Uppmärksamheten tjusar och stör
Det skapande paret Pirjo Honkasalo och Pirkko Saisio lever ihop men är dåliga på konstnärligt samarbete. Nu gör de ett försök – Honkasalos nya regi, Betoniyö, bygger på Saisios roman med samma namn.
Två bröders desperata vandring mot en obönhörlig tragedi är temat i Betoniyö. Romanen kom för drygt trettio år sedan men temat är alltjämt högaktuellt. Pirkko Saisio var 33 år när hon skrev sin fjärde roman och säger att hon inte ägnade en tanke åt hur länge romanen kunde tänkas spegla sin samtid.
– I den åldern tänker man inte särskilt långt framåt. Det föll mig inte in att vi skulle få allt fler ynglingar som Simo i vårt samhälle.
Simo är dramats lillebror, en pubertal fjortonåring som avgudar sin storebror Ilkka. De två bor med sin ensamförsörjande mamma i en betongförort i östra Helsingfors Berättelsen om bröderna omspänner ett enda hektiskt dygn strax innan Ilkka ska in i fängelse.
Under det här dygnet hinner bröderna förolämpa sin mamma, dricka för mycket öl och umgås med kriminella. Simo, som på avstånd iakttar grannen som han utnämner till ”homo”, har dessutom ett ödesdigert intermezzo framför sig.
Homosexuella bipersoner förekommer ofta i Pirkko Saisios tidiga produktion men frågan om grannens sexualitet förblir obesvarad.
– Mannen är föremål för pojkarnas rädsla och fascination. Men ordet homo är för dem ett skällsord.
Med Betoniyö återvänder Pirjo Honkasalo till fiktionsfilmen, efter en paus på 15 år. Men beslutet att filmatisera Betoniyö fattade hon redan för tio år sedan och hon hade hunnit långt i förberedelserna. Sedan grep ödet in och planerna ändrades.
– Jag fick frestande anbud om dokumentärer i Tjetjenien och Japan och lade Betoniyö på hyllan, säger Honkasalo och syftar på sina hyllade dokumentärer Melankolins 3 rum och Ito.
– Men under arbetet med Ito insåg jag att nej nu, nu var jag klar med dokumentärer åtminstone för en tid. Det här betyder inte att jag inte skulle älska att göra dokumentärer men det känns som att jag har sagt det jag vill säga med dem.
Pirjo Honkasalo ville beskriva en ynglings inre värld. Att filmen dessutom råkar vara aktuell är en bonus men var inte anledningen till att hon ville ta sig an romanen.
– Parallellerna med terroristbröderna i Boston ligger nära till hands. Nu sitter den yngre av dem i fängelse för resten av sitt liv, förmodligen för att han lät sig manipuleras av sin storebror.
– Det är ofrånkomligt att inte tänka på det. Simo är 14 år och det är en farlig ålder.
På tal om aktualitet menar Honkasalo att den som vill vara aktuell måste kunna känna på sig vad som ligger i luften.
– Jag tror att den som medvetet försöker vara aktuell ohjälpligt hamnar på efterkälken.
Beundrade och besvärade
Pirjo Honkasalo och Pirkko Saisio är i dag något av kulturens superstjärnor, den ena firad på filmfestivaler världen över och den andra nästan ihjälälskad av sin icke-homofoba hemmapublik.
Pirkko Saisios författarskap har nagelfarits i flera doktorsavhandlingar medan Pirjo Honkasalo nu tillägnas en alldeles egen bok, Armoton kauneus (Den obarmhärtiga skönheten) författad av den amerikanske filmkritikern John Anderson.
Både Honkasalo och Saisio verkar vara rätt besvärade över uppmärksamheten.
– Den känns både smickrande och irriterande, medger Saisio.
– Jag är nöjd med den avhandling om mitt författarskap som Päivi Koivisto disputerade med för två år sedan. Men andra har skrivit om fenomen jag inte är så förtjust över.
Pirjo Honkasalo beskriver äran över att tillägnas en hel bok som både svår och genant. John Anderson och hon har träffats på olika festivaler och han är, säger hon, en ”fin kille”.
– John är väldigt icke-amerikansk. Han är grubblande, har inget av den hysteriska energi som kännetecknar så många amerikaner.
– Men det är inte lätt att läsa en text som handlar om en själv.
Dåliga på samarbete
Betoniyö är visserligen ett samarbete mellan två personer som levt tillsammans ett helt liv. Men varken Pirkko Saisio eller Pirjo Honkasalo tycks ha varit intresserade av att kontrollera hur den andra behandlar materialet.
– På det konstnärliga planet är vi inte särskilt skickliga på samarbete. Ansvaret ligger hos Pirjo, jag har varken kommenterat eller kontrollerat, säger Saisio.
– Pirkko hade ett enda krav och det var att replikerna inte skulle ändras. Skådespelare tycker om att improvisera fram nya repliker men här gick det inte, replikerna var skrivna för sina personligheter, menar Honkasalo.
Betoniyö har finländsk biopremiär 1 november.