Fredrik Sonck ny kulturchef på HBL
Fredrik Sonck, chefredaktör på Ny Tid, blir HBL:s nya kulturchef från och med 1 september.
Pennan och chefserfarenheten vägde tyngst vid valet när rätt person bland 12 sökande skulle rekryteras till jobbet, uppger chefredaktör Jens Berg. Fredrik Sonck tillträder i september.
Den sonckska pennan och hans beredskap att använda den för att skissa fram kopplingarna mellan konst, ideologi och samhälle, har läsare av kulturtidskriften Ny Tid under de senaste åren inte kunnat undgå att lägga märke till.
Hur uppfattar du ditt kulturjournalistiska uppdrag?
– Dels handlar det om samhällsklimatet överlag. Det finns ett behov av att bemöta de nynationalistiska, antifeministiska, rasistiska strömningarna i samhällsdebatten. Det arbetet har många kulturpolitiska dimensioner.
– Mediefrågor är viktiga, dagstidningens framtid handlar inte bara om journalisternas arbete utan är viktig också ur läsarnas synvinkel. Hur ska vi delta aktivt i det offentliga samtalet i en tid då allt mera av kulturdebatten förs i sociala medier, specialiserad fragmenterad på gott och ont, i ett slags semioffentlighet? Jag tror att det aldrig producerats så mycket seriös debatterande text som nu, men i olika fora som inte riktigt möts. Här tror jag dagstidningen kan ha en viktig uppgift fortfarande.
Du går nu över från ett litet och oppositionellt medium, Ny Tid, till HBL som trots förändringar och alltings obeständighet ännu har en viss aura av etablissemang. Hur tänker du om det här?
– Jag blir en makthavare, om ock i en liten begränsad kultursfär, på ett sätt som jag inte varit tidigare. HBL är en agendasättare på annat sätt än Ny Tid. Det är ett stort ansvar att förhålla sig till.
Hur ser du på förhållandet kulturjournalistikens olika komponenter, opinionstexter inklusive recensionerna, reportage, intervjuer?
– Recensionerna är nog kultursidans atomer, eller grundkomponenter, jag tycker inte man kan ha en seriös kultursida utan recensioner. Recensionerna i sig når kanske inte alltid väldigt många läsare. Om det nu inte låter respektlöst kan man också säga att kritiken är ett slags bulkmaterial, eller den grund av trovärdighet som mycket av det övriga materialet vilar på. Reportage och intervjuer är väldigt viktiga, men på ett annat sätt. Och essäer, texter av en längd mellan 8000-12 000, kunde man ha mera av.
Dina föräldrar Pekka och Soffi Sonck är teaterarbete, har du haft insyn i deras arbete?
– Jag har sett det på nära håll i många år, först då de spelade på Wasa Teater, och sedan när de blev teaterentreprenörer på Åland med Teater Kulingen. Jag har varit inblandad som producent i Kulingens uppsättningar och så vidare. Kulingen finns kvar men för några år sedan gav de upp tanken på att kunna sysselsätta sig enbart med den, det blev ekonomiskt ohållbart. Just nu är pappa igen anställd vid en institutionsteater, Åbo Svenska Teater.
Hur kommer det att märkas att du tillträder på HBL? Vad blir annorlunda?
– Under min relativt korta karriär har jag lärt mig att redaktioner har sina egna kulturer och rutiner. Man ska vara försiktig med vad man lovar innan man har sett hur det fungerar.