Jazzig Lisa Ekdahl stor också internationellt
Hennes pappa var kärnfysiker, själv drömde hon om att bli fotbollsspelare, nu är hon firad vis- och jazzsångerska. Lisa Ekdahl är aktuell med en ny skiva och kommer kanske till Finland nästa sommar.
Stockholm. Låt oss leka med tanken. Att Lisa Ekdahl skulle ha valt en annan väg och satsat på, säg fotboll.
Det är kanske inte så långsökt som det låter. Det var den drömmen Lisa Ekdahl hade när hon växte upp i det lilla idylliska samhället Mariefred, några mil väster om Stockholm på 70-talet.
Hon ville bli fotbollsspelare.
– Jag var ganska snabb och teknisk då i 15- och 16-årsåldern. Men jag var ju så liten och de andra var så himla stora och starka.
Så det blev musiken, till alla fansens stora glädje, som nu får njuta av musikskatter som Vem vet, Bortom det blå, Kroppen mot Jorden, för att nu nämna några.
Och nu kommer det mera för alla som väntat. I dagarna släpper Lisa Ekdahl sin nya platta Look to your own heart.
Det är kring den vi pratar när Lisa Ekdahl tar emot på en italiensk restaurang i den stadsdel där hon bor i Stockholm, Södermalm. Hon möter upp ensam i duggregnet, utan pressfolk, en kvart försenad. Det är bråda tider just nu, nya albumet innebär ett pressat schema.
Lisa Ekdahl ursäktar sig för förseningen, beställer in te och vatten, och säger: Kör!
Så jag kör. Och frågar hur känd hon egentligen är ute i Europa, i Frankrike till exempel, som just nu är hennes huvudmarknad, och i Portugal, där hon också drar fulla hus.
– Det kommer mycket folk när jag spelar. Folk är väldigt bekanta med musiken, men inte så bekanta med ansiktet, säger Lisa Ekdahl.
Om du jämför med Sverige?
– Jag är kanske känd på ett annat sätt i Sverige. Jag känner mig mer igenkänd på gatan här.
Skriver på engelska
Lisa Ekdahl har de senaste åren satsat internationellt och blivigt mera ”jazzig” och det syns och hörs också på den nya plattan, som hon helt och hållet skrivit själv, mestadels på Södermalm men också på Kuba.
Alla texter är på engelska. Men så var det egentligen inte tänkt.
– Jag trodde att jag skulle skriva på svenska den här gången, men sen när jag började skriva så gjorde jag inte det, säger Lisa Ekdahl med ett klingande skratt.
Hon förklarar det med att hon ”följer en impuls”.
– Det är lite så att jag försöker följa någon typ av flöde eller någon typ av impuls som jag får, den där första lilla gnistan.
Så det är inget som ditt skivbolag bestämmer?
– Jag har väldigt mycket frihet. Det har dels med min person att göra, men också med min deal med mitt skivbolag att göra. Jag vill styras av andra impulser än bara karriärimpulser.
Vad vill du säga med skivan?
– En sak som jag är glad för, och som jag tycker har kommit med, är att det finns mycket ljus på det här albumet. Det tycker jag är jätteskönt. Vi har alla ett ljus inom oss och jag tycker att vi behöver bli påminda om det ljuset.
Någon speciell låt du vill lyfta fram?
– Det beror på, säger Lisa Ekdahl efter en lång tankepaus.
– Med en del låtar är jag väldigt nöjd med inspelningen, och en del med själva kompositionen. Vad det gäller inspelningen blev jag väldigt nöjd med I'm falling.
Det är också I'm falling som är överlägset längst av låtarna, över sex minuter.
Mest lik den tidigare Lisa Ekdahl är kanske titelspåret Look to your own heart och Longing for the light.
– Den skrev jag faktiskt i Mexiko, säger hon spontant när låten kommer på tal.
– Det kommer jag på nu när du nämner den. Jag var i Mexiko och vaknade på natten och bara hörde den. Jag tänkte, att Gud, jag kommer aldrig att komma ihåg den, men så gjorde jag faktiskt det.
Att intervjua Lisa Ekdahl är som att lyssna till hennes låtar. Rösten har samma klang av det sällsamma barnsliga som också är hennes varumärke. Rösten är naturlig, säger hon, inte det minsta skolad.
