Livet är en fransk fest
Under sina gymnasieår i en fransk skola lärde sig Irina Björklund vikten av självdisciplin och konsten att jobba hårt. Det har hon haft nytta av både som skådespelare och artist.
Finns det någon mer klassisk finlandssvensk visa än Höstvisa, tonsatt av Erna Tauro och med vemodig text av Tove Jansson?
Irina Björklund tycker inte det. När hon satte sig ner och började översätta ett urval finska låtar för sin nya franskspråkiga skiva var Höstvisa ett självklart val.
– Vi lyssnade mycket på Höstvisa hemma när jag växte upp. Texten är otroligt vacker, säger Björklund.
På franska har Höstvisa döpts till L’Automne. Orden är ungefär desamma som i den svenskspråkiga versionen men tack vare arrangemangen har Höstvisa i fransk tappning blivit en mjukt svingande western.
Albumet La vie est une fête är Irina Björklunds andra album med enbart franskspråkigt material men det första med covers från Finlands populärmusikaliska skatt.
J. Karjalainens Hän (Lui), Kauko Röyhkäs Lauralle (Pour Laura) och Tapio Rautavaaras Sininen uni (Le Rêve bleu) var lika självskrivna som Höstvisa. Titellåten är Samuli Putros Elämä on juhla (La vie est une fête). Det slutliga låturvalet gjordes av producenten som ville hitta en helhet.
I Finland är albumet redan ute men i Frankrike kommer det i april. Hur mördande är konkurrensen?
– Jag försöker att inte vara nervös och i stället glädja mig över den här möjligheten. Det tar lång tid att bli artist i Frankrike men när man väl nått dit hålls man kvar. Tänk på Vanessa Paradis som har varit på toppen i drygt tjugo år.
– Mitt franska bolag tog en stor risk när de valde att chansa på mig. Det är jag tacksam för.
Ett känslospråk
Irina Björklund både inledde och avslutade skolgången i Frankrike och gick däremellan i Franska skolan i Helsingfors. Utan sina grundläggande kunskaper i språket hade albumet varit en omöjlighet för henne.
– Franskan är ett känslospråk men också det språk jag känner mig mest bekväm med, säger Irina Björklund vänligt.
På det internationella gymnasiet Saint-Germain-en-Laye gick Björklund den litterära linjen, en linje som enligt henne var populär bland dem som hade svårigheter med matematiken.
– Vi läste ett tiotal böcker per vecka och skrev djupsinniga analyser om versmått och annat. Även om jag inte läste en bok på tio år efter att ha gått ut skolan har jag haft enormt mycket nytta av det jag lärde mig, inte minst i översättningen av de finskspråkiga låtarna.
– Den franska skolan är väldigt krävande. Hur jag än försökte så fick jag aldrig fulla poäng.
Bar på scenen
Konsertscenen är, säger Irina Björklund, ett sätt att ersätta tomrummet efter teaterscenen.
– En skådespelare och artist behöver kontakten med publiken.
– Som sångare är man kanske ännu mera bar än man är som skådespelare. Det går inte att gömma sig bakom en roll.
Efter 14 år i Los Angeles är Irina Björklund nu återbördad till Frankrike. Hon och hennes familj har bosatt sig i södra Frankrike men uppdragen finns på andra håll. Filminspelningen av The Erotic Fire of the Unattainable som bygger på Gay Walleys roman om en författare pågår ännu och nästa år är det dags för en verklig storsatsning. Irina Björklund har huvudrollen i en film om Aurora Karamzin, regisserad av Maarit Lalli.
– Det blir en stor internationell produktion som har förberetts i några år, berättar Björklund.