Experimentellt i Helsingfors – mer traditionellt i Ekenäs
Nästa år firar Pro Artibus två gallerier, Sinne i Helsingfors och Elverket i Ekenäs, tioårsjubileum med ett gemensamt tema: tid.
De två gallerierna har olika profil, delvis anpassat till besökarunderlaget, som förstås inte minst storleksmässigt varierar mellan Helsingfors och Ekenäs.
Den senaste utställningen på Sinne, av Pink Twins, hade ungefär 3 000 besökare plus 400 på vernissagen. Den svenska konstnären Fredrik Lindbergs utställning på Elverket har under ungefär motsvarande tid setts av 310 besökare, vilket ska ses som bra för årstiden.
Ansökningarna till Sinne har skjutit i höjden sedan man slopade hyresavgiften för konstnärerna i början av året. Till de tio utställningstiderna nästa år kom cirka 160 ansökningar.
Axel Antas har tagit fasta på temat tid och jobbar med en konstruktion vars omkrets är 122 meter, det vill säga samma som längden på en rulle 16 mm:s film som ger en 11 minuters sekvens. Hans verk visas på Sinne i vår.
Kalle Hamm och Dzamil Kamanger kringgår temat och planerar en utställning med utgångspunkt i Pasolini tillsammans med den norska dansaren Tone Gellein.
Hans Rosenströms verk kommer att ställas ut på både Elverket och Sinne under sommaren.
Vinterklassiker i Ekenäs
I Ekenäs vill man väcka intresse genom att involvera publiken. I vår visas en utställning som också sträcker sig till flera hem i Ekenäs. Privatpersoner kan låna ut sin konst till Elverkets samlingsutställning samtidigt som de lånar verk ur Pro Artibus samlingar och visar dessa i sina hem. Intresset att delta har varit stort.
Elverket hoppas också på en större publik för Vinterklassikern, som ska bli återkommande. Först ut är Rabbe Enckell (1903–1974) jämte andra konstnärer i släkten Enckell.
På hösten visas Toppenhits som görs av tolv konstnärer som tidigare ställt ut på Pro Artibus gallerier. En av dem är Pia Sirén som kommer att utveckla sina landskap i byggmaterial mot performance.
I både Helsingfors och Ekenäs satsar man på att nå ut till skolorna. Kia Orama, som är kurator för publikarbete, börjar arbeta enligt en trestegsmodell. Tillsammans med en konstnär åker hon ut till skolor och pratar om Sinnes aktuella utställning, varefter eleverna besöker galleriet och sedan fortsätter arbeta med konst i skolan.
Pro Artibus e-galleri kommer också att utvecklas så att skolor kan använda det.
Experimentellt på Sinne
Markus Åström har varit gallerist på Sinne sedan 2011. För tillfället är han tjänstledig för att delta i ett kulturutbytesprogram på finska kulturinstitutet i New York. Därifrån åker han till konstmässan Untitled i Miami i början av december. Galleri Sinne deltar med konstnären Anastasia Ax.
Vad har du lärt dig om galleriverksamhet under de här åren?
– Det är väldigt belönande att stå i tät kontakt med konstnärerna. Att man helt enkelt tar en aktiv roll i arbetet med en utställning. Att man sätter sig in i konstnärens projekt och blir en sorts bollplank, ger konstnärerna kraft, mod och stöd samt goda råd: ett kreativt samarbete, säger Markus Åström.
Ibland kan utställningarna på Sinne kännas svårtillgängligt minimalistiska. Hur ser du på galleriets koncept?
– Jag förstår att utställningar ibland känns svåra att ta till sig. Redan Sinne som rum är krävande att befinna sig i. Galleriet har en väldigt stark kontakt med gatan, det händer mycket utanför som man skall hantera och processa. Så när man gör lågmälda eller minimalistiska utställningar kan det ibland kännas som om det inte räcker till. Ibland önskar jag att vi var en vit kub svävande fritt i rymden.
– Det är också sant att Sinne kört många minimalistiska grejer. Det handlar om att också ge rum för experiment med det som inte väsnas och är publikvänligt. Jag väljer ofta att jobba med sådant jag inte direkt förstår, jag vill liksom lyfta på locket och se vad som finns där inuti. Jag har svårt för sådant som är färdigt processat. Det är ju ändå inte underhållning vi jobbar med, vi är till för att visa vad som pågår. Vi vill ge besökarna en möjlighet att komma i kontakt med intressanta och tankeväckande arbeten. Ett svagt flämtande tomt rum kan för vissa vara ett andhål i allt det kaos och brus som omger dem, säger Åström.