All världens prylar på paletten
Minsta lilla överblivna pappersbit är av intresse för årets unga konstnärer Janne Nabb och Maria Teeri, som lyckas förvandla nästan vad som helst till konst.
Tammerfors konstmuseum en vecka före vernissagen är ett kaos av föremål som till vissa delar påminner om skräp, men som på utställningen kommer att vara systematiskt och stilrent ordnade.
Just skräp, i betydelsen material som blivit över, är något Janne Nabb och Maria Teeri arbetar mycket med. Världens stora konsumtionsfest lämnar en uppsjö av stoff för konstnärsparets verk.
– Vi lever i en värld av föremål, det sker en exponentiell ökning av produktionstakten. Största delen av det som finns i dag är tillverkat på 2000-talet.
De fyndar på återvinningscentraler, på gatorna och i den egna ateljén. En blå plastpåse skulpteras till en hängande tofs. Miljöfarligt avfall som polyuretanrester presenteras i plexilådor som blivit över från ett äldre verk. En faktiskt rätt anskrämlig, beige plastmatta som täckte trägolvet i ateljén blev ett frottage-verk när de upptäckte askan som trampats in på baksidan av tidigare invånare i huset.
– Mattan är vacker på ett stillsamt sätt, man kan se den som en hyperrealistisk teckning som uppkommit under en lång period.
Det fula är inte fult längre efter en omgång i Teeris och Nabbs konstnärliga process.
– Våra verk handlar ändå inte om att göra konst av skräp, utan om hur man kan varsebli världen på olika sätt.
Den bild de ger av verkligheten är tolerant – allt duger. Den är också paradoxalt nog storslagen i och med att de minsta bitarna lyfts upp. I On not being able to paint hänger små bitar av torkad färg som runnit kring korken på akrylflaskor. Och världsbilden kan också ses som mycket verklighetsförankrad. Realistisk, om än med ett eget perspektiv.
Dagens skräpfärg
Egentligen ser de sig som målare, även om de ofta använder andra material än färg. Indications of spring ser de som en landskapsmålning. Utsikten från den takvåning de bodde i under en residensvistelse i Freiburg blev en stopmotion-video. Men till verket hör också skräp de samlade på gatorna. Systematiskt bestämde de sig för en färg per dag, och placerade hittegodset – landskapets palett – i vitriner.
– Verket kommer att bli skräp igen när beståndsdelarna löses upp. När Helsingfors konstmuseum köpte verket gjorde vi ett avtal om att det kan avföras från samlingen när det inte håller längre. Nu försöker museet bevara skräp så lång tid som möjligt.
Vissa verk innehåller ändå mycket noggranna, avbildande målningar, som Table of Contents, där alla föremål i ateljén är målade i akvarell förutom att de också räknas upp på ett ljudspår.
– En av oss målar, men har det någon betydelse vem? Vi vill tona ner upphovsmannaskapet.
Det kan man möjligen också se i arbetssättet, i användandet av saker som redan finns. Ibland transformerar tiden och naturen föremål. Som ett nyckelverk ser Teeri en färgkarta med röda nyanser. Efter är att ha legat i havet i solljus är färgen körsbär nyskapad som ljusgrön.
Snabbt och noggrant
Fördelen med att arbeta i par är att processen blir mer oförutsägbar.
– Det finns alltid någon som reagerar när man lägger fram en tanke, men man vet inte hur.
De kompletterar varandra i temperament.
– Janne är möjligheternas man, han är ständigt kreativ, säger Maria.
– Jag vill jobba snabbt, men Maria är fruktansvärt noggrann, också idéerna ska vara klart genomarbetade, säger Janne.
Det långa samarbetet får dem också att ibland tänka likadant, kanske fastna för samma föremål på en loppmarknad.
– Det är fina ögonblick, man känner sig förstådd.
Just nu funderar de på ett mer performativt arbetssätt i stället för att ställa ut verk på gallerier och museer. En utställning på Poriginal bestod av att de flyttade in på galleriet, ett verk var deras säng. Duschade gjorde de i Björneborg konstmuseum som driver galleriet.
– Vi tänkte att när man betalar gallerihyra kan man använda rummet som man vill. Vi har också flyttat allt från vårt arbetsrum till Glogalleriet för en månad när vårt hyreskontrakt tog slut. Det kan ses som en kommentar till systemet, men är snarare fråga om att anpassa sig till situationen än någon direkt någon kritik mot att det kostar att ställa ut.
De möten som uppstod på Poriginal är något de gärna skulle uppleva mer av.
– En dam stannade i en och en halvtimme och diskuterade konst. Det var mycket intressant, men det finns ingen dokumentation.
JANNE NABB & MARIA TEERI
• Födda: Nabb 1984 i Kannus, Teeri 1985 i Uleåborg.
• Bor: Flyttade från Helsingfors till Övermark i höstas. ”Vi råkade hittade ett fint hus där.” Trakten var dessutom redan bekant på grund av Nabbs sommarstuga i Skaftung.
• Samarbete: Har arbetat tillsammans sedan de gjorde ett gemensamt slutarbete på konstskolan i Kankaanpää 2009. Utexaminerades från Bildkonstakademin 2011, valdes till årets unga konstnärer 2014.
• Aktuella: Med utställningen The leftovers of an unknown party 10.5.–17.8 på Tammerfors konstmuseum. För utställningen har de också gjort en bok, som samtidigt är en samlarlåda med bitar av målningar, affischer och häften.
• Bästa fynd: På parets utställning på Glogalleriet hade någon stuckit in en lapp med texten ”This is not a part of the exhibition” bland föremålen på hyllorna.
• På fritiden: Odlar de tomater, jordärtskockor, ärter, bönor och kryddor i trädgården i Övermark. ”Vi är överentusiastiska amatörodlare.”