Jonas Karlsson vill ge järnet
Skådespelaren Jonas Karlsson lärde sig först att prata finska som en finne. Sedan övade han in talangen att prata svenska som en sverigefinländare. – Det tog lång tid att få ord som yhteiskunta att fastna, säger han.
Aldrig hade Jonas Karlsson kunnat föreställa sig att han skulle gestalta Mikko Virtanen, mannen som känner sig som en svensk man i en finsk mans kropp, och som beslutar sig för att emigrera till Sverige och bli svensk på riktigt.
Så när förslaget om att han skulle spela huvudrollen i filmatiseringen av Miika Nousiainens roman Hallonbåtsflyktingen (Vadelmavenepakolainen) kom, blev Karlsson överraskad och intresserad.
– Några av de roligaste roller jag gjort har jag inte valt själv. Valfrihet är en delikat fråga – uppfattningen att man själv vet bäst är överskattad, säger Karlsson.
Mikko Virtanens galenskap bottnar i att hans mamma dog när han var barn. Mikko minns hur lycklig han och hans mamma var, när de på sommarlovet besökte Sverige, och han grips av en besinningslös längtan efter en ny identitet.
– Jag kan känna igen mig i detta, säger Jonas Karlsson.
– Om jag hade varit amerikan och pratat engelska flytande hade jag säkert landat i Hollywood ...
På tal om sin halsbrytande rollprestation erkänner Karlsson att han ibland oroade sig för att han tog i för mycket.
– Å andra sidan ville jag ge allt. Ingenting är så tråkigt som när skådespelare tar det säkra före det osäkra.
Finlandsfans
I motsats till Mikko Virtanen trivs Jonas Karlsson bra i Finland. Han har gästspelat på Tammerfors Teaterfestival och han besöker regelbundet Helsingfors tillsammans med familjen.
– Vi är Finlandsfans, och numera förstår jag det som står på skyltarna. Dessutom gillar jag finsk humor. Ju närmare man kommer något, desto mer faller fördomarna.
Jonas Karlsson lärde sig inte finska genom att studera kryssningsresenärerna i Värtan. Han fick en egen ”finskafröken”.
– Jag insåg att jag inte skulle klara mig genom att bara härma och jag förstod att jag måste börja i tid, säger Karlsson och berättar att kollegerna på Dramaten alla reagerade lika när ryktet spred sig om att han skulle spela in film på finska.
– De började prata finlandssvenska så jag fick be dem att vara tysta.
Den karaktär Jonas Karlsson nu gestaltar på Dramatens scen, Richard III, fick han däremot välja själv, delvis tack vare att han vid det här laget är etablerad på Dramaten och en av teaterns stjärnor. Karlssons intresse för rollen som Shakespeares Richard III väcktes efter att han i Danmark spelat Hamlet i en version där Hamlet var en svensk prins.
– Det är något speciellt med Shakespeare, han är så kommunikativ och Richard III är ännu kommunikativare.
– Richard är snäll och trevlig men fruktansvärt ond i hjärtat. Han mördar folk utan betänkligheter.
Parallellt med karriären som skådespelare löper Jonas Karlssons ambitioner som författare. Han har gett ut tre novellsamlingar och en roman. Efter årsskiftet är han tjänstledig från Dramaten i två år och ska skriva på nästa roman.
Ensamma män som har svårt att få kontakt med andra är ofta huvudpersoner i Karlssons noveller. Ser han gemensamma drag mellan dem och Mikko Virtanen?
– Ja, kanske det. De förenas av sökandet efter sin identitet. Mina novellpersoner grubblar mycket på vem de är och om de ska ingå i en gemenskap eller inte.
Mickan blev Maria
Filmen Hallonbåtsflyktingen är inte identisk med boken även om grundtanken är densamma. I filmen begåvas Mikko Virtanen med en svensk syster – Maria. Hon spelas av Josephine Bornebusch, mest känd som Mickan i tv-serien Solsidan.
– Mickan har verkligen gynnat min karriär, säger Josephine Bornebusch per telefon från Stockholm.
– Men Mickan och jag står väldigt långt från varandra. Jag påminner mycket mera om Maria.
Bornebusch är nybliven mamma till en pojke och överlycklig i sin nya roll. Hon är mammaledig i ytterligare några månader men efter årsskiftet ska en ny säsong av Solsidan spelas in.
Och också Josephine Bornebusch är författare vid sidan av skådespelarkarriären. Mickan skrev barnboken Aja baja vita soffan medan Josephine romandebuterar med ungdomsboken Född fenomenal.
– Det finns så mycket mörker i ungdomsboksgenren. Huvudpersonen i min bok är en tjej med gott självförtroende, besatt av andra världskriget och Anne Frank.