Förhäxad av Juha Valjakkala
Victoria Larsson var som tonåring besatt av trippelmördaren Juha Valjakkala och brevväxlade med honom. Förälskelsen gav vika när hon insåg att Valjakkala inte var så oskyldig som han hävdade.
"Du har fått brev av den där jävla Juha Valjakkala!" vrålade Victoria Larssons pappa i raseri en dag när dottern kom hemsläntrande.
Detta var i augusti 1988. Nyheten om det brutala mordet på paret Sten och Eva Nilsson samt deras son Fredrik på kyrkogården i Åmsele hade varit förstasidesstoff i svenska medier hela sommaren. Juha Valjakkala och Marita Routalammi greps efter en dramatisk flykt och skyllde på varandra.
Victoria Larsson, som växte upp i samhället Ursviken inte långt från Skellefteå, studerade tidningsbilderna av den tanige Valjakkala och blev förälskad – i den svarta hårmanen, de fylliga läpparna och ögonen.
"Jag är förhäxad av Juhas blick", skriver Victoria Larsson i sin självbiografiska roman Ett norrländskt trauma.
Tanken på en roman om förälskelsen i en mördare föddes kring 2007. Då var Victoria Larsson återflyttad till Sverige efter flera år utomlands och konfronterades med sin tonårsbesatthet. Juha Valjakkalas frigivning närmade sig, vilket de svenska medierna nogsamt noterade.
En av dem som tyckte att Victoria Larsson borde skriva om sitt intresse för Valjakkala var hennes dåvarande man. Men den verkliga impulsen fick Victoria Larsson när hon förundrade sig över alla de kvinnor som skrev brev till barnamördaren Anders Eklund.
– Anders Eklund hade tagit livet av liten flicka som hette Engla och jag kunde inte förstå hur någon ville vara i kontakt med honom. Sedan insåg jag att jag hade varit precis likadan, berättar Victoria Larsson per telefon från Berlin där hon är bosatt i dag.
Ett norrländskt trauma handlar om hur den tonåriga Victoria (i boken kallad Veronica) intalar sig själv att Juha Valjakkala är oskyldig. Hon skriver brev till honom och blir överlycklig när hon får svar. Beskedet att Valjakkala får hundratals brev av kvinnor runtom i Sverige grumlar lyckan men Victoria är viss om att hon intar en särställning.
När Juha Valjakkala ställs inför rätta i Umeå reser hon dit och möter ett gäng övriga tillresta tonårsflickor med texten Free Juha på t-tröjorna. Dessutom träffar hon ett antal journalister med uppdrag att bevaka rättegången. En av dem övertalar Victoria Larsson att posera på sitt flickrum, liggande på mage och omgiven av alla sina urklipp om Juha Valjakkala plus breven från honom.
– Den bilden kom till på ett fullständigt oetiskt sätt, säger Larsson upprört.
– Medierna drev på och gjorde sig skyldiga till flera osakligheter. Tonårstidningen Frida publicerade en intervju med Juha Valjakkala där han poserade som en rockstjärna. Vad gör en misstänkt trippelmördare i en tidning för tonårsflickor?
Frida var inte ensam om att romantisera bilden av Juha Valjakkala. En del tidningar utnämnde Valjakkala och Routalammi till samtidens Bonnie & Clyde.
Inte informerad
Juha Valjakkala, som numera heter Nikita Fouganthine, har varken blivit tillfrågad eller informerad om Victoria Larssons bok. De brev som förekommer i Ett norrländskt trauma är inte autentiska, på grund av att Valjakkala äger upphovsrätten, men andemeningen är densamma som i de ursprungliga breven.
Finns det något du skulle vilja säga till Valjakkala om han tog kontakt med dig?
– Nej, jag har inget att säga honom.
Under arbetet med boken spårade Victoria Larsson upp några av de kvinnor som var lika hänförda av Valjakkala som hon var. En av dem var kvinnan som försökte smuggla in ett vapen till Valjakkala i fängelset.
– Hon ansåg att hennes liv var förstört på grund av detta och ville absolut inte gräva i det förflutna, berättar Larsson.
Själv skäms inte Victoria Larsson, inte längre.
– Jag kan inte säga att jag for illa av att jag var förälskad i Juha Valjakkala. Om du frågar mig varför jag blev det tror jag att det bottnar i min fascination för det mörka och det är jag inte ensam om. Spektakulära mord säljer.
Föräldrarna då? Hur var det för dem att ha en dotter som var kär i en mördare och brevväxlade med honom?
– Jag har tänkt mycket på föräldraperspektivet, medger Larsson.
– Det är klart att de inte tyckte det var roligt men de insåg också att det inte var någon idé att förbjuda mig. Det skulle jag inte heller göra om jag fick en dotter som gjorde samma som jag. Men jag skulle ta en diskussion med henne och det gjorde inte mina föräldrar.
Förälskelsen i Juha Valjakkala ebbade ut så småningom. Vändpunkten kom när Victoria Larsson satt i rättssalen och betraktade den hon åtrådde och hans beteende.
– Jag ville så gärna tro att Marita Routalammi var den skyldiga. Men när jag såg hur oberörd Valjakkala var inför bilderna på de tre mördade personerna, hur han småskrattade och tuggade tuggummi insåg jag att han förmodligen var den skyldige.
Victoria Larssons bok Ett norrländskt trauma utkommer på förlaget Thorén & Lindskog den 26 november.