"Klimatavtalet ingen självklarhet"
Finlands miljöminister Kimmo Tiilikainen för EU:s talan i en av de arbetsgrupper som ska pressa fram ett delresultat på klimatmötet i Paris. – Vi måste kräva något av alla, utan att kräva för mycket av någon, säger han.
PARIS Förhandlingarna på FN:s klimattoppmöte i Paris är inne på sin andra och sista vecka. Ska det bli ett globalt avtal bör det hända en hel del, och det riktigt snabbt.
Det avtalsutkast som blev klart i lördags är fullt av klamrar (texten innanför klamrarna innehåller de formuleringar man inte är överens om). Luntan går på drygt 40 sidor.
– Slutresultatet måste vara en ganska mycket tunnare lunta, säger Finlands miljöminister Kimmo Tiilikainen (C).
Mötesordföranden Frankrike inrättade på lördagen den så kallade Pariskommittén som ska hålla i tvistefrågorna. Under den jobbar flera arbetsgrupper separat med var sitt problem. Tiilikainen blev ombedd att förhandla för EU:s räkning i den grupp som ska försöka "riva brandmuren", alltså avveckla klimatkonventionens historiska och statiska tudelning i betalande i-länder och mottagande u-länder.
Gruppen samlades i söndags och höll en första egentlig förhandling på måndagen.
– Vi hörde både upprepningar av gamla gränsdragningar och konstruktiva förslag, säger han.
Förhandlingarna fortsatte på måndagskvällen, och arbetsgruppen borde leverera ett färdigt papper redan på tisdag kväll så att Frankrike på onsdag kan sy ihop alla arbetsgruppers dokument till ett nytt avtalsutkast. Då kunde Parismötet i teorin vara avklarat på torsdag. Tiilikainen småler:
– Jag vågar vara lite skeptisk till att det ska gå fullt så smidigt. Det kan väl hända att det behövs ytterligare förhandlingar efter det. Jobbet är inte lätt i en enda av grupperna,
Ska det lyckas förutsätter det att alla parter ger avkall på en del av sina krav. Enligt Tiilikainen handlar diplomatin om att kräva något av alla men inte kräva för mycket av någon. Det låter enkelt, men den gyllene medelvägen är svår att hitta.
– Det är ingen självklarhet att vi får ett klimatavtal här, säger han.
Sedan 2011 har klimatkonventionens 196 parter (195 länder+EU) varit överens om att enas om ett globalt avtal 2015 som ska träda i kraft 2020. Avsikten är att bromsa klimatförändringen till 2 graders uppvärmning till år 2100 jämfört med den förindustriella tiden, och det genom att minska utsläppen av växthusgaser.
Tvisterna handlar om hur snabba åtgärder som krävs och hur bördan ska fördelas.
Tiilikainens grupp jobbar med en av de mest genomgripande frågorna. Enligt ett tidigare beslut ska Parisavtalet inte bygga på den gamla tudelningen i "rika" och "fattiga" länder, men vissa håller hårt på det ändå. EU däremot poängterar alltid att indelningen är förlegad.
– I dag finns det ungefär trettio så kallade u-länder som har större bnp per capita än EU:s tre fattigaste medlemsländer. En strikt tudelning motsvarar helt enkelt inte längre verkligheten.
Positivt är i gengäld att hela 186 av avtalets 196 parter har presenterat sina egna intentioner för att minska på utsläppen.