Antisemitismens surdeg jäser i Ungern
"Sannolikt jude" står det under Attila Czernoks porträtt i det bildgalleri som de ungerska antisemitiska nyfascisterna lagt ut på nätet. Men Czernok är inte jude, han är bara en vältalig och frispråkig kritiker av det han ser som historiemissbruk med farliga konsekvenser i sitt hemland.
Till det yttre är Attila Csernok, född 1929, en blid och skör gammal herre. Men uppenbart är han också både envis och orädd.
– Man har ögonen på mig i Ungern och de som hyser antisemitiska åsikter är upprörda. Jag har attackerats, men enbart i skrift. Jag har kallats fosterlandsförrädare, judehantlangare och Ungernätare. Fysiskt har jag inte blivit anfallen. Men vem vet, någon hetsig person kan få för sig att göra det, eller att vandalisera vår villa i Ungern, säger Csernok.
Största delen av året tillbringar han sedan 1980-talet i Brasilien, men från maj till oktober bor han i Ungern.
Historiekritiker
Intervjun gjordes före EU-valet, då Csernok besökte festivalen Världen i byn i Helsingfors för att tala om sin bok som utkommit i finsk översättning som Katkennut silta. Unkarin unohdettu historia. Den är en blandning av memoar, debattbok och essäistisk historisk översikt.
Ervin Rosenberg, svensk översättare från ungerskan (av bland andra Imre Kertesz, Peter Nadas, Peter Esterhazy och Sandor Marai) är personligen bekant med Csernok och beskriver honom så här:
"Det är en kraftfull och egensinnig ståndpunkt som Csernok utvecklar. Hans historiesyn är synnerligen kritisk mot traditionell historieskrivning på högerhåll och går stick i stäv med den som regeringen vill se råda. På ett entydigt sätt gör han Ungerns härskande klasser (adel, såväl hög som låg), kyrkan (den katolska alltså) ansvariga för Ungerns, mera exakt för de förtrycktas olycka. Hans böcker har kritiserats hårt, utsatts i själva verket för häftiga attacker, framför allt från den så kallade 'nationellt sinnade' sidan. Attila Csernok är en synnerligen bestämd motståndare till dagens ungerska statsledning och den ideologi som den representerar."
Boken är kontroversiell också genom sin bild av Janos Kadar, generalsekreterare i det ungerska kommunistiska partiet och regeringschef efter Ungernrevolten, från 1956 till 1988. Csernok har lästs som om han idealiserade Kadar, vilket han själv bestämt förnekar. Men under Kadars regim utvecklades faktiskt Ungern till "den muntraste baracken i Sovjetlägret", påminner han.
Vår intervju handlar emellertid om dagens Ungern, om högextremism, historieförfalskning, fattigdom och antisemitism.
Resultatet av EU-valet samma dag som Csernok uppträdde i Helsingfors ändrar inte på den bistra bild man får när man läser hans bok. Premiärminister Viktor Orbans konservativa Fidesz fick 51,49 procent av rösterna. Högerextrema Jobbik fick 14,8 procent. Jobbik är ett öppet antisemitiskt, rasistiskt och nyfascistiskt parti och fick ungefär en femtedel av rösterna i vårens parlamentsval.
Chauvinistisk nationalism
– Jag försöker alltid vara finkänslig för att inte göra mig skyldig till ärekränkning men jag konstaterar att det är en nationell skam att ett öppet rasistiskt och antisemitiskt parti är representerat i ungerska parlamentet. Situationen är rentav så hårresande att en av Jobbiks representanter i parlamentet, krävde en registrering av medborgare med judisk bakgrund, särskilt sådana som verkar inom de politiska institutionerna, eftersom de enligt honom utgör en "nationell säkerhetsrisk i Ungern", säger Csernok.
Men det är inte bara Jobbik som är problemet, utan hela den ideologi som kallar sig "nationalistiskt-kristlig höger", och som under de senaste decennierna infört en fatal fraseologi som blandar historisk mytologi om ett tusenårigt Stor-Ungern med föreställningar om "den ungerska rasens" överhöghet.
Det är denna omskrivning av historien som fick den pensionerade finansmannen och företagsledaren Attila Csernok att fatta pennan under 2000-talets första decennium.
– Jag inledde mitt skrivande i vredesmod. Jag såg hur man i Ungern använde en emotionell, romantiserad och felaktig tolkning av historien för att täcka över de verkliga problemen. Den ungerska ekonomin krisar, tre miljoner ungrare lever under fattigdomsgränsen. Och i stället för att göra något åt detta bjuder man på chauvinistisk nationalism och sagor om ett tusenårigt rike! Det värsta är att också högutbildade människor låter sig förledas av det här. Jag har hört alldeles bildade människor sitta och beklaga sig över det "hemska Trianon-fördraget som tog ifrån oss vårt lands härligaste delar"!
