"Karin Smirnoff ruskade om samhället"
Kändisbarn, gift med en revolutionär och författare till kontroversiella verk. Karin Smirnoff var länge bortglömd, men en nyutgåva gör författaren aktuell igen.
– Många blir överraskade när de hör att Siri von Essen och August Strindberg hade ett barn som skrev, berättar Rita Paqvalén, som är en av redaktörerna bakom nyutgåvan av Karin Smirnoffs verk.
Karin Smirnoff (1880–1973) hade inte bara kända föräldrar, hon kom att skapa sig egen författarkarriär som rymde romaner, pjäser och en biografi över modern, den finländska skådespelaren Siri von Essen. Hon gifte sig med en rysk revolutionär och hade Gorkij som middagsgäst.
Med andra ord är hon en personlighet som hade platsat i en gedigen historisk roman eller åtminstone i facklitteraturen. Ändå är hon i dag så gott som bortglömd.
Det var när Rita Paqvalén och Hedvig Rask arbetade med boken Kvinnornas Helsingfors som de upptäckte Karin Smirnoff – en sann Helsingforsskildrare som beskrev allt från fattiga arbetarkvarter till frigjorda Ateneumflickor.
När de tillsammans med fyra andra redaktörer planerade en serie om svenskspråkiga kvinnliga författare i Finland som fallit i glömska fastnade de vid hennes namn.
– Jag tycker om all typ av tendenslitteratur! Karin Smirnoff tar upp aktuella, brinnande samhällsfrågor, säger Hedvig Rask.
Böcker förankrade i samhällsdiskussionen placerades ofta just i facket ”tendenslitteratur”. Karin Smirnoff skrev moraliteter om singelmammor, homosexualitet och barmhärtighetsmord – kontroversiella ämnen under 1900-talets förs- ta halva.
Fel på samhället
Ingen typisk ”fruntimmersbok”, ansåg Hufvudstadsbladets recensent 1915 om romanen Under ansvar som tillsammans med pjäsen Ödesmärkt ingår i Schildts & Söderströms nyutgåva. Boken handlar om den unga Ruths kamp som ensamförälder till ett utomäktenskapligt barn.
– Hon skrev om en ny sorts kvinna som var både mamma och yrkesarbetande. Man kan säga att hon är sin pappas dotter. Hon sätter problem under debatt precis som August Strindberg, men utifrån ett feministiskt perspektiv, konstaterar Rita Paqvalén.
Pjäsen Ödesmärkt från 1923 skildrar i sin tur homosexualitet. Här möter vi den sympatiske Anders Hagman som förälskar sig i sin skyddsling, den unge Daniel, men går ett hårt öde till mötes.
– Karin Smirnoff försvarar homosexualitet. I hennes texter framstår samhället som har problem, inte mannen som älskar en annan man eller den ensamstående modern som älskar sitt barn.
Vad gäller teman fick Karin Smirnoff sällskap av samtida kolleger som Agnes von Krusenstjerna och Alma Söderhjelm.
– Det var ändå få som vågade skriva så öppet som hon vilket gör henne unik. Hon skriver inte bara om den kvinnliga kroppen och kvinnosaken, utan också om stora politiska frågor, säger Rita Paqvalén.
– Det är skam och skandal att hon inte finns med i Nordisk kvinnolitteraturhistoria, påpekar Hedvig Rask.
Populär i dag
I Studentbladet skrev Hans Ruin att Karin Smirnoff ”ruskade om samhället”. Också på 2010-talet tycks hon vara relevant – i samband med utgivningen ordnar Svenska Teatern en läsning av pjäsen Ödesmärkt som på kort tid hunnit bli fullbokad.
– Det visar att det finns ett intresse för bortglömda författare, att det inte är något dammigt, konstaterar Rita Paqvalén.
När det begav sig fick pjäsen kalla handen av Dramatiska teatern i Stockholm. Dramaturgen berömde de konstnärliga kvaliteterna men avrådde från att uppföra den. ”Ett fall ur det erotiska livets sjukdomsjournal” kunde väcka ont blod hos teaterpubliken.
När skådespelaren Riko Eklundh nu tar sig an rollen som Anders i läsningen är det med andra ord ett historiskt ögonblick. Pjäsen har spelats två gånger – i Belgien 1933 och på Nya Pistolteatern i Stockholm 1999 – men får nu sin Finlandspremiär.
– Det är inte Anders som är fel, han är bara född i fel tid. När han dör i slutet följer han många självständiga kvinnors öde i 1800-talslitteraturen, de giftes bort eller dog. Det är inte möjligt för honom att leva ut sin homosexualitet så han dör, säger Rita Paqvalén.
”Karin ska skriva”
Att Karin Smirnoff flyttade till Sverige kan delvis förklara hennes frånvaro i den finlandssvenska litteraturhistorien, tror redaktörerna.
Flytten skedde vid inbördeskriget – maken Vladimir Smirnoff hade hjälpt Lenin under revolutionen och var inte längre välkommen i Finland.
– Det var genom Vladimir Smirnoff som Karin lärde känna socialismen och han stödde också hennes författarskap. Pappa August hade ändå i ett tidigare skede sagt att ”Karin ska skriva”, berättar Hedvig Rask.
Största delen av informationen arbetsgruppen samlat på sig kommer från Kungliga bibliotekets arkiv i Stockholm. Dit donerade Karin Smirnoff och hennes dotter manuskript, självbiografiska anteckningar, dokument om bland andra Vladimir Smirnoff och korrespondensen med August Strindberg – brev som handlar om pengar, skulder, författarskap och fotografi – familjens stora intresse.
– Hon var en medveten arkivbildare och materialet är fascinerande i sin bredd. Hon skapade en bild av sig själv och sin familj som kanske inte är helt autentisk, men det är den bild hon ville förmedla, säger Rita Paqvalén.
Karin Smirnoff växte upp tillsammans med sina syskon och sin mor som flyttat tillbaka till Finland efter att äktenskapet med Strindberg upplösts. I Helsingfors fick familjen också sällskap av Marie David, Siri von Essens väninna, som Strindberg utpekat som ett ”lesbiskt monster” i En dåres försvarstal.
– Många ämnen som Karin Smirnoff skrev om fick hon säkert hemifrån. ”Tantis”, som hon kallade Marie David, bodde med dem och via henne kom de i kontakt med konstnärliga kretsar och homosexualitet. Sociala frågor kom in genom att familjen efter skilsmässan var tvungen bo i områden som inte var i enlighet med deras börd. I sina böcker ger hon en delvis romantiserad bild av arbetaren, men också en realistisk bild av misären, berättar Rita Paqvalén.
Det var också till arkiven och bouppteckningarna arbetsgruppen fick ty sig när upphovsrätten för de nypublicerade texterna skulle redas ut. Karin Smirnoffs dotter, som också hette Karin, gifte sig med sin kusin Erik Strindberg men fick inga egna barn.
– Men han hade en familj sedan tidigare i Australien. Där finns nu Erik Strindbergs fem barn som vi haft kontakt med. De visste om att de hade en kvinnlig släkting som skrev böcker, men inte så mycket mer än det, så de blev glada när de hörde att hon skulle ges ut igen, berättar Hedvig Rask.