– Själva rösten sitter där. Men sedan kan det vara andra saker som jag mer är medveten om, som fraseringar och sådana saker. Men själva rösten arbetar jag inte med, den är som den är.
Gillar sina gamla låtar
- Född: 29 juli 1971 i Stockholm.
- Familj: Stor familj, dit bland annat en vuxen son hör.
- Bor: I etagevåning på Södermalm, Stockholm.
- Aktuell med: Nya skivan Look to your own heart.
- Drömmer om: Just nu har jag faktiskt drömt om Kina. Jag har ganska enkla drömmar. Mina drömmar är ganska bra för jag kan få dem att slå in ganska bra.
- Blir glad av: Otroligt många saker. Också enkla grejor som en kaffe och macka. Jag gillar mest oprovocerad glädje, att bli glad utan att veta varför, det är den lyckligaste känslan.
- Blir arg av: Intolerans. Då menar jag både hos andra människor men också hos mig själv.
- Äter helst: Jag gillar linssoppor och sådant. Vegetariskt men också fisk och fågel.
- Dricker: Te kaffe och vatten, men får jag bara ta en dryck så är det rent vatten.
- Tar med till en öde ö: Gitarren. Och nya strängar om jag ska vara länge.
Hennes största hit hittills är Vem vet, en låt som finns med på hennes debutalbum för 20 år sedan. Det tog en kvart att skriva den och hon säger hon bara ”slängde in” den på skivan och så visade det sig att den öppnade alla dörrar i världen.
Gillar du den fortfarande?
– Ja, jag gör det mycket. Och jag är också väldigt tacksam för vad den har gjort för mig. Den har öppnat upp så mycket. Sedan gör jag så mycket annat också, så jag känner inte att den skulle vara något ankare runt min fot.
Fast egentligen finns det också en annan låt som lite av en slump fått stor betydelse, Öppna upp ditt fönster, också den från debutplattan.
– Det var egentligen den låten som jag fick mitt skivkontrakt genom. Jag bara spelade den i en studio där jag var för att göra ett körpålägg med en annan artist. Körpålägget blev jättedåligt, men låten ledde in mig på en skivbana.
Finns det andra gamla låtar du gillar?
– Du kan nästan säga vilken låt som helst så tycker jag kanske att det nog är den som är den viktigaste, det beror lite på sammanhanget.
Pappa kärnfysiker
Lisa Ekdahl är den enda i sin familjen som har musiken som levebröd. Men det fanns mycket musik i hemmet.
– Det gjorde det verkligen. Jag är uppvuxen i en sorts gröna vågen-anda, där inställningen var den att man kan göra mycket själv, man kan odla sina grönsaker själv fast man inte är bonde och man kan spela musik fast man inte är musiker. Den attityden är ganska skön. Det har varit en ganska bra förberedelse har jag tänkt på senare år.
Mamma var förskollärare och pappa kärnfysiker. Därifrån är steget inte långt till musiken, om man får tro Lisa Ekdahl.
– Egentligen är forskaryrket inte så långt från konstnärsyrket. Det är ett väldigt kreativt arbete och pappa var lite av en professorsgubbe med pipa och allt. Det är inte så långt från konstnärsgubbe, säger Lisa Ekdahl och tillägger med ett stort leende att det är just konstnärsgubbe som hon själv ser sig som.
Själv gillar hon skapandet skarpt, att som hon säger bara ”sitta med en gitarr och undra, vad det ska bli i dag då?”.
– Skrivandet är för mig en väldigt lyxig period, en av de mer njutningsfyllda perioderna. Man blir som i en egen sfär som är skön att vara i. Sedan vill man ju översätta den lilla sfären på inspelningen och då kommer utmaningen i processen. Hur ska jag översätta den här sfären till något som faktiskt går att höra på. Det är det jag har gjort på Kuba.
Efter den nya skivan kommer Lisa Ekdahl att fortsätta satsa utomlands. Under våren ska hon för första gången ge konserter i Kina. Sedan blir det Europa, Frankrike förstås, och så Skandinavien.
Och Finland, om Lisa Ekdahl själv får bestämma.
– Jag har sagt till min agent att kan vi inte göra Finland i sommar. Under våren är det så fullt, men sommaren. Jag har gjort det tidigare och det har jag faktiskt tyckt att varit ganska lyckat. Det kan du ta som en vink till festivalarrangörer i Finland.