värde.
Skribenten är frilansjournalist och Indienkännare som periodvis varit bosatt i New Delhi.