Frida Kahlo i stormens öga
På fredag får operan om Frida Kahlos liv sin urpremiär på Musikhuset. Kalevi Ahos femte opera är en avbild av ett stormigt äktenskap, en tidsbild av Mexico 1939 och en nidbild av Hitler.
I tio års tid hann Kalevi Aho, 65, ruva på ämnet innan operan om Frida Kahlo och hennes man Diego Rivera blev av. Ursprungligen skulle operan sättas upp som en samproduktion mellan Nationaloperan och Volksoper i Wien i början av 2000-talet, men när Volksoper drog sig ur svalnade också Nationaloperans intresse.
– 2010 hade jag helt gett upp hoppet, säger Aho, som minns att också librettisten Maritza Núñez var smått förtvivlad.
Det var när Nuñez man, musikvetaren Alfonso Padilla föreslog operan för Sibelius-Akademins dåvarande rektor Gustav Djupsjöbacka som projektet tog skruv på nytt.
Under de tio åren som hade passerat hade tonsättaren Aho avverkat en bunt med böcker och sett flera timmar av dokumentärer på Youtube om Kahlos liv, lyssnat på högar av skivor med mexikansk musik och mayaindianers folkmusik till lust och leda. Inget under att själva kompositionsarbetet därför tog bara nio månader.
Frida y Diego skulle samtidigt bli Ahos första opera på spanska, ett språk som han inte talar själv.
– Lyckligtvis fick jag hjälp av Núñez som tillsammans med mexikanska ambassadören läste in texten på band åt mig.
Talar öppet om musiken
I dag säger sig Aho vara helt nöjd över att operan inte uruppfördes 2001 när Frida Kahlo var som mest på tapeten. Att Kahlos liv alltjämt intresserar unga tror Aho beror på att hon var en stark kvinna. I operan framställs hon mestadels som stark och positiv, men på scenen finns också en annan Frida, som har alla de krämpor och smärtor som Kahlo led av under sin livstid.
Kalevi Aho är en så till vida ovanlig kompositör att han talar exceptionellt öppet om innehållet i sitt verk.
– Operan tar avstamp 1939, när Frida kommer in i rummet och upptäcker att hennes man håller på att bedra henne med hennes syster. Senare skiljer de sig, även om de också gifter om sig. Från början hade jag klart för mig att båda makarna var temperaments- och nyckfulla.
I operan figurerar också flera av samtidens viktiga gestalter och varje karaktär har fått sitt eget ledmotiv och en egen sorts musik. Blandningen låter åtminstone av tonsättarens beskrivning att döma som postmodern.
– Diego var en storvuxen man med hög röst och hans motiv på tuban är därför längtansfullt och strävande. Fridas musik på altsaxofonen är sensuell. David Alfaro Siqueiros illustreras genom en trombon, Tina Modotti genom en lyrisk oboe. André Breton är intellektuell och därför går hans rytm i nyckfull 5/16-takt. Natalija Trotskij illustreras av breda stråkar medan Lev Trotskij ackompanjeras av en blandning av Internationalen och sovjetiska nationalsången. De mexikanska folksångerna La Bamba och La Negra, båda välkända, placerar omedelbart åskådaren i Mexico 1939.
Också Hitler är med på ett hörn.
– Jag lyssnade verkligen idogt på tyska marscher, kabaréer och fox trot för att kunna skriva motsvarande musik för min Hitlerparodi.
- Kalevi Aho är i dag en av Finlands bäst sysselsatta tonsättare med orderböckerna fyllda till slutet av 2017. Han har bland annat fem konserter och en symfoni under arbete.
- Librettot till operan är skrivet av författaren Maritza Núñez utifrån en pjäs från 1999.
- Rollen som Frida tolkas av Närpesböridga Erica Back och estniska Tuuri Dede. Den andra Frida sjungs av estniska Aule Urb. I övriga roller ses bland andra Sampo Haapaniemi, Saara Kiiveri, Robert Näse och Anna-Maija Perttunen. Regi Vilppu Kiljunen, dirigent Markus Lehtinen.
Om Frida y Diego kantades av svårigheter i början är det ingalunda första gången Kalevi Aho stött på motgångar. Hans andra opera Hyönteiselämää (Insektliv) skrevs ursprungligen för en kompositionstävling i Nyslott, men blev liggande i skrivbordslådan i nästan tio år i väntan på sitt uruppförande.
– I efterhand kan jag se hur mina motgångar blivit till framgångar. Givetvis var det bättre för mig att vänta på att Insektliv sattes upp i det nya operahuset än i Nyslott. När jag dessutom använde materialet ur operan i Insektsymfonin (symfoni nr 7, 1988) blev det en nystart för mig i hela symfonigenren. Likaså tror jag Frida y Diego blev en bättre opera nu än om jag hade skrivit den för tio år sedan.
Operan visas sex gånger till 24.10. Urpremiären uppmärksammas med diskussionstillfällen fram till lördag om politik, musik, teater, bildkonst och Latinamerika. I dag kl. 17 samtalar utrikesminister Erkki Tuomioja med Tiina Rosenberg i Musikhusets nedre foajé.