Andrea Svanbäck: Manliga bestar

Tolvåringen står med vatten upp till halsen. Hon är på väg att dränka sig i en sjö på Nya Zeelands södra ö men någon hinner hindra henne. Väl hos polisen kommer det fram att flickan är dotter till traktens knarkkung. Dessutom är hon gravid. Någon dag senare försvinner hon.

Det här är upptakten till dramat Top of the lake, signerat Oscars­vinnaren Jane Campion och redan tokhyllat av kritiker världen över. Den sjudelade serien korkar tv-hösten, åtminstone för dem som har SVT. När finsk tv hinner i kapp är ännu osagt.

Berättelsen har på kort tid fått ett slags kultstatus och flera kulturuppslag i bland annat rikssvenska dagstidningar. Dels för att dramat anses bli Campions definitiva comeback. Inte sedan Pianot (1993) har det hon velat säga känts så här angeläget. Dels för att anslaget är ambitiöst: här finns filmatiska ambitioner och geniala ­skådespelare, däribland Elisabeth Moss, mest känd i rollen som Peggy i Mad Men.

Efter att ha sett två avsnitt är det ändå temat jag grubblat över mest. Campion tar oss med till en avlägsen håla där bestialiska män fortfarande styr det mesta. Sköra kvinnor får fungera som deras ständiga motpol och utmanare. Ett patriarkalt samhälle där inte mycket hänt sedan Twin Peaks glansdagar.

Jag faller för stämningarna och karaktärerna: alla som någon gång bott på en liten ort känner igen tankesättet kring hur det som varit på något plan bör få vara. Samtidigt förföljs jag av känslan att jag sett allt förut: onda män mot bräckliga kvinnor. Ett 2010-talets Twin Peaks, om man så vill.

Kanske har jag blivit kräsen. För till de senaste årens starkaste tv-upplevelser hör just dramer som vänder på perspektiven, som fått mig att förstå det jag inte fattat, som låtit mig hitta berättelser jag inte trodde kunde berättas.

Till den här kategorin hör självklart Lena Dunhams serie Girls, som lärt mig att drama om unga tjejer vinner på att fokusera på vardag och misslyckanden – inte framgång eller skönhet. Även sommarens hitserie Orange is the new black har breddat repertoaren för vad jag kan skämta om. För första gången på evigheter hittas här humor med kvinnligt perspektiv som bygger på alldeles ordinära företeelser. Som att kiosken i fängelset där serien utspelar sig äntligen fått in maxibindor till försäljning. Ni som skrattar åt det förstår vad jag menar.

Varför skulle inte den här sortens nytänk kunna tillämpas också på det mest hårdkokta kriminaldrama?

Den andra delen av Top of the lake sänds  i kväll på SVT1 klockan 22.45 finsk tid.