Trianons tårefloder
Trianon-fördraget 1920 innebar att dubbelmonarkin Österrike–Ungern formellt upplöstes, och att det som varit den ungerska delen förlorade stora delar av sina landområden till Rumänen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Denna förlust, tolkad som en nationell kränkning, har den nuvarande regimen blåst nytt liv i genom sin fosterländska retorik. Det är den Jobbiks propagandister frossar i när de, som vi kunde se i tv-reportaget Ut ur Europa häromveckan, säger att de "struntar i decennie- eller sekelgamla fördrag" och i stället hyllar ett "tusenårigt Ungern som vilar i det karpatiska bäckenet".
– Budskapet är enfaldigt inte minst för att det gamla Stor-Ungern aldrig var enhetligt ungerskt. I de förlorade områdena utgjorde ungrarna 47 procent av befolkningen, medan 53 procent var rumäner, slovaker, serber. Förhandlingarna i Trianon var bara ett erkännande av historiska och militära fakta. Det är också enfaldigt för att det i dag säkert inte existerar en endaste stat som skulle vilja återställa det gamla Stor-Ungerns gränser, säger Csernok.
– För några år sedan gjordes en undersökning som visade att bara tio procent av ungrarna var medvetna om hur splittrat och fyllt av nationella konflikter Ungern var före första världskriget. Det var förfärande, det hade jag inte trott, att så många har en helt befängd historieuppfattning!
Csernoks maning lyder: Fokusera på nuets ekonomiska problem, sluta segla omkring i Trianons tårefloder – det sistnämnda en allusion på 1920-tales sorgeretorik.
– I det här avseendet är jag mycket pessimistisk, för Ungern har inte en stark slagkraftig vänster. Och jag tror inte att man i något annat europeiskt land ser historien genom en sådan narrspegel som i Ungern.
Pogromer mot fattigdom?
Men varifrån kommer antisemitismen som i dag är ett viktigt propagandaverktyg för den ungerska högern, rentav i så hög grad att den värdekonservativa muslimska världen med sin antisionism ses som en ideologisk bundsförvant snarare än som en fiende? Rötterna är lika långa som i resten av Europa, men också här kan man enligt Csernok hänvisa till Trianon, där judarna gjordes till syndabockar för resultatet.
Att tackla fattigdom och andra samhällsproblem genom pogromer – är det här det nya Ungerns gamla recept?
– I dag går det nog inte an, inte i det omfattning som förut. Till och med premiärministern har i ett tal lovat beskydda den judiska befolkningen. Men Jobbik tycks få flera anhängare också utan pogromer. Och den romska befolkningen på landsorten lever under ett reellt hot om våld.
Den finska utgåvan av Attila Csernoks bok är ett redigerat urval av hans tre första volymer. I sommar utkommer den femte i Ungern.
När han ville ge ut den första delen i Ungern 2008 var det inget förlag som ville ta i boken. Han gav ut den på eget förlag, och tänkte att den kanske säljer i 600 exemplar.
– När den sålt i femtusen exemplar var det två förlag som visade intresse för fortsättningen, men jag tyckte att det här kan jag klara av själv. Nu är vi uppe i 16 000 och för att vara en bok utgiven på eget förlag kan den väl kallas bästsäljare. Fortfarande går det åt några tiotal i månaden av den första delen, och del fem utkommer i dagarna. Det finns alltså ett intresse för ämnet – men kom ihåg att på landsbygden är nöden stor och utbildningsnivån låg.
Av de självbiografiska avsnitten i er bok får man intrycket att er barndomsmiljö innebar ett slags vaccination mot alltför mycket historisk romantik. Ser ni det så själv?
– Det är en korrekt slutsats. Min far var utbildad vid militärakademin i Ludovica och senare veterinärmajor vid arméns stuteri i Bantapuszta. Som åtta- till tioåring stortrivdes jag där och lekte med drängarnas barn. Jag drog inga politiska slutsatser men jag såg hur de bodde, i kyffen med jordgolv och flera familjer i samma rum i var sitt hörn. Hästarna bodde bättre och hälsosammare! Jag såg skillnaderna och orättvisan, och efter kriget och jordreformen när storgodsen delades upp mellan de fattiga kunde jag inte uppfatta det som annat är rättvist.
Och antisemitismen som med växlande intensitet fanns omkring er under olika decennier och regimer – varför smittades ni inte av den?
– När jag var barn samlades min fars vänkrets hemma hos oss en gång i månaden för att äta middag och samtala om aktuella ämnen. Jag lyssnade på dem där de satt. Vi var lutheraner, och gästerna var den lokala katolska prästen, den lutheranska prästen och den judiska distriktsläkaren. Om jag blev sjuk var det alltid distriktsläkare Heissler som tillkallades trots att far hade haft rätt att kalla på arméns läkare. Doktor Heissler hade dessutom i ungdomen uppvaktat min mor, vilket inte störde någon. Så såg min värld ut, så enkelt kunde det var.
Tolk under intervjun i Helsingfors var Juhani Huotari, översättare av ungersk litteratur till finska.
Boken Katkennut silta utges av Into och är översatt av Juha Suoristi.