Rea tillreder råsaft av rabarber
Minimala stugor, ännu smalare grusgångar och bohemiska trädgårdar fulla med syrendoft. I Brunakärr utbyts odlingstipsen på svenska, allt medan de gamla stugorna lutar lite mera för varje år. Helsingfors äldsta koloniträdgård är som namnet säger byggt på ett kärr.
Man behöver inte gilla trädgårdsskötsel för att äga en kolonistuga. Rea Anner ville bara leva stugliv på somrarna. Kolonilotten i Brunakärr har precis motsvarat hennes önskemål.
– Jag är en usel odlare. Jag petar ner frön i myllan och efter ett par år undrar jag vad det är som växer där.
Men växer gör det ändå. Rabarbern är så frodig att Anner kallar den för rabarberskog. Syrenerna är nedklippta lite mer än vad trädgårdsföreningens regler kräver och har bildat stora blommande klasar strax ovanför utemöblemanget.
Där i syrenbersån serverar Rea Anner rabarbersaft med citron den här första varma sommardagen, efter en ändlös rad kalla och regniga dagar. Medan de flesta andra i Brunakärr klagar på att det har varit så kallt att ingenting blommar njuter hon av tillvaron.
– Jag köpte i tiderna den här lotten av en trädgårdsmästare, så allt var i toppenskick då. Visst sköter jag om den så gott jag kan, men trädgårdsodling är inte min grej.
Hellre gör hon rabarbersaft och några dagar senare en paj av samma tärnade stjälkar. Båda går enkelt att göra i anspråkslösa stugförhållanden.
– Den här saften är så lätt att göra, det är bara att skiva, blanda ihop och låta stå i ett par dagar. Tidigare skar jag stjälkarna i stora bitar, men när jag insåg att de går att återanvända i en paj så började jag tärna dem mindre.
(Se receptet på Reas rabarbersaft efter artikeln.)
Ordning på stugorna
Brunakärrs koloniträdgård är den äldsta i Helsingfors, den är grundad 1918 och firar således hundraårsjubileum om några år. Då hoppas föreningens ordförande Marga Brunila att många av de pågående projekten ska vara klara.
– Det händer mycket här nu. Vi strävar efter att nå samma status som bland andra Vallgård, att koloniträdgården skyddas i sitt nuvarande skick med en klausul i detaljplanen. Vi har flera gånger naggats i kanterna, både när Naguvägen breddades och när bussdepån byggdes – då blev vi av med nitton lotter.
Just nu råder det byggförbud i trädgården. Ingen får bygga om sin stuga innan ritningarna för de nya typstugorna har godkänts på Helsingfors stad. Det borde ske i höst. Flera stugägare med sneda och föråldrade stugor väntar ivrigt på att få bygga nytt.
– Vi står på ett kärr och det sätter sina spår. Vissa vårar har vi fortfarande problem med översvämningar. Många stugor är väldigt gamla och sneda, de sjunker ner i kärret och det sker ojämnt, ett hörn här, ett annat där.
Ett efterlängtat byggprojekt pågår ändå uppe på WC-backen. Föreningen bygger ny bastu med tillhörande duschar och inva-toalett.
– Det blir väldigt smått, vi måste anpassa bygget efter föreningens tillgångar. Men eftersom man inte får ha egna dass på de små lotterna måste vi satsa på att bygga nya gemensamma toaletter. Det här är ett projekt som vi planerat i flera år.
Rosor runt nybygge
Maylis Karjalainen bor i en av de nyare stugorna på området. Den lät hon bygga 2001 efter att hon något tidigare hade blivit förtjust i området. Nu studerar hon till trädgårdsmästare och praktiserar på sin egen lott, som bokstavligen står i blom.
– Jag är ingen grönsaksmänniska, här finns bara en minimal köksträdgård med vitlök och örter. De fyra äppelträden och en gammal syren är allt som finns kvar av den gamla trädgården, allt annat har jag planterat eller flyttat. Ibland går det fel, då får jag riva upp och flytta på plantorna igen, förklarar Karjalainen.
Hennes lott är som tagen ur en handbok för koloniträdgårdar. En stenlagd gång, omgiven av symmetriska odlingar, leder upp till stugan i mitten, som ligger inbäddad i blomstrande grönska. Matplatsen ligger intill ytterdörren som en naturlig förlängning av stugan. Rabatterna är fulla av olika slags perenner, hallonbuskarna är redan nu fulla av omogna bär.
– Teresa-rosen är en av mina favoriter, den är härdig och trivs väldigt bra här.
Stugan är byggd på stålpelare och kommer inte att sjunka ner i kärret, som så många andra på området. Den är modernt inredd i vitt och svart och känns förvånansvärt rymlig. Där finns allt man behöver i en stuga, från bokhyllan med deckare och trädgårdsböcker till en liten kamin som håller kylan borta under svala försommarkvällar.
Smått och mysigt
När de nya typritningarna godkänns kommer Brunakärrs koloniträdgård att genomgå en föryngringsprocess. Redan nu sker en generationsväxling. Många gamla stugägare säljer sina lotter och barnfamiljer flyttar in.
– Det märks genast om man inte sköter sin lott, grönskan tar över. Det tar inte mer än tre år så har en tidigare välansad lott vuxit igen. Innan det går så långt uppmanar vi ägarna att snygga upp sin lott. Om de inte mäktar med arbetet rekommenderar vi att de säljer den, säger Brunila.
En del täppor går också i arv. Här finns några stugägare som är släkt med en ursprunglig invånare, de har ärvt sin lott av någon mor- eller farförälder.
– Glädjande många barnfamiljer har skaffat stuga här under de senaste åren.
Brunakärr är den enda svenskspråkiga koloniträdgården i Helsingfors. Det betyder att alla protokoll, regler och instruktioner bara skrivs på svenska.
– Medlemmarna måste kunna språket så bra att de kan läsa och förstå våra regler och bygganvisningar.
En promenad genom koloniträdgården bjuder på inblickar i många slags trädgårdar. Här finns allt från Trollebo med sitt torvtak och den djungelliknande trädgården full av spännande detaljer till Solsidan, där husmor Gurli Koskinen har indelat sin täppa i olika slags rum med hjälp av buskar och häckar. Inte ett ogräs syns i hennes minutiöst vårdade trädgård, där potatisen blommar, kaprifolen doftar och en enbent mås tar sig ett dopp i näckrosdammen varje dag.
– Visst har vi smalare gångar och mindre stugor här än i stadens övriga koloniträdgårdar. Men det är så mysigt här, sammanfattar Marga Brunila stämningen i kärret.
Recept
Reas rabarbersaft (och paj)
Du behöver: 8 stjälkar rabarber (rejäla), 3 citroner, 1–2 kg socker och vatten.
Tvätta citronskalet, skiva citronerna. Skala rabarbern lätt och tärna. Blanda fruktbitarna och sockret i en stor hink med lock. Häll på vatten så att det täcker allt. Rör om så att sockret inte klimpar sig på bottnen. Sätt på locket och låt hinken stå i rumstemperatur. Glöm bort allt i två dygn.
Häll upp saften på flaskor och förvara dem i kylskåp. Koka upp saften snabbt om du vill förvara den en längre tid.
Ta tillvara rabarberbitarna och gör en paj av dem. Koka först bitarna en stund, annars hinner de inte mjukna i ugnen. Blanda ihop en pajbotten, häll bitarna över och grädda. Avnjut som den är, gör det enkelt! Det behövs varken sås eller glass till.
PS. Jag gjorde en provsats med endast ett halvt kilo socker och det blev alldeles lagom sött. Så pröva dig fram med sockermängden. -Petra