”Intellektuellt utbyte är det bästa giftet mot propaganda”
Vad anser ni om att Ryssland är temaland på bokmässan, vilka författare borde lyftas fram och vilka är obekväma för makten, undrade HBL Kultur och ställde frågorna till en samling kännare.
1. Hur ser du rent allmänt på att Ryssland blir temaland på bokmässan?
2. Vilka ryska författare är intressanta för finländska läsare?
3. Vilka ryska författare kan tänkas vara obekväma för de ryska makthavarna?
Tomi Huttunen
professor i rysk litteratur vid Helsingfors universitet.
1. Jag tycker att temat är bra eftersom det ger oss här i Finland möjligheten att diskutera rysk kultur och rysk litteratur ur många synvinklar. De officiella krafterna kan producera officiellt program och den som vill följer det. Många andra, som PEN, författarföreningar, förläggare, stiftelser, Ryska litteratursällskapet i Finland, universitet, läroinrättningar och bibliotek, kan bjuda in de författare de vill och producera det program de önskar. På det här sättet får vi säkert en intressant diskussion om rysk litteratur där många röster blir hörda.
2. Intressanta namn med tanke på finländska och finlandssvenska läsare är Vladimir Sorokin (som har flera böcker översatta till svenska), Ljudmila Ulitskaja, Jevgenij Vodolazkin och essäisten Artemij Troitskij, samt Natalia Kiljutzarova, som representerar de unga, och Roman Sentjin som representerar den nya realismen. Jelena Katisonok är en intressant rysk författare, bosatt i Boston, som vore värd att översätta till finska. Det finns även gott om unga poeter som vore fina att se på mässan. En presentation av samtida poesi från S:t Petersburg vore på sin plats.
3. En del av de författare jag nämnde ovan är garanterat inte populära hos makthavarna eftersom många av dem representerar oppositionen eller är emigranter som offentligt kritiserar Rysslands agerande i Ukraina. Men tills vidare har även de författare som är i opposition kunnat arbeta relativt ostörda i Ryssland.
Anna-Lena Laurén
HBL:s korrespondent i Moskva.
1.Rent allmänt tycker jag det är bra därför att, oavsett Kremls agerande, är den ryska litteraturen viktig. Ryssarna är ett läsande folk där litteratur verkligen har en betydelse. Människor läser klassiker och författare har haft en viktig samhällelig roll. I dag är dissidentförfattarna visserligen svaga och har litet inflytande, men samtidigt är de viktiga, livsviktiga. De upprätthåller en intellektuell tradition av självständigt tänkande som har skapat den finaste litteraturen i världen. Just i dag och just nu är den här traditionen viktigare än någonsin.
Jag förstår kritiken som Sofi Oksanen har riktat mot valet av Ryssland som temaland eftersom hon anser att man ger Kreml en plattform att tuta ut sin propaganda. Men det beror helt och hållet på hur man väljer att göra det och vilka författare man bjuder in.
2. Mina egna favoriter just nu är Jevgenij Grisjkovets och Arkadij Babtjenko. Grisjkovets är en sibirisk författare som enkelt och berörande skildrar sitt Sibirien i Floder (i njutbar svensk översättning av Kristina Rotkirch). Arkadij Babtjenkos Dagar i Alchan-Jurt har nyligen kommit ut på svenska och handlar om några dagar i en rysk soldats liv under Tjetjenienkriget. Babtjenko destillerar krigets vansinne på 120 sidor. Jag sträckläste boken.
3. De som mest uttalat har kritiserat Putin i det offentliga samtalet är Ljudmila Ulitskaja, Dmitrij Bykov och Boris Akunin.Viktor Jerofejev och Vladimir Sorokin skärskådar det auktoritära statsbygget i sina romaner.
Kristina Rotkirch
kritiker och översättare av rysk litteratur.
1. Det är en positiv nyhet! Ju mer vi vet om Ryssland, desto bättre. Här är litteraturen till stor hjälp eftersom den, till åtskillnad från andra medier, fortfarande inte censureras. Kontakterna inom kulturen är självfallet viktiga och jag tror dessutom att det i dag kan vara särskilt viktigt för de ryska författarna att möta finländska kolleger, en finländsk publik.
2. Av den samtida skönlitteratur som på senare år översatts till svenska vill jag speciellt rekommendera: Olga Slavnikovas livligt dystopiska roman 2017, en antologi av unga författare Cirkelns kvadratur, Michail Sjisjkins säreget vemodiga romaner Brevboken och Venushår och så den vilt satiriska Vladimir Sorokins Is, I det heliga Rysslands tjänst och Snöstormen i Ben Hellmans fina översättningar. I mars utkommer Sorokins senaste och kanske bästa roman Telluria på svenska, ett läs-äventyr att se fram emot. Och dessutom: alla Svetlana Aleksijevitjs insiktsfulla reportageböcker.
3. Både Michail Sjisjkin och Vladimir Sorokin har skarpt kritiserat den aktuella politiken, men det har varit punktinsatser och båda vistas mest utomlands. Den som i dag nästan ensam representerar oppositionen är Ljudmila Ulitskaja. Hon är dessutom aktiv i den nedläggningshotade människorättsorganisationen Memorial. Så har hon också blivit stämplad som fosterlandsförrädare och trakasserad på olika sätt.
Ljudmila Ulitskaja har, åtminstone tidigare, varit mycket populär i Ryssland och belönats med de stora litterära prisen. Hon är internationellt känd och översatt till en mängd språk (inklusive svenska) och för bara någon vecka sedan fick hon motta hederslegionen, Frankrikes främsta utmärkelse. Ungefär samtidigt utkom hennes minnesbok över dissidenten Natalia Gorbanjevskaja som i augusti 1968 gick ut på Röda torget för att protestera mot invasionen av Tjeckoslovakien.
