Samtalstjänsten hinner lyssna
Man behöver inte vara troende för att ringa ett krissamtal till kyrkans samtalstjänst. – Den svenska jouren är öppen alla kvällar året runt, påminner verksamhetsledare Astrid Nurmivaara.
När chockfasen efter en anhörigs självmord släpper betyder det inte att frågorna och behovet av att tala försvinner.
- Församlingarnas samtalstjänst svarar på numret 010 190 072. Frivilliga jourar alla dagar, hela året, klockan 20–24.
- Samtalet kostar som ett lokalsamtal eller enligt den egna telefonoperatörens avgifter.
- Samtalstjänsten tar också emot handskrivna brev. Den som skriver skickar sitt brev till Församlingarnas brevjour, PB 210, 00131 Helsingfors. Där skannas det in utan information om avsändaren och skickas till jouren, som besvarar brevet. Olika personer besvarar och postar breven så att skribenten får vara anonym.
- Kontakten kan också ske via webben på http://evl.fi/natjour. Kontakten är anonym.
- Samtalstjänstens jourtelefon har fungerat i över 50 år. Den initierades av en grupp studenter vid Nylands nation under namnet Trösten. I dag finansieras den av 27 församlingar och samfälligheter. I slutet av oktober startar en ny avgiftsfri grundkurs för intresserade blivande jourer.
- I fjol besvarade jourerna 1042 samtal i Helsingforsregionen och kring 400 i Österbotten.
- Kyrkans samtalstjänst har även en chattjour på adressen evl.fi/chatt. Den är öppen måndag–torsdag klockan 18–20.
– Men det kan hända att man inte vill tala med sina närmaste. Eller så kan det hända att de inte längre orkar lyssna. Då kan man ringa samtalstjänsten, säger Astrid Nurmivaara.
Just nu arbetar kring 75 personer i huvudstadsregionen som jourer. Jourerna arbetar utan ersättning och är förtegna om sitt uppdrag eftersom de bara får berätta om det för sina närmaste.
De som jourar på samtalstjänsten har minst en trettio timmars kurs bakom sig och fortbildas under uppdragets gång. I utbildningen går man igenom etiska principer och diskuterar livskriser, sjukdomar, sexfrågor, relationsproblem, ekonomiska frågor och självmordsproblematik.
– Jourerna har ofta själva gått igenom svåra saker i livet, men är inte längre i kris. Är man det kan man inte arbeta med att svara på samtal. Den som jobbar här ska inte heller missionera. Tron kan ge jouren en stabil grund att stå på, men det är inte religiösa frågor som är det viktigaste – om inte den som ringer önskar det förstås, säger Nurmivaara.
Jourerna trugar inga råd på den som ringer. Däremot är de utrustade med kontaktuppgifter till instanser som kan hjälpa vidare om de känner att de inte räcker till. De vet de vad anhöriga till dem som begått självmord kan bära på.
– Det finns skam, skuldkänslor och sorg att bearbeta. De anhöriga kan också ha levt med rädslan för självmordet länge innan det kom. Tiden läker säkert sår, men det blir mer eller mindre djupa ärr efter dem. Jag är rädd för att många blir ganska ensamma med sin sorg, säger Nurmivaara.
Nurmivaara är bekymrad över nyheterna om att allt fler unga och medelålders i arbetslivet lider av depressioner.
– Varför kräver vi så mycket av oss själva och varandra att resultatet kan vara ett självmord?
Nurmivaara säger att det är lätt att tänka att samhället på något sätt ska ta hand om sorgen.
– Vi kan vara ganska tafatta med att ställa de viktiga frågorna, men jag tror vi alla får lära oss ta ett större ansvar för varandra i framtiden. Som vän eller granne kan man visa att man bryr sig om – hålla kontakten med dem som sörjer, baka en kaka, bjuda på kaffe eller bara umgås normalt, säger hon.
– Ibland blir man nästan tvungen att tränga sig på för att den anhöriga till en som begått självmord inte ska bli ensam.