Cancer i prostatan är en personlig historia
Varje år får 4 700 finländska män veta att de har prostatacancer. Efter beskedet står många av dem ensamma med sina frågor och rädslor. Nu talar tolv män öppet om sjukdomen. Europaparlamentariker Nils Torvalds, 70, är en av dem.
När Nils Torvalds fick veta att han har prostatacancer kom beskedet per telefon. Korthugget meddelade läkaren att vävnadsprovet som tagits var positivt.
Ett sådant besked kunde skrämma slag på en.
– Jag reagerade inte särskilt kraftigt. Eventuellt hade jag redan tidigt insett att risken är överhängande, säger Torvalds.
- PSA (prostataspecifikt antigen) är ett protein som bildas i prostatakörteln hos män. Funktionen är att göra spermierna rörligare i sädesvätskan. Eftersom PSA också läcker ut i blodet kan man mäta mängden med ett vanligt blodprov. Förhöjt PSA-värde innebär inte alltid cancer, men kan vara ett tecken på det. PSA-värdet ökar dock också med åldern och av att prostatan växer på godartat sätt eller är inflammerad samt vid urinvägsinfektion.
- Prostatabesvär visar sig genom ett tätt behov av att tömma blåsan samtidigt som urinstrålen är svag.
- Män som har minst två nära släktingar som fått prostatacancer när de varit under 55 år rekommenderas att kontrollera sitt PSA-värde. Ett förhöjt värde är ändå inte detsamma som en cancerdiagnos.
- Vid cancermisstanke känner läkaren på prostatan (som ligger under urinblåsan framför ändtarmen) via ändtarmen. Förutom PSA-blodprov kan man också ta provbitar med nål av prostatan.
- Ålder är den största riskfaktorn för prostatacancer – medelåldern för insjuknandet är 70 år. Ärftlighet inverkar i någon mån och dessutom misstänks rökning, brist på D-vitamin och en diet med mycket kött, fett och multivitaminpreparat vara riskfaktorer.
- Över 90 procent av männen med prostatacancer lever när fem år gått efter diagnosen.
Med diagnosen kommer frågorna. Då är det lätt att göra en djupdykning i havet av internetinformation med berättelser om cancersjukdomar och behandlingar. All världens samlade nätsajter är ändå en bedräglig källa, för informationen är sällan anpassad till just ens egen diagnos och livssituation.
– Så den vägen blir vi alla hypokondriker, kommenterar Torvalds, som själv började med att kontakta en av sina bästa vänner, som fått en likadan diagnos ett år innan.
Öppen från början
I dag, sexton år efter diagnosen, visar färska blodprov att Torvalds är frisk.
Vad har du upplevt som skrämmande under sjukdomen?
– Egentligen ingenting. Mitt Gleasontal var så lågt. Jag är dessutom van vid att leva under stress.
Gleasontalet är ett mått på cancersjukdomens aggressivitet. Ju högre tal på en skala mellan 2 och 10, desto aggressivare är cancersjukdomen. När siffran ligger under 7 bedöms cancern som lugnt framskridande. Det innebär ibland att man avstår från behandling helt och hållet eftersom ett lågt tal hos en äldre person i praktiken kan betyda att cancern aldrig hinner bli livshotande. Alla behandlingar har däremot något slags biverkningar.
Torvalds har varit öppen om sin diagnos från början. Han berättade också genast att han valt bort operation som behandlingsalternativ.
– Största delen av urologerna är kirurger och står bildligt talat med blodigt förkläde och kniven framför dig och säger att nu hugger vi in, men jag bestämde mig redan tidigt för strålbehandling. För mig har sexualitet alltid varit alldeles oerhört viktigt. Av den orsaken ville jag inte att någon går och skär av mina erektionsnerver, men det här kan vara ett besvärligt beslut och de som har en lite större tumör kanske inte kan välja så.
Rent tekniskt är läget ändå ett annat i dag än för nästan tjugo år sedan. En operation är inte längre självklart detsamma som ett förstört sexliv och försvunnen erektion, även om operationer – precis som behandling med strålning eller hormoner – kan ge bekymmer efteråt.
Torvalds konstaterar att hans biverkningar blev en lätt muskelskada i ändtarmen.
– Men jag är nöjd med mitt val.
"Mät PSA"
Torvalds uppmanar dem som oroar sig för att kanske ha prostatacancer att be om ett PSA-prov. I Finland ordnas inga systematiska undersökningar av hela den manliga befolkningen för prostatacancer och därför behöver man be om blodprovet.
Bland läkare råder olika åsikter om hur stor nyttan eller skadan med rutinmässiga PSA-prov av symtomfria män under 50 är. De som talar för proven säger att det är viktigt att hitta en aggressiv cancersjukdom i tid och att PSA-provet kan visa på behovet av kompletterande undersökningar. De som motsätter sig hävdar att rutinmässiga screeningar lätt leder till överbehandling och onödiga operationer med trista biverkningar.
– Ja, det finns läkare som säger att man inte ska göra PSA-testerna, jag hävdar att det är ett helt felaktigt resonemang där läkaren överför sitt ansvar på patienterna. Man ska ta sina PSA-prov, sedan är det läkarens yrkesuppgift att våga bedöma. Läkaren ska ju klara av att säga att provet inte är särskilt kritiskt och att det räcker att komma tillbaka om två år, säger Torvalds.
Rätten att ha en åsikt om sitt behandlingsalternativ är en sak, men Torvalds ser på saken också genom politiska glasögon.
– Kirurgin ska finnas tillgänglig för alla som behöver den, inte bara för dem som har råd att betala för den.
Torvalds talar varmt för det stöd en annan patient kan ge och om hur viktigt det är att få fråga andra drabbade om hur de valt och bedömt.
– Cancer kan betyda tusen olika saker, du dör inte av allt. Men cancer är något människor vanligen blir rädda för. Därför måste man i ett samtal börja med att ställa frågor om hur tidigt sjukdomen har upptäckts och hur aggressiv den verkar vara. Man måste förstås vara försiktig. Jag är inte läkare och har bara fattat mina egna beslut. Jag har inte ens rätt att leda in en person på en beslutsstig som inte är hans egen. Kommer jag med idiotråd kan det hända att människan dör. Det är ett stort ansvar.
Och på tal om att tala.
– Det här är frågor som hänger ihop med individens sexualitet och som man borde tala om med pojkar redan i ett tidigt skede, kanske under lektionerna i hälsolära, säger Torvalds.