Kaj Korkea-aho: Skrota bibelbältet
Kan vi inte skrota benämningen bibelbältet redan? Åtminstone tillsammans lossa på bältesspännet och göra oss klara över vad det döljer, få fram den bleka trivselmagen i dagsljus, låta den dallra naken och synlig för vad den är: ett plufsigt resultat av åratal av stillastående?
Österbotten är stort, alldeles fantastiskt och har i allmänhet väldigt lite med Bibeln att göra. De flesta österbottningar kan just ingenting om Bibeln, går inte i kyrkan och är inte särskilt religiösa. Benämningen bibelbältet är för utomstående alltför ofta en bekväm förenkling av geografi och demografi, för dem som bor där en behändig förklaring till bakåtsträvande strömningar i näromgivningen. Men det handlar ändå sällan om Bibeln när åsikterna börjar gå heta. Norra Österbotten är visserligen gamla väckelsetrakter, men det börjar vara länge sedan gudsordet brann.
Det handlar i majoriteten av fallen om okunskap, om det slutna systemets fossilisering av omständigheter, om traditioner och tankesätt som sällan utmanas. Om isolation. Jag har alltid själv tänkt att det framför allt är ett resultat av språket. I den svenskspråkiga delen av Norra Österbotten talas det uråldriga dialekter, så skilda från svenskan att en del av invånarna aldrig lär sig att kommunicera ordentligt på svenska, för att inte tala om finska. De levande och unika modersmålen skapar stark samhörighet samtidigt som de stänger ut omvärlden. Begränsningarna skapar lätt en egen verklighet, betydligt lättare att förstå och kontrollera än den multidiversa verkligheten som man åtminstone anar till exempel i större städer.
Men så är det väl överallt där man av någon orsak är omgiven av murar. Så funkar väl ösamhällen, så funkar väl rätt långt hela Svenskfinland. Man kan mycket riktigt läsa de mest varierande nyhetskommentarer och åsikter på alla landskapstidningars webbplatser. Men det är bara Österbotten man per automatik tillåts avfärda som allmänt inskränkt.
När programmet Obs Debatt frågar folk på gatorna i Jakobstad vad de tycker om att staden nästa år ska få en egen pridefestival är de flesta odelat nyfikna och positiva. Den enda intervjuade motståndaren kallar sig värdekonservativ och säger att det är provocerande att bögarna kommer till Jakobstad och ordnar något dylikt. Okunskapen lyser igenom mannens motstånd betydligt mer än en konservativ värdegrund. Jeppis Pride ordnas förstås av lokala krafter för i första hand lokala intresserade. Bögarna finns och har alltid funnits i Jakobstad. Att mannen inte verkar inse detta är argument nog för att pridefestivalen ska ordnas, men har inget att göra med tro eller värdekonservatism.
De allra flesta österbottningar är öppensinnade, också de som är religiösa. Det är dumt att låta en krympande minoritets okunskaper stämpla ett helt samhälle, lika dumt som det är att sätta likhetstecken mellan religiositet och inskränkthet.
Kaj Korkea-aho är författare.