Andrea Svanbäck: Feg tv-kultur
Är våra mest kreativa tv-hjärnor konceptens fångar?
Twitteroraklen fick rätt. Andy McCoy hölls i Big Brother-huset i nio dagar. Sedan fick han nog och vandrade ut. På fredag ska han öppna sin konstutställning Andy McCoy Extravaganza på Kabelfabriken. Kanske inte så konstigt att tiden i kamerahuset blev kort. Detsamma gäller schlagerstjärnan Frederik som också han på fredag förväntas spela på restaurang Tähti i Helsingfors. Vi kan väl redan slå fast att han stuckit från programmet till dess?
Det säger en del om tillståndet i tv-landet Finland att den största begivenheten den senaste veckan är ett fjorton år gammalt holländskt tv-format där kändisar stängs in i ett kameraövervakat hus för att glo ihjäl varandra. Med nytt tittarrekord på premiärprogrammet – 793 000 personer kan ha fel – och uppenbart uppgjorda kändisgästspel luktar alltihop så unket att man med god orsak kan ifrågasätta finländska tv-producenters förmåga att tänka nytt innehåll.
Kanske är det till och med så illa att våra mest kreativa hjärnor är konceptens fångar. Fördelarna är ju många: spelreglerna skrivs av någon annan, tittarna känner igen alltihop från tusen gånger förut och ingen tvingas uppfinna hjulet på nytt. Med andra ord: låga trösklar och totalfritt på överraskningsmoment.
Detta samtidigt som en hel massa innehåll verkar bli ogjort. Uppenbarligen för att minsta lilla utveckling känns för svår, för dyr, för riskabel. Tänker sorgset på vissa av våra kulturprogram som kämpar med grava profilproblem.
Ta till exempel TV1:s kulturmagasin Strada där programledarna försöker göra sketcher av seriösa intervjuer åtföljt av en grafik som verkar uppgrävd från 90-talet. Statiska, trist filmade intervjuer fyller det mesta av sändningstiden. Visst, Yle Teema har sitt breda kanalutbud men det mesta av vad som visas där är inte gjort i Finland i dag.
På finlandssvenskt håll kan vi trösta oss med Yle Fems Pixel som för det mesta sätter ribban högt. Samt då snegla och avundas Sverige.
På andra sidan Östersjön vågar jag påstå att det just nu görs världens bästa kulturprogram, med titlar som Kobra, Babel, Historieätarna och Livet på operan. Pulsen, närvaron – allt sitter som ett smäck. Aldrig torrt tilltal, alltid något oväntat att lära. Bästa sortens infotainment blir program man inte klarar sig utan.
Varför görs inget likande i finländsk tv? Min beställning är att det borde ske nu, på sekunden. Vi ska, kan och har inte råd att vara sämre.