Lilli Stenius är en riktig romarinna
Tystnadens eko heter den monografi över skulptören Lilli Stenius som i dag presenteras i Helsingfors. Hbl har träffat konstnären i hennes ateljé och hem i Rom, där hon levt merparten av sitt liv.
ROM. Alla persiennerna i lokalen på gatunivå är helt neddragna som en kritvit ridå – något som gott kunde vara en konstnärlig installation i sig. Ingen skylt och bara en anonym ringklocka. Här kommer inte vem som helst in. Ingen utomstående skall veta om all den konst och skönhet som finns gömd bakom dörren på denna korta gatstump, högt belägen på en av Roms kullar Monteverde.
Här ligger Elisabeth Stenius ateljé. Ingen verkar någonsin ha kallat henne så. Det har alltid bara varit Lilli, inte bara bland vännerna utan även som konstnär. Dessutom verkar nästan alla barnen i diplomaten och författaren Göran Stenius stora familj ha fått smeknamn som de behållit som vuxna.
Ateljén som också har en övervåning är proppfull med föremål. Allt är i perfekt ordning. Redskap och material på ett ställe. Böcker och kataloger fyller bokhyllorna tillsammans mindre konstverk som barnporträtt i terrakotta och en serie små moderna altarskåp i ljust trä varvat med Roms fattiga ”marmor”, travertinen. Altarskåpen som är triptyker var en serie som Lilli Stenius började göra för drygt tjugo år sedan och som hon haft stor framgång med.
– Det här verket har jag gjort inför presentationen av boken i Finland, säger hon och pekar på en liten installation gjord i lätt balsaträ som formar en ram i vilket ett vitt skrynklat papper skjuts in.
Ett kapitel i livet
Verket heter Lekfulla spår och Lilli Stenius berättar att idén föddes när hon låg i sängen och precis hade vaknat. Hon ville ha ett litet verk, som inte var tungt, något att lägga i resväskan och visa i samband med dagens bokpresentation som inkluderar en mindre utställning.
Tystnadens eko ges ut på fyra språk samtidigt: svenska, finska, italienska och engelska. Konsthistorikern Timo Keinänen som är initiativtagare till boken känner Lilli Stenius väl. Under flera år hade han insisterat på att få göra boken.
– I det längsta sade jag nej. Jag tyckte inte att jag som konstnär var färdig för att det skulle göras en bok, säger hon.
Känns det bra att boken kommer nu? I fjol fyllde du 70. Är denna monografi lite av ett bokslut?
Lilli Stenius smakar på ordet, där vi sitter kring arbetsbordet som är fullt av papper och skisser. Så slår hon det ifrån sig. Nej, det är för definitivt, menar hon. Hon ratar även ”ett första bokslut”.
– Boken är ett kapitel i mitt liv, säger hon till sist.
Vad är kreativitet för dig?
– Starka upplevelser av det sköna och händer som jobbar. Medan händerna jobbar, mina och dina, sker kreativiteten.
Bland all italiensk skönhet som inspirerar nämner hon Roms konstskatter med Caravaggio och Michelangelo, men även unika naturupplevelser i den vackra bergsregionen Abruzzo. Här har hon ett hus mitt på landet med en större ateljé. Det är här hon gör mycket av de stora offentliga beställningsverk som hon fått på senare år. Lilli Stenius har gjort fontäner och minnesmärken över andra världskrigets offer, men också gjort hela utsmyckningen av en kyrka i Landi utanför Rom.
– Jag jobbade med denna kyrka i början av 2000-talet. Den var på sätt och vis ett sorgearbete över min mamma och pappa som gick bort under åren 2000–2001, säger hon.
Lilli Stenius har blivit en riktig romarinna. Hon växte upp i kvarteret Monteverde då pappa Göran Stenius, som var katolik liksom Lilli, var Finlands sändebud till Vatikanen. Familjen bodde i unika Villa Lante, som är en renässansvilla ritad av Giulio Romano. Tack vare Göran Stenius agerande tillhör den i dag finska staten.
Tillbaka till naturen
I Lilli Stenius’ konst förenas medelhavskulturen med det nordiska. Största delen av sina skolår och sin utbildning genomgick hon i Helsingfors.
Din konst går ofta tillbaka till något slags ursprunglighet i naturen. Du är väldigt intresserad av råmaterial som granit, trä, lera.
– Det stämmer. För mig är nästan alla material lika intressanta att arbeta med. När den här boken presenterades i Rom så sades det vid introduktionen att jag med min konst vill väcka känslor för naturen. Det är kanske inte helt fel i vår tid, när största delen av befolkningen bor i städer dominerade av cement.
Ett favoritmaterial har hon dock. Det är den redan nämna travertinen som fortfarande bryts på samma ställen som för tvåtusen år sedan, bland annat i Tivoli utanför Rom. I sin dagbok, som är återgiven i boken, skriver Lilli Stenius så här:
”Det är inte bara av estetiska skäl som jag föredrar travertin. Visst har den en stor dragningskraft på mig tack vare sin färg, sin levande yta och sin porösa struktur, full av överraskningar. Det rör sig egentligen om spår som vattnet har lämnat under tusentals år … Tanken på Mose klippa är inte alltför avlägsen. Vågar jag således säga att det finns en andlig närvaro i travertinen? Det är en djärv tanke, men jag gillar den”.
Flera av medlemmarna i hennes familj har varit och är konstnärligt lagda. Lilli har en syster Franci (Franciska) som är målare. Ett område inom konsten där hon själv varit mycket lite verksam. På frågan varför hon själv blev konstnär, svarar hon så här:
– För mig har det blivit viktigt i livet att upptäcka min omgivning genom att teckna och rita av den. Som konstnär ser du så mycket mer av verkligheten än om du bara tittar eller fotograferar.
Hennes kreativitet förefaller aldrig sina. Lilli Stenius har ständigt mer på gång än vad hon hinner med. Det mesta förverkligar hon dock. En del offentliga arbeten försenas, men det beror på beställaren och den italienska byråkratin. För att klara av de riktigt stora jobben har hon ibland medarbetare.
– Jag höll för ett tag sedan på med ett stort gipsarbete och då beklagade jag mig för mina två assistenter och sade att jag tyckte det var svårt att få tiden att räcka till. Då höjde de plötsligt blicken, tittade på mig och sade: ”Lilli, kan det möjligen vara så att du har på tok för många idéer?”
Konstkritikern Dan Sundell presenterar monografin om skulptören Lilli Stenius på svenska och finska på Richardsgatans bibliotek (Richardsg. 3) tisdagen den 29.10 kl. 18.