De söker friheten genom sin konst
De unga konstnärerna har fått nog. Invånare från alla Kosovos grannländer får resa i EU utan visum, men inte kosovanerna.
"Visa. You need a visa. Yes I expect from you to tell me where to travel or not. What about by my needs? What about my dreams? What about the way of living that I wanna live?" (I run away – Gipsy Groove)
Traditionell balkanmusik blandas med sångarens reggaetoner när bandet Gipsy Groove står på festivalscenen. Tusentals människor sjunger med i låten "I run away" som handlar om strikta visumregler och att inte känna sig fri.
– Vårt band spelar funk, jazz, reggae, allt fusionerat. Men det viktigaste är vad vi säger. Samtidigt som vi vill visa hur romansk musik låter vill vi kämpa för våra (allas) rättigheter, säger sångaren Bajram "Kafu" Kinolli.
Bandets medlemmar kommer från länderna runtom i balkan. I Kafus pass står det "Kosovo", vilket innebär att hans pass är en utmaning när bandet ska spela utomlands. Enligt det senaste visumindexet är det lättare att resa från Nordkorea och Burma än från Kosovo. Bara några dagar innan intervjun ställde bandet in fem konserter i Schweiz på grund av att de inte kunde få visum i tid.
– Jag vill dela med mig av musiken. Visumreglerna hindrar inte oss från att dela vår musik, men det hindrar oss från att leverera den live, säger Kafu.
Men i kväll i hemstaden Gjakova har han verkligen fått leverera live, 16 000 personer deltog i festivalen Perralla. Innan spelningen satt han med gåshud längs hela armarna. Han, som blivit kallad Kosovos Bob Marley, som självsäkert slänger tillbaka huvudet, skrattar och puffar på cigaretten när han säger något kontroversiellt. Som får inspiration till låtar av människors fördomar och hat, han var nervös.
- Kosovo blev självständigt 2008 och är Europas yngsta land. Fortfarande godkänner inte alla EU-länder Kosovos självständighetsförklaring.
- I landet bor 1,8 miljoner personer. Största staden är huvudstaden Pristina med kring 200 000 invånare.
- De officiella språken är serbiska och albanska. Kring 90 procent av befolkningen är kosovoalbaner.
- Massflykten beräknas ha börjat i slutet av 2014 och avtog i april 2015. Cirka 130 000 personer beräknas ha lämnat landet under massflykten.
- Under perioden januari–mars var kosovanerna den största gruppen asylsökande i EU. 48 000 kosovaner sökte asyl i EU under de månaderna.
– Det här är första gången Gipsy Groove uppträder i min hemstad Gjakova. Det finns en risk att något dåligt händer. Människor här säger att vi spelar serbisk musik. Och människorna här, de blev väldigt utsatta under kriget mot Serbien, sade han innan spelningen.
Enligt Kafu är det största problemet i Kosovo att nationalismen växer. Han, som var tonåring under kriget, anser att det sista ett litet isolerat land som Kosovo behöver är nationalism. Men han förstår om de unga känner sig isolerade.
– EU hindrar folk från att resa, att uppleva andra länder och kulturer. Om de stänger in folk är det självklart att blir de nationalister, fascister, säger Kafu.
– Det är nu femton år sedan kriget och fortfarande ser de oss inte som människor, för de har inte gett oss våra mänskliga rättigheter, som rörelsefrihet, säger Kafu.
Gipsy Groove är inte ensam om att kritisera samhället genom konsten. Huvudstaden Pristina kryllar av konstnärssjälar. En promenad längs gågatan tar oss förbi kaféer, teater, gatumusikanter, ateljéer och grafittikonst. Och så fontänerna, förstås. För några månader sedan satt fyra kvinnor mitt bland de meterhöga vattenstrålarna och tvättade sina kläder med händerna. Kvinnorna, Hana och Vesa Qena och Lola och Alketa Sylaj, är Kosovos feministiska performancegrupp Haveit. De kämpar mot normer och sociala orättvisor för att öppna folks ögon.
– Många uppskattade när vi tvättade kläderna i fontänen. I Kosovo planerar vi våra liv efter när vi har vatten och när vi inte har vatten. Det är vattenavbrott konstant, men ändå har vi fontäner överallt, säger Hana Qena.
Men, gruppen han inte alltid uppskattats för sina perfomances. På en sidogata i Pristina hade någon sprayat "Förrädare har förtjänat kulan". Gruppen bestämde sig för att göra en motaktion. De sprayade över texten och ersatte det med "Vilken färg är din flagga när den brinner?"
Aktionen var inte uppskattad av alla. Men de fick inte i närheten lika mycket uppmärksamhet som på alla hjärtans dag 2013, då kysste de fyra varandra och laddade upp bilden på Facebook.
– Vi tyckte att det bara var en gullig bild. Nästa dag gick det upp för oss vilket samhälle vi lever i. Vi hade fått massor av dödshot. Folk skrev att de vill bränna oss, säger Hana.
Ett isolerat samhälle
Hon tror att en delorsak till varför människor blir så upprörda över bilden är att homosexualitet är obekant för andra. Det beror på matchokulturen och det patriarkala samhället som Kosovo enligt henne är. Visst går det framåt, människor blir öppnare. Men det sker långsamt då invånarna inte kan resa runt i Europa.
– EU isolerar landet genom sina visumregler. Jag är inte fri som du. Man försöker rösta, man försöker ändra saker till det bättre, men inget händer, säger Hana.
En av få lyckligt lottade som alltid har tillgång till ett visum är den visuella konstnären Alban Muja. När vi träffar honom har han precis kommit hem från en konstutställning i Kroatien. Alban gör konst i många olika former, men han kommer ofta tillbaka till ett tema: namn. Han berättar att man kan se i vilket politiskt läge landet var om man hör förnamn. Ett av hans nyaste namnprojekt går under namnet "mitt namn, deras stad" (My name, their city). I fotoserien har han först fotat olika albanska städer, sedan har han låtit människor med samma namn hålla i bilden av staden medan han har tagit ett foto.
– På 1980-talet kunde kosovanerna inte besöka sina släktingar i Albanien. För att känna frihet namngav de sina barn efter städerna de ville besöka, säger Alban.
För fjorton år sedan gjorde han en annan installation om frihet. "Entry banned" handlade om hur kosovaner inte får resa i Europa.
– Aldrig hade jag kunnat tro att den konsten fortfarande skulle vara aktuell i dag, säger Alban.