Jag hoppas innerligt att vi får höra Ljudmila Ulitskaja på bokmässan.
Sirpa Kähkönen
författare och ordförande för Finlands PEN.
1. Jag tycker att det är fint att ha Ryssland som temaland på bokmässan. Det är ytterst viktigt för oss finländare att veta så mycket som möjligt om Ryssland och lika viktigt att försöka förstå mentaliteterna i grannlandet. Intellektuellt utbyte är bästa giftet mot propaganda och alla slags missförstånd. Man får hoppas att också en bred skara ryska medborgarorganisationer får vara med på bokmässan så att man hör deras röster redan vid planeringsskedet.
2. Klassiker, förstås. Också mindre kända klassiker och unika, starka röster från Stalintiden, såsom Varlam Sjalamov. Kvinnliga författare – jag hoppas innerligt att det ska finnas flera evenemang kring ryska kvinnoförfattare. Poesi. Konsthistoria, historia, reseskildringar, biografier, memoarer. Filmarkivet skulle kunna visa Tjechov-filmatiseringar i samband med mässan.
3. När jag träffade författaren och förra ordföranden för Rysslands PEN Ljudmila Ulitskaja i maj, tyckte hon att författare inte är så viktiga i nutidens Ryssland – både regimens favoriter och de kritiska samizdat-författarna saknar den tyngdkraft som författarna hade under sovjettiden. Det finns säkert ämnen som uppfattas som obehagliga eller rentav förbjudna, till exempel kritik mot ortodoxa kyrkan och dess maktställning eller öppna beskrivningar av homosexualitet. Tyvärr vet jag gans- ka litet om nutidslitteratur i Ryssland. Just därför har jag så stora förväntningar inför nästa bokmässa.
Marianne Bargum
kritiker och vice ordförande i Finlands PEN.
1. Det är viktigt att ge en röst åt författarna i dagens Ryssland, oberoende av de politiska konjunkturerna. En dialog med författarna är viktig för att stödja arbetet för yttrandefrihet i Ryssland. Inom ramen för mässan finns ju möjligheter för medborgarorganisationer som PEN att skapa sina egna program oberoende av ”officiella” kanaler.
2. Svenska och finska förlag ger ut många ryska nutidsförfattare och översättningar av klassiker. Den nya ryska litteraturen är ofta starkt realistisk och beskriver både protester mot makthavare och familjeinteriörer på ett avslöjande sätt. (Zachar Prilepin, Roman Sentjin, Michail Sjisjkin). ”Postmodernisten” Vladimir Sorokins senaste bok översätts för närvarande till svenska, och Ljudmila Ulitskaja är aktuell både på finska och svenska. Skräckutopier finns också: bland annat Olga Slavnikovas roman 2017, som översatts till svenska. Och man ska inte glömma den vitryska författaren och journalisten Svetlana Aleksijevitj, som flera gånger översatts till svenska.
3. Vem är farlig? Det finns gott om kritiska röster, men de fortsätter i alla fall att ge ut böcker, och diskuteras i medier.
Jukka Mallinen
översättare av rysk prosa och poesi.
1. Det stora hotet är att de krafter i Kreml, som är huvudarrangörer från Rysslands sida, försöker förhind- ra all svår tematik. Jag tror inte att de försöker utöva ren propaganda men byråkratisk innehållslöshet och formalitet är ett hot. Den stora möjligheten är att vi får en fri presentation av den bubblande och konfliktfyllda litterära världen i Ryssland.
2. Intressant är till exempel Olga Sedakovas Kolme matkaa som är en djupgående uppgörelse med 1970-talets generation och kulturtro. De ryska författarna Denis Oskin och Sergej Stratanovskij har lyft fram finsk- ugriskheten som är osynlig i Ryssland. Michail Berg, Aleksandr Etkin och Aleksandr Sekatskij skriver krävande essäer om konflikterna i Ryssland. Hela den mångnationella rikedom som finns i Ryssland – finskugrer, tatarer, schamaner och de buddhistiska kalmuckerna borde vara representerade på mässan.
3. Den nyaste aggressiva politiken har ännu inte föranlett någon protestlitteratur. Kända bildstormare som Vladimir Sorokin och Viktor Jerofejev är alltjämt de mest omstridda. ”Den nya samhälleliga poesin” som använder en modig marxistisk analys skrivs av namn som Kirill Medvedev och Anton Ochirov. Almanackan Transit, vars chefredaktör är Aleksandr Skidan, publicerar provocerande poesi- och maktanalyser.
Zinaida Lindén
författare och kolumnist, född och uppvuxen i Ryssland.
1. Mycket positivt, inte minst för att jag ju kommer från Leningrad/ S:t Petersburg. Att välja Ryssland som temaland är ett lyckat drag: det bidrar till den fortsatta dialogen mellan våra kulturer och länder. Utan dialog löper vi risken att sluta förstå motpartens synpunkt.
2. Spontant tänker jag på prosaisten Ludmila Ulitskaja. Annars alla slags ryska författare, gärna poeter – Maria Vatutina, Dmitrij Artis, prosaisten Vladimir Sjpakov . Jättegärna prosaisten, krigsveteranen och fredsvännen Daniil Granin. Han är till åren, född 1919, men han har hittills varit aktiv och nyss uppträtt i Tyskland. Det är viktigt att kombinera olika profiler. Kanske också en kristen, ortodox profil som Jelena Zelinskaja.
3. Antagligen Dmitrij Bykov. Kanske Ludmila Ulitskaja. Det är en gissning, jag har ju inte frågat de ryska makthavarna.