Han är hundraåringen som försvann
Stalin, Truman, Einsteins stendumme bror, mycket dynamit och en elefant. Det är späckat med färgstarka ingredienser i komedin om hundraåringen som försvann.
Stockholm. När boken kom ut 2009 blev den genast en succé. Berättelsen om Allan Karlsson som flyr sitt eget hundraårskalas och hamnar i ett dråpligt äventyr där både bovar och polis är honom i hälarna har sålts i över en miljon exemplar bara i Sverige.
Förutsättningarna är med andra ord de bästa när Felix Herngrens filmatisering av boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann har premiär i julhelgen.
Men det blir ändå en spännande jul- och nyårshelg för Herngren. Filmen är en jättesatsning på 63 miljoner kronor (7 miljoner euro) och trots att den är upphaussad redan långt innan premiären vågar Felix Herngren inte ta ut något på förhand.
Floppar filmen så är det här det sista Herngren gör inom den här branschen, säger han själv till Hbl, med ”ganska mycket allvar” i rösten.
– Det är en svindyr film. Den måste ha över en halv miljon besökare i Sverige för att gå ihop.
Dråplig skröna
En annan sak är om Felix Herngrens oro är befogad. Redan succén med boken borgar för ett förhandsintresse utöver det vanliga. Och även om Herngren varit tvungen att skala bort mycket av det som händer i boken finns kärnan i berättelsen kvar också i filmen.
Hundraårige Karlsson flyr faktiskt, om än lite mödosamt, ut genom ett fönster precis före sitt eget kalas, han kommer oförskyllt över en kappsäck full med pengar och han hamnar mitt upp i dråpliga äventyr som garanterat håller en biobesökare med lite humor i bagaget vaken.
Vi får följa Allan Karlssons sävliga flykt i nutid, men får också kika in i hans tidigare liv, med tillbakablickar på hans möten med Harry S Truman, Oppenheimer, Josef Stalin, Franco och Albert Einsteins stendumme bror Herbert. Och Tage Erlander, suveränt gestaltad av Johan Rheborg.
Som en röd tråd finns hela tiden Allan Karlssons faiblesse för sprängämnen med, liksom hans sätt att ta livet som det kommer, sammanfattat i hans livsfilosofi ”det är som det är och det blir som det blir”.
Till och med elefanten Sonja från boken är med, vilket i sig var en utmaning. Där komikern Robert Gustafsson, som suveränt spelar Allan Karlsson som vuxen och gammal, enligt Herngren var enkel att regissera bjöd elefanten på en del motstånd.
– Det var inte alltid så lätt. Den vände ju sig som den ville och gjorde som den ville, så vi har fått trixa en hel del efteråt, säger Herngren.
– Och när vi hade en tagning kvar så bara gick den. Den slutade för dagen och gick därifrån, säger Robert Gustafsson.
Inspelningarna bjöd också på en del andra utmaningar. Speciellt för Robert Gustafsson, som i många scener bar en mask för att se gammal ut. Han har räknat ut att han satt i sminket i sammanlagt åtta och ett halvt dygn.
– Det tog fem timmar att lägga masken och jag skulle ha den på i tolv timmar. Det var mycket svimningsattacker när jag inte fick luft.
Några större förväntningar på recensionerna har Herngren och Gustafsson inte. Hundraåringen är en renodlad komedi och sådana går sällan hem hos kritikerna, konstaterar de båda lakoniskt. Å andra sidan har recensioner inte så stor betydelse längre.
– Det är det som är så kul med sociala medier, recensionerna har tappat så oerhört mycket i värde. Tycker folk om någonting så är det det som gäller, säger Robert Gustafsson och tillägger med glimten i ögat:
– Jag är nästan övertygad att det går bra, Felix kommer att få behålla både sitt hem och sina barn.
Också Felix Herngren säger att han har en ”bra magkänsla”, trots att han inte vågar ta ut något i förskott.
– Vi har visat den för en massa människor och de har tyckt mycket om den ute i stugorna.
Han påpekar också att det finns lite allvar bakom komedin.
– En person som Allan ger kanske ett lite nytt perspektiv på att man som ung ska leva mera i nuet och att man även som gammal ska fortsätta vara nyfiken och öppna okända dörrar. Då tror jag att man har ett betydligt roligare liv.
Filmen har premiär i Finland den 27 december.