Kaj Korkea-aho: Till alla bögar

Till dig som den här kolumnen riktar sig till: Det är inget fel på dig.

Det här är en kolumn till alla unga laestadianska bögar. Ett öppet brev till alla unga homosexuella inom alla religiösa samfund. Egentligen är det här en hälsning till alla homosexuella, oberoende om man hör till en församling eller inte. Den här kolumnens budskap är hur som helst detta: Det blir bättre.

Jag förstod att jag är bög när jag var tolv. Det gjorde mig livrädd. Det fanns ingen i min omgivning som var bög. I församlingens ungdomsgrupp hade jag lärt mig att jag hamnar i helvetet om jag någonsin blir tillsammans med en kille.

Jag minns hur jag som fjortonåring låg i mitt rum och försökte sova i total panik. Jag minns skräcken för att någon skulle få veta, jag minns hopplösheten, att jag var säker på att jag aldrig skulle klara av att berätta för någon. Jag minns rädslan för att bli ensam. Jag minns att jag inte trodde att jag skulle leva ens tills jag var arton. Men det blev bättre.

Jag minns hur jag gick i korridoren i Sursik högstadium när någon slängde en snöboll rakt i huvudet på mig och skrek bög. Jag minns att jag var livrädd. Men det blev bättre.

Jag minns att en av mina vänner sa att han önskade att alla bögar skulle hängas på torget i Jakobstad. Samma kompis sa att om han fick reda på att någon av hans kompisar är bög så skulle han aldrig tala med den kompisen igen. Jag berättade inte, skulle aldrig ha vågat eller velat.

Till sist mådde jag så dåligt att jag berättade det ändå, för en kompis som jag litade på, från en församling. Det dröjde en halv minut in- nan jag hade händer på mitt huvud. Jag skulle bli frisk, sa hon. Helad. Men jag blev inte helad. Det blev bättre.

Det blev mycket bättre. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Det tog bara ett tag. Jag önskar att det hade gått snabbare, men huvudsaken är att det blev bra.

Till dig som den här kolumnen riktar sig till: Det är inget fel på dig. Det du känner är inget du kan trotsa, arbeta bort, göra om. Men det gör inget. Det du känner är nämligen något fint, något gott, antagligen det finaste du har. Förmågan att älska en annan människa.

När du berättar för dina närmaste kommer dina vänner antagligen att förstå. Om de inte gör det kommer du att få nya vänner. Bättre vänner. Din familj kommer också att förstå. Kanske inte direkt, men så småningom. Du kommer att hitta en människa att älska som också älskar dig. Kanske inte från din hemort, men världen är större än så. Du kommer att ha ett fantastiskt liv. Det kommer att bli bättre.

Kaj Korkea-aho är författare och komiker.