Akut samtalshjälp minskar självmord
Centralförbundet för mental hälsa efterlyser ett effektivt nationellt program för att minska självmorden i Finland. Vartannat kunde förhindras, anser förbundet.
En jämförelse: 2013 dog 258 finländare i trafikolyckor. Samma år tog 887 finländare livet av sig. Inför riksdagsvalet i våras lobbade därför frivilligorganisationen Centralförbundet för mental hälsa för att få in en skrivning i det kommande regeringsprogrammet om en nationell strategi för att förebygga självmord.
- Psykosociala förbundet. Förbundets lokalföreningar (hittas på www.fspc.fi) erbjuder bland annat kamratstöd i frågor kring psykisk hälsa och rättigheter.
- Krisjouren för unga. Krisjouren på Helsingforsmissionen erbjuder gratis och konfidentiell samtalshjälp för 12–29-åringar och deras familjer. Jouren har öppet klockan 8–16, men också senare vid behov. Under jourtiden klockan 11–13 kan man droppa in på Albertsgatan 33 i Helsingfors utan tidsbokning tisdagar, onsdagar och torsdagar. Du når jouren på krisjouren@helsinkimissio.fi eller via www.helsingforsmission.fi.
- Folkhälsan. Mottagningar för unga och unga vuxna finns i Helsingfors, Vasa, Åbo och Pargas. Hitta rätt via www.folkhalsan.fi.
- Sluta panta. Den nationella onlinetjänsten där unga kan samtala med professionella handledare håller sin chattlinje öppen måndagar, tisdagar och fredagar klockan 19–22 på adressen svenska.yle.fi/sluta-panta
- Psykporten för unga. På nättjänsten www.psykporten.fi finns information om psykisk hälsa, hjälp för självbedömning och självhjälp. Webbplatsen riktar sig till unga, föräldrar och yrkesutbildade personer. På den finns också konkreta adresser till närmaste vårdinstans som ger akuthjälp vid kris. Här finns också en möjlighet till nätterapi.
I regeringsprogrammet från slutet av maj står det nu att ett nationellt arbete för att främja psykisk hälsa och förebygga ensamhet ska inledas. Bara några veckor senare meddelade ändå Folkpensionsanstalten att rehabiliteringen Aura som planerats starta 2016 – och som skulle ha kostat drygt 20 miljoner euro per år – inte blir av på grund av regeringens sparkrav. Aura hade ersatt de nuvarande rehabiliteringarna Aslak och TYK, som båda haft som mål att bland annat minska och förebygga sådan psykisk belastning som leder till arbetsoförmåga. Frågan kopplar till självmordsstatistiken då risken för självmord växer för dem som förlorar sitt jobb och hamnar i marginalen.
"Vad tänkte du lösa?"
I höstas besökte Shakhar Saxen, chef för Världshälsoorganisationen WHO:s enhet för psykisk hälsa, Finland. Med sig hade han WHO:s färska rapport om att förebygga självmord.
På WHO:s åtgärdslista står bland annat tidig hjälp till missbrukare och personer med psykproblem, kronisk smärta eller akuta känslomässiga stresstillstånd. På listan finns också stöd till dem som redan har ett självmordsförsök bakom sig.
Föreningen för mental hälsa i Finland (FMHF) har tagit tag i just det konkreta på WHO:s lista. I Helsingfors och Seinäjoki startade krisarbetare för snart tre år sedan en akuthjälp. Modellen heter Linity och bygger på erfarenheter från psykiatrisk akutvård i Schweiz.
Metoden, som enligt en färsk schweizisk utvärdering ger gott resultat, bygger på berättelser.
– Min första begäran till den som försökt begå självmord är att få höra hens livshistoria. Vi ber om den för att förstå vad det var som ledde så här långt. Den andra vet alltid själv vad det handlar om, men har saknat lösningen och tron på att det finns en sådan. Ofta resonerar sig folk sedan till svaren alldeles själva, säger Marena Kukkonen, krisarbetare och projektchef för Linity.
Mot slutet av samtalet ställs frågan: Vilket problem hade självmordet löst för dig?
Kukkonen vill punktera några myter.
– Folk som säger att finnar inte talar om sina problem har fel. De talar om de får göra det. Det är inte alls farligt att tala öppet och direkt om självmordstankar – tvärtom. Det är också en missuppfattning att den som försöker ta livet av sig vill dö. Det handlar oftast om att leva med en så svår psykisk smärta att man inte längre står ut och inte ser andra utvägar, säger hon.
Sedan Linity-projektet startade 2013 har över tvåhundra personer fått hjälp på föreningens SOS-center i Helsingfors och i Seinäjoki. I höst utvidgas krishjälpen till Kuopio. Hjälpen är gratis, utan krav på remisser och anonym. Krisarbetare går på begäran in med personligt samtalsstöd till den som försökt begå självmord, så snart den akuta sjukhusvården tillåter. Linity i Helsingfors samarbetar både med staden och med Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.
– Läkare och vårdpersonal rekommenderar oss, säger Kukkonen och påminner om att vem som helst kan boka tid själv, oberoende av hemort. Tid får man senast inom fem dagar och samtalsspråket är finska.
Samtal och uppföljning
Fyra fem samtal räcker ofta. Sedan inleds en trygghetsperiod när krisarbetarna hör av sig brevledes var tredje månad det första året och två gånger det andra.
– Den som är sjuk behöver förstås behandling, men alla som tänkt på självmord är inte psykisk sjuka. Det är ofta olika livskriser som drivit allt till sin spets: missbruk, problem med parförhållandet eller ekonomiska bekymmer. Livskriser är inte psyksjukdomar, men behöver redas ut.
I samtalen och breven talar man sedan om varningssignalerna, de som skvallrar om att man på nytt glidit i väg mot riskzonen, mot nya självmordstankar: irritation, orkeslöshet, en vilja att isolera sig och att plötsligt släppa rutiner eller hobbyer. Klienten får också strategier för att hantera svåra situationer i framtiden. Den bakomliggande tanken är att den kris som ett självmordsförsök innebär lämnar spår i hjärnan och att de spåren lätt aktiveras vid ny emotionell stress. Då behöver man verktyg för att undvika ett nytt självmordsförsök.
Kukkonen tror på raka, ärliga frågor när något förändras i vardagen eller när dysterheten är tydlig: Hur har du det?
– Var inte rädd för att fråga. Det är värre att lämna någon ensam.