Klimatmötet går mot stormig final
Prognosen lovar mörka moln med åskvarning på klimatförhandlingarnas himmel de närmaste dagarna, men kanske en solglimt till lördag. – Nu går vi in i det mest hektiska skedet, säger Finlands miljöminister Kimmo Tiilikainen.
PARIS Alla parter tvingas kompromissa om FN:s klimattoppmöte ska landa i ett avtal, men chansen lever. Det bedömer Antto Vihma, klimatpolitisk analytiker vid Utrikespolitiska institutet.
– Hittills har det löpt smidigare än någonsin förut. Därför är en vågdal nu att vänta av rent förhandlingstaktiska skäl, säger han.
Mötesordföranden Frankrike ska på onsdag ta fram ett nytt avtalsutkast utifrån de dokument som flera arbetsgrupper lämnade in på tisdag kväll.
– Nu går vi från förhandlingarnas rörigaste skede till det mest hektiska skedet, säger miljöminister Kimmo Tiilikainen (C) som har fört EU:s talan i en av de arbetsgrupper som Frankrike tillsatte i helgen.
Även om andan lär vara konstruktiv och parterna ska ha närmat sig varandra är allt vidöppet. Så också i Tiilikainens arbetsgrupp som ska "riva brandmuren", alltså eliminera tudelningen i i-länder och u-länder. Den förpliktar bara de gamla i-länderna som släppt ut mest klimatgaser, till åtgärder. Det rimmar illa med faktum att u-länderna Kina och Indien i dag har de största respektive fjärde största utsläppen.
– Parisavtalet ska svara mer mot dagens världsbild än mot historien. Alla länder ska delta efter förmåga, säger Tiilikainen.
Tillväxtekonomierna tycker ändå att de också ska få skapa välfärd på kol och olja. EU kontrar med att flera gamla u-länder är rikare än vissa nya EU-länder. "Rumänien ska inte betala för Saudiarabiens klimatinsatser", säger man, men det handlar om mer än så:
– Alla större ekonomier måste göra jämförbara insatser. Det är viktigt också för de europeiska företagens konkurrenskraft, säger Emma Marcegaglia som leder näringslivets lobbyorganisation Business Europe.
Snabbåtgärder krävs
På listan över potentiella åskmoln finns finansieringen, ambitionsnivån och snabbåtgärderna. Miljöorganisationerna befarar att avtalet, som ska träda i kraft om fem år och som bygger på ländernas egna intentioner att strypa utsläppen leder till många bortkastade år på kort sikt.
– Vi vill att löftena ska utvärderas och ribban vid behov höjas redan 2018. Annars kommer vi i tio femton år framöver att vara låsta vid en utveckling som går mot tre graders uppvärmning, säger Kaarina Kolle, klimatexpert vid WWF.
Antto Vihma är inte särskilt orolig.
– Snabbåtgärderna är viktiga, men jag tror att mötet når en lösning. Frankrike vet vad klockan är slagen, säger han.
En annan fråga som fortfarande spökar är det så kallade 1,5-gradersmålet. Fastän konventionen utgår från att klimatförändringen ska hejdas till 2 grader har de mest sårbara östaterna och de minst utvecklade länderna aldrig släppt 1,5 grader som alternativt mål. Nu har de plötsligt över hälften av världens länder med sig.
– Det kan faktiskt hända att 1,5 grader nämns i avtalstexten, och det hade jag inte trott före mötet. Det är en gest av goodwill, och utmärkt diplomati av president François Hollande, säger Vihma.
En annan sak är att 1,5-skrivningen av allt att döma blir en död bokstav. Att hejda klimatförändringen så radikalt lär förutsätta globala nollutsläpp redan kring 2060–2080, men varken Kina eller Indien vill skriva in det i avtalet.
Lyckad bluff
Före mötet hette det att avtalets bindande del skulle vara klar på onsdag (torsdag och fredag var vikta för att kolla texten mot internationell rätt och översätta den till alla officiella FN-språk). Än vet ingen vad som ska bli bindande eller när allt blir klart.
– Det var en lyckad förhandlingstaktisk bluff från början. Frankrike köpte sig mer tid på det sättet, säger Vihma.
När tror du avtalet blir klart?
– Knappast förrän på lördag, det är så stora frågor på spel.
Lösningen kräver att alla parter ska få något som motvikt till det de tvingas ge.
– Jag tror att det blir en semantisk lösning på frågan om brandmuren så att tudelningen fortfarande kommer att bestå, även om den inte är lika markant framöver. Där kommer u-länderna att känna att de har vunnit, säger Vihma.
Vad ska EU och USA få i gengäld?
– Jag antar att de kommer att ta hem fajten om MRV.
MRV avser kravet på att alla länder ska mäta, rapportera och låta granska sina utsläpp. Det har de rikare länderna gjort länge, enligt konstens alla regler. De kräver att alla ska göra det, enligt förmåga.
– Ingen förväntar sig att u-länderna i morgon ska göra exakt som vi gör i dag. Det tar sin tid, och de behöver kanske aldrig rapportera precis som vi, men i dag finns det u-länder som inte ens rapporterar sina utsläpp vart tionde år. Deras mätningar och rapporter håller en, om jag får säga så, rätt primitiv nivå, säger den amerikanska chefsförhandlaren Todd Stern.