Att regeringspartierna lämnat en sådan mina i både regeringsprogrammet och den färska handlingsplanen, avslöjar att Sipiläs företagsledarstil inte står sig mot gammaldags politiska ränder.

Förhandlingarna om vårdområdena har varit turbulenta, sedan Centern slog fast att partiet ville se 18 självstyrda områden och Samlingspartiet ville se fem.

I den tjänstemannarapport som gjordes i augusti var rekommendationen 9-12 områden, vilket i princip hade varit en rak kompromiss. Detsamma säger en intern utredning inom Social- och hälsovårdsministeriet: helst 4-5 områden, men högst 12, var rekommendationen. Institutet för hälsa och välfärd har också pläderat för 4-5 självstyrande områden, som Samlingspartiet.

Men Centern har inte vikit från landskapsmodellen. I regeringsprogrammet i våras är formuleringen att vårdområdena ”får vara högst 19” och ännu i regeringens handlingsplan som gjordes så sent som i september är samma formulering där.

Varför i friden har Samlingspartiet lämnat fältet så vidöppet för både Centern och Sannfinländarna, som naturligtvis ville driva sina landskapsmodeller, om man sen inte ville leva med det? Det gick förstås inte att komma överens, men inte så konstigt då att det utmynnade i regeringsförhandlingar i november i stället.

”Det handlar inte bara om en siffra”, sade statsministern i går kväll, och det gör det inte heller. Det handlar om politiska grundskillnader där Samlingspartiets knäckfråga är vilken ekonomiska modell som går att driva - helst utan gamla landskap.

Centern har kunnat spela högt spel. Dels har flankstödet från Sannfinländarna i just den här frågan varit starkt, dels har Juha Sipilä ständigt haft ett extra kort i ärmen: om nån går, så kan han ta in två andra partier i stället, som SFP och KD eller SFP och De gröna.

Den förra regeringen fick mycket kritik för hur den gick tillväga i vårdreformen. Först ritades kartorna, sedan skulle de fyllas med innehåll, finansieringen var en separat process som inte utmynnade i något förrän i våras, och på mållinjen rasade korthuset ihop i grundlagsutskottet.

Sipiläs regering lovade att det skulle bli helt annorlunda. Nu är det igen kartor som ritas, och som blivit precis den ideologiska fråga regeringspartierna inte ville vidkännas då den försökte bygga sin pragmatiska image.

Att det är stort och ideologiskt medgav också Centerns gruppordförande Matti Vanhanen.

– Landskapen är mycket viktiga för Centern, sade han med eftertryck på torsdagen.

Att vårdgrälet blev svårt beror på att Centern också spelar om hela regionförvaltningsreformen, som kan kopplas till samma karta som vården. Både Vanhanen och Sannfinländarnas Sampo Terho har bekräftat hur de två regeringspartierna går hand i hand i just landskapsmodellen. Redan under förra riksdagsperioden, då Centern och Sannfinländarna satt i opposition, såg deras landskapsbaserade vårdförslag förvillande lika ut.

– Det kanske inte rör upp känslor bland hela befolkningen men hos politik- och förvaltningsnördar är det här årtiondenas grej, sade Vanhanen.

Brinnande regeringskris har blottat det som trepartiregeringen ville frångå med kavalkaden av corporate lingo, matrisark och företagsprocesser: Att man visst håller fast vid partitraditioner och ideologi med vitnande knogar, och att den politiska processen bakom vårdreformen inte skiljer sig så mycket från den tidigare dito. Nu hoppas statsministern att det ska ändras över en natt.