Tolv porträtt av prostatacancern
Fotografen Juha Törmälä ville ge prostatacancern ett ansikte. Därför bad han män som drabbats ställa sig framför kameran och berätta sin historia. Bilderna blev en utställning.
Långsamt växande tumörer och snabbt växande aggressiva tumörer – prostatacancern beter sig på olika sätt hos olika personer. Därför kan en leva så gott som symtomfri med sin cancer, medan en annan slussas in i en räcka av undersökningar och behandlingar.
– Under det här fotoprojektet har jag faktiskt börjat förhålla mig ganska pragmatiskt till prostatacancer. Jag tänker på det som en sjukdom som för det mesta går att bota bara man ser till att regelbundet gå på undersökningar så man kan hitta cancern, säger Juha Törmälä.
Själv har han ingen diagnos.
– Jag gick på PSA-prov i fjol eftersom flera nära släktingar haft prostatacancer. Att låta testa sig känns inte alls obehagligt, för det är viktigt. Många män skjuter ändå på läkarbesöket. Kanske det beror på att man inte vill gå och klaga i onödan, kanske på rädslor.
De män Törmälä fotograferat har villigt berättat sina historier, som finns att läsa intill porträtten på utställningen.
– Berättelserna är sinsemellan olika. Jag har fotograferat män som levt olika långa tider med sin sjukdom, med olika behandlingar och som är i olika livssituationer. En del berättelser har jag upplevt som oerhört gripande och visst har tårarna trängt fram under en del av fotograferingarna, säger han.
Törmälä vill lyfta fram cancerformen som är vanligast bland finska män, men som också har en god prognos. Fem år efter diagnosen lever fortfarande 90 procent av männen och en del kan leva med en cancer som utvecklas så långsamt att den aldrig ger några besvär.
De porträtterade har erfarenhet av strålbehandlingar som gått bra och av hormonbehandlingar som fått dem att svettas som kvinnor med klimakteriebesvär. Någon minns hur han suttit på sängkanten med gråten i halsen och tänkt på vad det innebär att vara 46 år och ha prostatacancer.
Vid sidan av teknisk information om vad blodprov kan visa och hur många som överlever har männen fokuserat på frågor om vardagen med och efter prostatacancer. De talar om känslor och om vad de tänkt. Hur ska hustrun reagera på beskedet? Vad kommer att hända med sexlivet? Männen på porträtten vågar också tala om hur det är att desperat vänta på den efterlängtade erektionen i månader och om hur det är att byta sin blöja flera gånger om dagen.
– Men de här männen känner också stor glädje över att vara vid liv. De har fått en diagnos, men också ett besked om att de kan ha hur många fina år framför sig som helst och det har gjort dem lyckliga, säger Törmälä.