"Karólína hade ett så vackert namn"
När krafterna bakom Magnus-Maria engagerade Karólína Eiríksdóttir som kompositör gick man rätt och slätt på intuition.
I folkmusikkretsar har berättelsen om Maria Johansdotter varit känd sedan länge. Professorn i musikvetenskap Otto Andersson omnämner henne i sina avhandlingar, bland annat för att hon är den första dokumenterade nyckelharpisten på Åland. Senare har också folkmusikern Siv Ekström spunnit vidare på ämnet.
Barbro Sundback, ordförande för kulturföreningen Katrina på Åland, hörde första gången om Magnus-Maria redan på 1980-talet. Idén att göra opera på ämnet föddes ändå för bara några år sedan.
Arrangörerna ringde upp författaren Katarina Gäddnäs som av en händelse redan hade börjat jobba på en text om ämnet.
– Jag hade suttit på berättelsen i femton år och var förstås rädd att någon skulle ta den. Så när jag fick beställningen nappade jag omedelbart på erbjudandet.
Gäddnäs säger att det finns många nedtecknade historier om kvinnor som levt tillsammans på 1700-talet. Ändå är detta inte operans viktigaste tema.
– Det här är ingen komma-ut-ur-skrubben-historia. Snarare är poängen att Magnus-Maria har ett så starkt konstnärligt behov, ett behov att uttrycka sig. Själv får jag gåshud när hon i föreställningen sjunger "jag vill, jag vill, jag måste". En annan sak är att hon upptäcker sin sexualitet på vägen och prövar sig fram.
Skapelseprocess i raketfart
Katarina Gäddnäs text hade ursprungligen räckt för en tre timmar lång föreställning, men genom att skära, kapa och komprimera formades den till en dryga timmen lång enaktare.
Från första början var det klart att man ville ha Suzanne Osten med i projektet. Ostens tidtabell fick till och med avgöra att operan skulle sättas upp redan i år och inte till exempel 2015 eller 2016, trots att det innebar en extremt tajt tidtabell för kompositören.
Att det blev just Karólína Eiríksdóttir som valdes kan beskrivas som något av en slump. Kaija Saariaho och några andra var påtänkta i ett tidigt skede men tidtabellen var alltför stram. Barbro Sundback googlade och fann Karólína Eiríksdóttir, vars namn hon tyckte lät så vackert.
I Finland är Eiríksdóttir, 63, för de allra flesta okänd, trots att bland annat Helsingfors stadsorkester spelat hennes verk tidigare. På Island är hon däremot etablerad och djupt förankrad i musiklivet där.
Framför allt är Eiríksdóttir en erfaren operakompositör som läser och förstår svenska även om hon inte talar språket flytande. Hennes opera Någon har jag sett till text av Marie Louise Ramnefalk uruppfördes i Vadstena 1988, Maður lifandi baserad på den medeltida Envar-berättelsen framfördes i Reykjavik 1999 och Skuggaleikur till text av Sigurjón Birgir Sigurðsson alias Sjón uppfördes i samma stad 2006. Dessutom har Karólína Eiríksdóttir bland annat tonsatt den isländska konstitutionen i ett fyrtio minuter långt verk för sångsolister och kör 2008.
Det politiskt brännheta stoffet i hennes fjärde opera Magnus-Maria satt alltså perfekt för henne.