Kvinnofilmer har många röster
Den manliga dominansen inom filmvärlden krackelerar. – Runt mötesborden sitter allt fler kvinnor numera, konstaterar Riina Hyytiä. I början av sin producentkarriär var hon ensam kvinna bland grabbarna.
Ett diplom hänger på hedersplats ovanför Riina Hyytiäs arbetsbord. Diplomet intygar att filmen 21 sätt att förstöra ett äktenskap (21 tapaa pilata avioliitto) var fjolårets mest sedda finländska film med en publiksiffra på drygt 400 000.
Riina Hyytiä producerade filmen som handlar om Sanna Manner (Armi Tolvanen) som arbetar på en doktorsavhandling vars hypotes är att ett långt äktenskap är onaturligt. Filmen regisserades av Johanna Vuoksenmaa som också skrev manus.
Filmen är en komedi men är den en typisk kvinnofilm? Riina Hyytiä tycker inte det.
– Jag anser inte att man kan utgå från att vissa filmer är typiska för manliga, och andra filmer för kvinnliga regissörer. I första hand är det dessutom manus som avgör.
– Länge hette det att kvinnor inte kan regissera komedier. I själva verket är det så att komedier är svåra att regissera för både män och kvinnor.
Riina Hyytiä är en av Finlands mest meriterade film- och tv-producenter med drygt tjugo år i branschen. För sex år sedan grundade hon produktionsbolaget Dionysos, inhyst i Berghäll i samma kvarter där delar av 21 tapaa pilata avioliitto utspelar sig.
Kontoret är en färgexplosion och en kick också för den suraste. Loppisfynden dominerar och invid soffan tronar en buddha som användes i Hyytiäs senaste produktion, Klikkaa mua som nu visas på tv.
Kvoter för kvinnor?
I dag är Hyytiä en av dem som sitter i panelen på seminariet Fe/Male Voice som arrangeras i Helsingfors som inledning på Season Film Festival. Utgångspunkten är den jämställdhetsdebatt inom filmvärlden som förts sedan Selma Vilhunens kortfilm Pitääkö mun kaikki hoitaa? fick en Oscarsnominering plus förslaget om kvinnokvoter inom filmvärlden.
Bakom seminariet står den nygrundade föreningen Women in Film & Television.
– Föreningen behövs eftersom det har visat sig att det finns fall där könet avgör om en film ska få produktionsstöd eller ej, säger Hyytiä.
Kvoter då, behövs de?
– En svår fråga. Som ung feminist hade jag garanterat motsatt mig kvoter. I dag skulle jag säga att kvoter behövs om man kan konstatera strukturella skillnader i hur stöden fördelas.
– Allra viktigast vore det ändå att folk blev medvetna om att könet har betydelse.
På tal om manliga regissörer och kvinnliga rollprestationer konstaterar Hyytiä att när män slentrianmässigt definierar en kvinnoroll som häftig och krävande så handlar det alltid om våldtäkter eller sexuellt utnyttjande, aldrig om vardagliga vedermödor som att vara mamma till ett mobbat barn eller dotter till en alzheimersjuk pappa.
– Det som är tungt behöver inte alltid vara en tragedi. Och våldtäkt är inte så vanligt att det skulle förena en stor del av kvinnorna.
Hormoner
Menstruationscykeln och dess hot och möjligheter är den nya kraften bland dagens finländska kvinnliga filmmakare, skriver Kari Pirhonen i en artikel i nyaste numret av Filmihullu. Artikeln har väckt uppståndelse och Riina Hyytiä säger att hon är nedstämd över reaktionerna.
– Det är sorgligt att en så barnslig inlaga fortfarande kan åstadkomma en infekterad debatt. Att hänvisa till kvinnliga hormoner är bara trist.
– Kvinnliga regissörer talar inte alla med samma röst och de håller sig inte till en och samma genre. Dessutom kan de misslyckas, på samma sätt som manliga regissörer floppar.
Hur lojal skulle du säga att branschen är?
– Vi har lärt oss att glädja oss över andras framgångar. Jag skulle också säga att förutsättningarna för en sansad debatt om jämställdhet inom branschen har ökat. I dag kan vi diskutera i stället för att skrika åt varandra.